Myter om massinvandring och kriminalitet

Hur har Sverige sedan 2015 kunnat gå från en human flyktingpolitik som vi haft i decennier understödd av alla politiska partier till en av Europas mest restriktiva och hårda flyktingpolitik?

Hur har Sverige kunnat gå från en rättssäker kriminalpolitik med respekt för mänskliga rättigheter, som skapades för 70 år sedan utifrån kunskap och fakta understödd av alla politiska partier till en kriminalpolitik som bygger på moralisk panik, hämnd, inlåsning och utstötning?

Myten om massinvandringen. År 2021 hade Sverige årtusendets absolut lägsta asylinvandring, 11.412 personer. Endast ca 6.000 av de som sökte asyl 2021 kom från andra länder. Övriga var omprövningar beslutade av EU på grund av det ändrade politiska läget i Afghanistan.

År 2015 kom en stor grupp asylsökande till Sverige på grund av omständigheter som inte Sverige rådde över. Flyktingströmmarna ökade pga. omänskliga och mycket inhumana förändringar och terroristangrepp i Afghanistan, Iran, Somalia och genom kriget i Syrien.

Länder i Europa på dessa människors flyktväg stängde gränser och vinkade flyktingar vidare norrut mot Tyskland och Sverige. 162.877 asylsökande kom till Sverige 2015. Redan året därpå 2016 innan ny lagstiftning beslutats hade antalet asylsökande sjunkit till 28.929. Därefter har den sjunkit successivt för varje år.

En rättslös asylprövning. Samtidigt som färre och färre söker asyl i Sverige har antalet beviljade uppehållstillstånd för asylsökande i procent sjunkit från 60 procent 2016 till 26 procent 2021. Flertalet avslagsbeslut gäller afghaner.

Idag är Sverige sämst av alla mottagarländer i Europa att bevilja afghanska flyktingar skydd. I västeuropeiska länder beviljas 90 -100 procent av afghanerna uppehållstillstånd. I Sverige ca 50 procent. Asylprövningarna som Migrationsverket genomför är inte rättssäkra.

Det finns en överväldigande dokumentation sammanställd om detta bl.a. i boken ”Den onödiga flyktingkrisen Rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015-2021” Migra förlag 2021 och Asylkommissionens bok 2021 ”Rättssäkerheten och solidariteten Vad hände? En antologi om mottagandet av människor på flykt”

Ständig ovisshet och stress ökar den psykiska ohälsan och motverkar integrationen. Sverige har redan Europas hårdaste och mest inhumana migrationspolitik i nivå med Ungern och ligger på EU:s miniminivå.

Endast tillfälliga ettåriga uppehållstillstånd beviljas i Sverige, därefter ska de omprövas, vilket i hög grad motverkar integration. Denna ständiga ovisshet och stress ökar den psykiska ohälsan.

I Frankrike beviljas 10 års eller 4 års tillfälliga uppehållstillstånd. Då underlättas integration. Portugal beviljar uppehållstillstånd om man fått avslag men lyckats skaffa bostad och jobb och arbetat i 2 år. Därför finns där inga problem med papperslösa invandrare.

Flyktingar som inte kan utvisas men ändå har utvisningsbeslut tvingas leva i ett skuggsamhälle i Sverige. De får inga bidrag till mat och husrum. De får inte arbeta trots att en del av dem har utbildat sig i Sverige till bristyrken där vi behöver arbetskraft som t ex undersköterskor, busschaufförer och vårdbiträden i hemtjänsten.

De kan välja att fly Sverige till andra länder i Europa, vilket några tusen av dem gjort. Många av dem har fått uppehållstillstånd i andra europeiska länder eftersom de har asylskäl.

Alla regelverk i Sverige som antagits efter 2015 bygger på att förhindra och försvåra för asylsökande att få hjälp. Sverige får skarp kritik från FN och EU-domstolen. UNHCR anser att det är olämpligt att neka skydd för afghaner. Utvisningsbeslut bryter mot EU stadgans artikel 19.

