Många unga vet inte vad en rättsstat står för – vem ska råda bot på det?

I nästa led har man naturligtvis kommit in på skolans betydelse i sammanhanget och den kan ju knappast överskattas. Det är i allas intresse att ämnen som demokratin och rättsstaten ges en adekvat plats i den allmänna undervisningen.

Skolan har ju under årens lopp också varit föremål för mycken debatt och reformering.

Låt oss översiktligt gå in på den ovanliga ägarstrukturen i den svenska grundskolan och dess föregångare folkskolan.

Historiken visar på hur lokalintressen och riksintresset har vägts av mot varandra, senare också likaså offentliga och privata.

Det hela börjar med 1842 års folkskolestadga. Där betonas det lokala ansvaret för skolorna. I varje socken och stadsförsamling skulle det finnas en folkskola. Vid seskikftet 1900 har varje kommun sin egen läroplan.

År 1914 tillkommer så Folkskolestyrelsen och 1920 Skolöverstyrelsen. Och 1921 utfärdas en ny folkskolestadga.

Under 1920- och 1930-talen genomförs en viss centralisering av det kommunala skolväsendet. År 1937 blir folkskolelärarnas löner inordnade i det statliga lönesystemet.

År 1955 kommer en ny undervisningsplan. Den viktiga grundskolereformen beslutas 1962 och genomförs sedan efter hand fram till 1971.

Tiden 1966-1990 är huvudmannaskapet till den kommunala skolan överlåtet på  staten. Lärarnas avlöningsvillkor bestäms alltså i kollektivavtal mellan staten och facken.

Det kallas för att lärartjänsterna – liksom tjänsterna hos en del andra huvudmän – är statligt lönereglerade.

Det här statliga arbetsgivaransvaret definieras i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun i vissa avtalsförhandlingar m.m. (ställföreträdarlagen).

Enligt min mening är den lagen, kuriöst nog, felkonstruerad. Den anses på sina håll vara ”en av de i förhållande till sitt textomfång – mest svårtolkade i Sverige” (Civildepartementets rapport Ds 1991:2) . I sin tillämpning orsakar lagen onödiga bekymmer.

I och med utgången av år 1990 avskaffas i alla fall den statliga regleringen av de kommunala lärartjänsterna, närmast för att nå en ökad decentraliserig och ett samlat ansvar för skolan hos kommunerna (proposition 1989/90:41, om ”kommunalt huvudmannaskap för lärare”,  med flera)..

År 1991 ersätts Skolöverstyrelsen med Skolverket. Genom friskolereformen 1992 öppnar regeringen Bildt möjligheten för privata skolor att få samma resurser som de kommunala, främst genom att för varje elev få skolpeng från staten.

Kritiker menar att reformen kan spä på segregationen i samhället.

Det är alltså kommunerna som är huvudmän för grundskolan, där nu närmare 140 000 lärare arbetar.

Det är som sagt i allas intresse att ämnen som demokratin och rättsstaten ges en befogad plats i den allmänna undervisningen.

På ett eller annat sätt bör en sådan förbättring snarast åstadkommas. På sikt kan läget annars bli minst sagt svårpåverkat.

Att utforma själva utlärandet kan väl göras med olika metoder. Ett närliggande sätt att låta elever få en praktisk inblick i hur rätt skipas i Sverige är ju att ordna så att de kan få besöka en tingsrätt och närvara vid en huvudförhandling i något mål som rör ett område som de känner till, exempelvis ett trafikmål.

Lästips om rättsstaten:

• Sveriges advokatsamfund: Slå vakt om rättsstaten
• Internationella juristkommissionen (ICJ-S): Program för rättsstaten Sverige
• Stiftelsen Rättsfonden: Aldrig hört ordet – vaddå rättsstaten?
• Venice Commission: Rule of Law Checklist

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.