Är underrättelsechefen Linda Staaf ett stackars offer?

Låt oss beta av frågorna som hänger i luften:

Har Mats Löfving och Linda Staaf haft ett förhållande? Ja, det har man under lång tid varit mer än medvetna om i Norrköping och i polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Det har varit ”en snackis” på fikarasterna.

Så långt är det inget större problem. De är varken de första eller sista som inleder och upprätthåller ett förhållande på en arbetsplats. Det är upp till dem själva. Och så länge det inte påverkar någon parts familj eller arbetsplatsen så ska människor naturligtvis ha rätt att förälska sig i varandra.

Men har det som Linda Staaf nu säger, ”bara varit ett ytligt förhållande”? Ja, kanske det. Men vad betyder det? Betyder det bara att man fikat tillsammans och kanske även lunchat ihop? Eller att man haft ett ”ytligt” sexuellt förhållande? Det som på nysvenska benämns ”knullkompisar”.

Det kan man ju naturligtvis ha haft. Och så länge som man inte planerat att flytta ihop och eventuellt gifta sig, så kan det väl i och för sig benämnas som ett ”ytligt förhållande”. Hur som helst så har Löfving och Staaf under en längre tid betraktats som ett par inom Polisen.

Men återigen, det har de naturligtvis rätt att vara – så länge det inte påverkar arbetsplatsen negativt så kan vi inte gärna förbjuda människor att bli förälskade i varandra. Och inte heller att ha ett ”ytligt” sexuellt förhållande.

Det är för övrigt ganska vanligt inom svenskt polisväsende att poliser har förhållanden med varandra. Om de sedan är sambo, gifta, särbo eller bara ”knullkompisar” är som sagt deras sak.

Men – när det påverkar arbetet är det inte längre bara deras sak. När det påverkar tillsättningen av högre tjänster, väldigt höga och välavlönade tjänster inom Polisen – då är det definitivt inte bara deras sak.

Då blir det alla medborgares sak. Vi som röstar fram den lagstiftande församlingen, riksdagen, och genom vårt röstande tillsätter regeringar – som i sin tur har att se till att Polisen är vettigt organiserad och att höga polischefer inte tillsätts på samma sätt som i kungahuset – alltså via samlag.

Men det tycks ju vara precis vad som har hänt. Följande vet vi med säkerhet:
Tjänsten som ny underrättelsechef utlystes i enlighet med alla regler och bestämmelser. Det var flera som sökte. Rimligen var dessa, i varje fall i formell mening, kvalificerade för att inneha en sådan tjänst. Men när tiden gått ut för att söka tjänsten hände ingenting.

Nu är det väl inte så helt ovanligt högst upp i polishuset att det inte händer någonting. De flesta av oss har väl i många år väntat på att man där skulle få ”tummen ur” – och att svensk polisledning därmed inte längre skulle behöva framstå som en av världens sämsta polisledningar när man ser till resultat, eller snarare brist på resultat. 

Men så utlystes tjänsten ännu en gång. Denna gång med ytterst kort tid att söka. Och bara en enda person påstås ha sökt tjänsten, nämligen Linda Staaf. De övriga, som sökte första gången, måste rimligen ha räknat med att de fanns med i bedömningen när den här tjänsten utlystes igen, eftersom de redan hade sökt den.

Men Mats Löfving, som nu hade hamnat i positionen att han enväldigt kunde tillsätta tjänsten, ansåg uppenbarligen inte att det fanns några övriga sökanden. Och han tillsatte då ”den enda sökanden” Linda Staaf.

Att hon som tillträdande hög polischef inte ens hade rätt att vara beväpnad var tydligen helt i sin ordning för Löfving. Och att det fanns andra sökanden som sannolikt formellt skulle ha hamnat före henne vid en genomgång och prövning, fick tydligen också passera.

En inte så liten detalj i sammanhanget är att  Linda Staaf vid den tiden inte var polis – hon var civilanställd…

Och – naturligtvis visste landets högsta polischef, rikspolischefen Anders Thornberg, att Löfving hade tillsatt just Staaf som underrättelsechef.

Polisforskaren Stefan Holgersson som har en professorstjänst vid Oslo universitet och själv varit polis på fältet i många år, försökte i få fram uppgifter om vad den civilanställda Linda Staaf hade gjort som kvalificerade henne för den här höga polischefsposten.