Tidöavtalet som ligger till grund för den nya svenska regeringens migrationspolitik uttrycker en brutalt ny syn på asylinvandring såväl som arbetskraftsinvandring. Ledorden är: Försvåra – försämra – förfölja och misstänkliggöra. Det drabbar asylsökande och arbetskraftsinvandrare. Och inte minst – det legitimerar en fientlig syn på de utlandsfödda som redan finns i vårt land.

Myter om brottslighetens utveckling och orsaker. Följande påståenden upprepas gång på gång och sprids av SD, M och KD: Den totala brottsligheten ökar, går ner i åldrarna, våldsbrottsligheten ökar och invandringen är orsaken till den ökande brottsligheten.

Men den totala brottsligheten ökar inte, varken den polisanmälda eller den självupplevda, som mäts genom att befolkningen tillfrågas om de utsatts för brott. Andelen av befolkningen som uppger att de utsatts för våld minskar kontinuerligt sedan 2006.

År 2021 minskade antalet anmälda brott. Den anmälda ungdomsbrottsligheten har minskat i flera decennier och den har inte gått ner i åldrarna generellt. Gängbrottsligheten har ökat men den speglar inte våldsbrottsligheten i stort.

Gängbrottsligheten med dödlig utgång har ökat och är en mycket allvarlig brottslighet som måste bekämpas med medel som har effekt. Men de anmälda misshandelsbrotten minskar sedan 2010. (Fakta är hämtade från Brå:s årliga statistik om brottsutvecklingen.)

Flyktinginvandringen är inte orsaken till den ökande gängbrottsligheten. Den totala brottsnivån har snarare sjunkit när flyktinginvandringen har ökat. Risken för utrikesfödda att begå brott sjönk trots att vi hade ett omfattande flyktingmottagande 2015.

Andelen unga som lagförs för brott minskar generellt, inklusive för första och andra generationens invandrare. Den politiska debatten koncentreras helt till brottsligheten bland dem med utländsk bakgrund fastän huvuddelen av brotten begås av infödda svenskar.

En segregation mellan stadsdelar med ökande ekonomiska klyftor, fattigdom och arbetslöshet har fått växa sedan 1990-talet. Det är här i levnadsomständigheter och inte i etnisk härkomst som orsakerna till brottsligheten ska sökas.

Den nya regeringens paradigmskifte i kriminalpolitiken bygger på samma principer som de USA utvecklade på 1980-90 talen med längre straff, inkapacitering och fängelse. Det ledde till en enorm utbyggnad av fängelseplatser.

USA byggde flest fängelseplatser i världen till ca 800 platser per 100 000 invånare (i Sverige är det 70 platser per 100 000 invånare), till oerhört höga kostnader och utan effekt på brottsnivån eller våldsbrottsligheten.

Rehabiliteringsinsatser i samhället nedmonterades. Personalen på fängelser arbetade inte för att motverka återfallsriskerna. Det var straff som gällde och personalens attityder förändrades. De minimerade kontakten med intagna.

Politiken har i USA nu nått vägs ände och förändras. ”Det man verkligen vill undvika är att göra samma fel i Sverige som man gjorde i USA” påpekar en f.d. polis och expert FN:s oberoende expertpanel för mänskliga rättigheter vid ett besök Sverige i november 2022.

Paradigmskiftet startade redan under förra regeringens mandatperiod 2014-2021. Socialdemokraternas justitieminister Morgan Johansson la dubbelt så många propositioner om straffskärpningar som under den föregående borgerliga mandatperioden.

En överblick ges i boken ”Kriminalpolitik. Brott och straff i Sverige sedan 1965” (Norstedts Juridik 2022) av professor Henrik Tham.

Kriminalvården har redan idag stora problem med överfyllda fängelser genom dessa straffskärpningar. De tvingas tränga ihop intagna på mindre ytor, dubbelbelägga enmansceller, avveckla separerade avdelningar, som behövs för att skydda en del intagna med särskilda behov och arbeta med återfallsförebyggande insatser.

Överbeläggningen minskar även Kriminalvårdens möjligheter att splittra gängmedlemmar och placera dem på olika anstalter. Detta är en strävan Kriminalvården har för att minska risken att stärka banden mellan gängmedlemmar.

Internationell och nationell forskning har under decennier visat att fängelsestraff inte avskräcker brottslingar och att förlänga långa fängelsestraff inte har någon effekt.

Fängelser blir enbart brottsskolor om inte personaltätheten är tillräckligt hög. Om fängelser är överfulla, stärks den subkulturella kriminella miljön och den blir styrande och förhindrar förändringen av en kriminell identitet och livsstil. 

Känslor och media styr i stället för kunskap. Den nya regeringens kriminalpolitik är en förlängning av SD:s kriminalpolitik som förtydligas i Tidöavtalet.

De reformer som regeringen vill införa innebär enbart ökad repression med kriminaliseringar, straffskärpningar eller utvidgning av tvångsmedel. Även förslagen om förebyggande insatser bygger i första hand på repression, kontroll och omhändertagande.

Den nya regeringen tar ingen hänsyn till internationell och nationell forskning, och erfarenheter förvärvade under många decennier.

”Den nya kriminalpolitiken måste bygga på moral och demokrati. Det här är inte en naturvetenskaplig fråga enbart för jurister och kriminologer. Det är en fråga för väljarna som ska fatta demokratiska beslut utifrån vad man själv känner” uttryckte Moderaternas kriminalpolitiske talesperson Johan Forssell i en intervju i ETC den 2 september 2022.

Att grunda en kriminalpolitik på populism och känslor leder inte till rättssäkerhet, proportionalitet och likhet inför lagen.

”Medierna är vår främsta informationskälla om brott och brottsutveckling”, säger professor Esther Pollack vid Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet.

”Brottsjournalistiken är ingen enkel spegel av brottsutvecklingen. Den påverkas av kommersialisering av mediemarknaden och politikers behov av att framstå som handlingskraftiga. Våldsbrott och sexbrott är överrepresenterade i media. Politikernas och allmänhetens kunskapskälla blir medias bild av kriminaliteten. Medias rapportering bygger på dramatiseringar, starka känslor och överdrifter.”

Moralisk panik och krisupplevelse. För att kunna skapa så stor förändring av en historiskt human politik inom både flykting- och kriminalpolitiken krävs att man skapar moralisk panik och en upplevelse av ett land i kris.

Professor Hans L Zetterberg, före detta chefredaktör för Svenska Dagbladet har beskrivit begreppet moralpanik:

”En moralpanik är en smittsam vrede eller fruktan som uppstår då beteendet hos vissa människor (”de onda”) anses så förödande och eller hotfullt för resten av samhället (”de goda”) att omedelbara åtgärder måste till för att kontrollera beteendet och återställa samhällsordningen. En moralisk panik innehåller förvrängningar av problemets storlek. Det framstår mer ödesdigert än vad det är. Den moraliska paniken har också ett tonläge av avsky, förtvivlan, ursinne och protest. Den skapar ett samförstånd mellan panikdeltagarna att något ont är på färde.”

Med överdrifter, falsk information, och syndabockstänkande har SD:s effektiva propaganda och kaosbild av verkligheten trummats in i det offentliga samtalet under många år och senaste åren övertagits av M, KD, L och så småningom även S.

Tillsammans har de lyckats skrämma upp befolkningen med att vi fortfarande har massinvandring av flyktingar och att invandrare är orsaken till kriminaliteten och orsakar oerhörda kostnader som urholkar välfärdssamhället.

Istället för att reflektera, analysera och samla kunskap om krisens rötter och åtgärda olika orsaker fortsätter man blunda och upprätthåller den moraliska paniken och krisupplevelsen.

Mänskliga rättigheter och främlingsfientlighet. Portalparagrafen i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna lyder ”Alla människor är födda lika i värde och rättigheter och bör handla mot varandra i en anda av broderskap.”

I första kapitlet 2§ i den svenska Regeringsformen står: ”Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Människovärdet är absolut. Det kan bara respekteras eller kränkas.”