Uppenbarligen försökte man då mörka så mycket som möjligt för honom men han fick ändå fram att hennes meritförteckning som legat till grund för hennes tillsättning slirade betänkligt. Där påstods bland annat att hon hade erfarenhet av underrättelsearbete, vilket  inte hon inte hade.

Och att Linda Staaf inte hade någon erfarenhet av operativt arbete som polis fick passera utan problem, för det var inte första gången som det hände. Så kallade juristpoliser blir oftast polischefer samma dag som de blir poliser, för sådan är ordningen i kungariket Sverige.

Men vem eller vilka ska då klandras – och lämpligen avsättas? Naturligtvis Mats Löfving som genom sitt agerande diskvalificerat sig med råge som hög polischef.

Men även Anders Thornberg som är hans närmaste chef. Om han skulle försöka försvara sig med att han inte hade en aaaning om det här, så är det för det första inte så värst troligt och för det andra i sig ett gott skäl för att låta honom gå.

Om han som rikets högsta polischef inte har bemödat sig att sätta sig in i hur det gått till när den högsta underrättelsechefen tillsattes, så har han diskvalificerat sig även på det sättet.

Men Linda Staaf då? Om hon medvetet har gått ”sängvägen” för att få den här tjänsten eller inte, har varken jag eller du som läser det här en aning om.

Och även om hon gjort det, så är det upp till hennes överordnande att inse att hon inte var kvalificerad för att få den här tjänsten. Så låt oss släppa den frågan.

Men rimligen måste hon ha känt till att betydligt mer kvalificerade hade sökt tjänsten.

Och rimligen måste hon också ha vetat att hon som civilanställd tidigare innehaft tjänster inom Polisen som inte innebar att hon hade rätt att ha ett skjutvapen – av den enkla anledningen att hon inte var polis.

Och när så den sannolikt tokförälskade Löfving gav henne en Glockpistol måste både hon och han ha insett att hon inte hade rätt att inneha den. Om de inte visste något annat så måste de väl rimligen i varje fall ha känt till att olaga vapeninnehav är ett brott.

Kort sagt, hon kunde ha sagt ifrån i olika skeden – och därmed hade den här skandalen inte seglat upp och blivit uppmärksammad i snart sagt alla svenska medier.

När hon nu försöker framställa sig som ett stackars utsatt offer och att det skulle handla om att hon blir det för att hon är kvinna – skorrar det väldigt falskt.

Det finns högt uppsatta kvinnor inom Polisen som har kvalificerat sig för dessa positioner – du är inte en av dessa Linda Staaf.

Det finns kvinnor som är verkliga offer Linda Staaf. Kvinnor som blivit utsatta för trafficking och tvingats prostituera sig.
Det finns ensamstående mammor som med usla löner kämpar dagligen med extrajobb för att klara mat och kläder åt ungarna medan inflationen rusar och elräkningarna allt mer utgör ett hot i deras tillvaro.

Du är inte en av dessa kvinnor Linda Staaf. Du har dubbelt så hög lön som till exempel en sjuksköterska. Du hade när den här historien tog sin början ett bra välavlönat civilt jobb inom Polisen utifrån att du både har en ekonomisk och en juridisk examen att falla tillbaka på.

Men nu har du gjort bort dig – och får därmed som andra vuxna kvinnor och män ta konsekvenserna av det.

Hade Löfving varit homosexuell och tillsatt en söt manlig älskare som underrättelsechef – som sedan liksom du Linda Staaf, stått där i TV och med såväl uppsyn som kroppsspråk och innehåll i vad han uttryckt, med fladdrande blick hade utstrålat stor osäkerhet i sin nya position – hade man också undrat vad det var fråga om. Och ifrågasatt om han verkligen var kvalificerad för det där jobbet?

Jag hoppas att någon av de här tre personerna, Anders Thornberg, Mats Löfving och Linda Staaf inom en snar framtid rätar på ryggen och klargör att de tar konsekvenserna av vad som utspelat sig och därmed säger upp sig från sina befattningar. Men det är kanske att hoppas på för mycket?

Så värst uppoffrande vore det ju inte, eftersom de i så fall med stor sannolikhet skulle hamna på justitiedepartementets elefantkyrkogård och få sitta där och vända papper, under förespegling att de utredde något – med bibehållna höga löner.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Stefan Holgerssons forskningsrapport som var starten på att skandalen uppmärksammades finns att ta del av här i sin helhet.