Humanitet genomsyrade redan Olaus Petris domarregler från 1635. Där finns normer för straffverkställigheten.

”Allt straff bör vara till förbättring och straffet bör vara sådant, om möjligt är, att det icke förhindrar honom, som straffad varder, till att bättra sig”.

Successivt har främlingsfientligheten förstärkts i Sverige genom olika politiska beslut och uttalanden. Några exempel:

• Den nya tillfälliga inhumana och restriktiva migrationslagen 2016 permanentades 2021.
• Ulf Kristersson berömmer SD:s invandrarpolitik i Almedalen 2022 och tackar för deras framsynthet i att se problematiken med invandringen.
• Tidöavtalets tillkomst oktober 2022.
• Socialdemokraternas partiledare som sträcker ut handen till högerblocket för att samarbeta om den nya högerregeringens migrations- och kriminalpolitik.
• Många förslag i Tidöavtalet bryter mot mänskliga rättigheter, barnkonventionen och rättsstatens principer.

Under senaste åren har SD, M och KD föreslagit att asylsökandes människovärde ska mätas i pengar och hur nyttig man är för Sverige. Endast flyktingar från närområdet prioriteras.

De flyktingar som behöver mest skydd, kvotflyktingar uttagna av FN har inte Sverige råd att ta emot i samma omfattning som tidigare, endast 900. Det kan jämföras med att Sverige under och efter andra världskriget utan problem tog emot 80 000 barn från Finland. Och då var – Sverige fattigt.

”Människovärdet i straffverkställigheten” var rubriken på en artikel i det första numret av Tidskrift för Kriminalvård år 1946 skriven av dåvarande överdirektören Hardy Göransson chef för Fångvårdsstyrelsen.

Han beskriver hur människovärdet befunnit sig i ständigt sjunkande de senaste decennierna och att ”Ingenstädes har detta kommit till synes så tydligt som i Tyskland”. Människovärdet har glidit till värdet på en människa. 

Att nazismen nedkämpats, fortsätter Göransson, utgör ingen garanti för att dessa tankegångar är utrotade. Sådana röster har kommit att tystna. Men man kan befara att det finns en grodd kvar, som under vissa betingelser kan börja spira igen.
I varje fall har man att räkna med att den varma luftström av mänsklighet som svept och sveper genom vårt folk kan svalna när det gäller de värdelösa eller dem som ingen sympati kan påräkna. Mot denna latenta fara måste vi vara på vår vakt genom att envist och oryggligt hävda, att varje människa har ett egenvärde, ej blott ett sakvärde eller prestationsvärde.

Rasismen förutsätter ett vi och ett dom. När man avskiljer grupper förfrämligas de snart och avhumaniseras. När man behöver en syndabock för att dölja de verkliga problemen avsöndrar man en sådan grupp. Det gick snabbt i trettiotalets Tyskland, men vi ser samma process återkomma genom historien. Utstötning av en avgränsad grupp.

Därför måste vi ha beredskap, en handlingsberedskap sprungen ur minnet av förintelsen. Vi måste stoppa i tid. Vi måste se tecknen. Vi måste motverka dessa destruktiva krafter skriver Göran Rosenberg i boken ”Friare kan ingen vara”.

Utlandsfödda bär upp hela välfärdssektorn, utan dem skulle vårt land inte fungera. Enligt SCB:s yrkesregister 2020 var 63 procent av de som arbetade med hemservice och städning utlandsfödda, 46 procent av vårdbiträdena var utlandsfödda, 30 procent av undersköterskorna och 34 procent av läkarna.

Trots allt vad de bidrar med legitimerar den nya regeringen och SD en fientlig syn på utlandsfödda och en diskriminerande migrations- och kriminalpolitik.

Det är nu hög tid att skapa en stark och bred folkrörelse som med styrka tar ställning mot Tidöavtalets syn på människor från andra länder och mot avtalets konkreta och rättsvidriga förslag.

Birgitta Göransson
Psykolog, Fil.dr.h.c., f.d. kriminalvårdsdirektör

Artikeln har även publicerats i Tidskrift för Kriminalvård