Ungdomarna och rättsstaten

Men istället för att raljera är det troligen mer fruktbart att vi som tror oss veta något försöker att dela med oss av den eventuella kunskapen.

Begreppet rättsstat kan såvitt jag förstår inte enkelt och kort definieras i enstaka ord eller meningar. Jag brukar dock utgå från att en rättsstat tar utgångspunkt i förhållandet mellan å ena sidan den enskilde människan och å den andra sidan staten.

Att förstå detta tror jag är avgörande för att begripa både vad en rättsstat är och varför den är så viktig.

Staten har, och måste ha, våldsmonopol i form av polis och militär för att kunna motverka anarki och för att kunna försvara de som inte kan försvara sig själv. Detta förstår nästan alla.

Men eftersom staten har våldsmonopol måste det finnas en motkraft som håller tillbaka staten så att inte de styrande, ytterst våra politiker, ohämmat kan nyttja sitt våldsmonopol.

Det måste därför alltid finnas en laglig grund för staten att använda sitt våldsmonopol för att tvinga människor.

Alternativet att politikerna godtyckligt kan använda sitt våldsmonopol ser vi resultatet av i exempelvis Ryssland, Iran och Kina, där enskilda människor kan torteras, fängslas och till och med mördas eller avrättas bara för att de råkar ha en gentemot makten avvikande uppfattning. Ibland helt utan stöd i lag, ibland med stöd av lag som fattats med det enda syftet att straffa meningsmotståndare.

I en rättsstat råder rättssäkerhet, vilket bygger på några grundläggande och viktiga principer. Allas likhet inför lagen, förutsebarhet och därför inte lagstiftning som tillämpas retroaktivt, oskuld intill dess motsatsen kan bevisas, fria och oavhängiga domare och domstolar, fria och oberoende advokater.

En rättsstat är både beroende av och skyddar på samma gång demokrati, yttrandefrihet, fri åsiktsbildning, tryckfrihet och en reglerad och fredlig övergång av makten.

De flesta människor erkänner principen om allas likhet inför lagen. Om exempelvis två personer bevisligen begått samma brott, ska inte den ene dömas och den andre gå fri, oavsett härkomst, hudfärg, religion eller språk och inte som i Nazityskland där exempelvis judar inte omfattades av rättsstaten.

För att upprätthålla denna princip om allas likhet inför lagen krävs att den domare som ska döma de båda personerna inte har någon personlig relation till en av dem.

Har domaren en personlig relation till en av de båda personerna, kan det nämligen misstänkas att domarens omdöme grumlas och att den ene får gå fri medan den andre blir bestraffad. Det får inte ens misstänkas att domaren på grund av jäv friat den ene, medan den andre blir dömd.

Men det räcker inte med detta. Domaren får heller inte vara beroende av någon annan, så att denne eller dessa andra påverkar domaren att döma på ett visst sätt. Därför måste domaren ha en förhållandevis hög lön, så att domaren inte blir lockad att ta mutor från andra.

Det får inte ens misstänkas att domaren tar mutor för att en viss person ska bli dömd på ett sätt och en annan person på ett annat sätt. Men inte heller detta räcker.

Domaren måste dessutom vara oavhängig staten så att domaren inte lockas att döma på ett visst sätt bara för att exempelvis få behålla arbetet. Staten ska inte kunna avsätta en domare med mindre än att denne själv begått allvarlig brottslighet.

Om staten skulle ha obegränsad rätt att utse och avskeda domare, skulle nämligen detta leda till domare som av rädsla för att bli av med sin försörjning skulle gå i statens ledband och döma som de styrande vill.

En av de viktigaste garantierna för att domarna verkligen sköter sitt arbete och upprätthåller lag och likhet inför lagen, är att det finns fria och oberoende advokater.

Av samma skäl som avseende domarna, får advokaterna inte vara beroende av staten för sin försörjning eftersom de då kan misstänkas agera utifrån sin vilja till försörjning.

En oberoende advokatkår har som sin mest grundläggande uppgift att utan ovidkommande hänsyn företräda sina klienter och garantera att allting som talar till klientens förmån kommer fram.

Advokaterna ska under tystnadsplikt värna klientens rättigheter och hjälpa denne när klientens individuella rättigheter inskränks eller hotas. Klienterna ska i varje stund kunna förlita sig på advokatens oberoende, lojalitet, tystnadsplikt och frånvaro av intressekonflikter.

En oberoende advokatkår är garanten för att domstolarna upprätthåller och dömer enligt lag och praxis.

En rättsstat garanterar den enskilde människan dess individuella rättigheter som kommer till uttryck i lagar som stiftats av lagligen och demokratiskt valda parlament, vilket i sin tur kräver fri åsiktsbildning och yttrandefrihet.

Detta förutsätter i sin tur att det finns oberoende journalister, som vågar granska makthavare och maktmissbruk i samhället, alldeles oavsett var detta förekommer. De lagar som stiftas måste vara väl förberedda och utredda och aldrig drabba någon retroaktivt, eftersom retroaktiva lagar medför att de inte är förutsebara.

Det är i sammanhanget också värt att påpeka att demokrati inte får begränsas till rent majoritetsstyre så att minoriteten tvingas leva under en majoritets diktatur. Bara för att det råkar finnas majoritet för en viss lag, innebär inte att den per automatik är förenlig med grundlagar eller mänskliga rättigheter.

Rättsstaten gäller inte bara brottmål och risken för att bli oskyldigt dömd för straff.

Rättsstatens lagar måste ha generell giltighet eftersom var och en på förhand måste kunna beräkna följderna av sina handlingar och vara säker på att få njuta vinsterna av sitt arbete utan att dessa godtyckligt tas ifrån den enskilde exempelvis genom retroaktiva skatter eller att den enskildes egendom exproprieras av staten utan att hon får rätt ersättning.

Ibland kan vissa människor förväxla rättsstaten med en stat där alla människor är laglydiga. Dessa personer brukar anse att till exempel civil olydnad är ett tecken på att vi inte lever i en rättsstat. Detta är enligt min uppfattning ett felaktigt antagande.

Det är visserligen korrekt att de flesta människor i en rättsstat sannolikt efterlever lagen eftersom lagen anses rimlig, allmängiltig och någorlunda rättvis eller i vart fall inte djupt orättvis. Men om en lag av någon person anses vara omoralisk och pervers, då är det snarast ett sundhetstecken att reagera och som yttersta åtgärd till och med bryta mot lagen.

Hade fler domare, åklagare och advokater, men också andra människor vågat civil olydnad under 1930-talets Nazityskland, hade kanske Hitlers framfart kunnat hejdas. Samma sak gäller såklart fortfarande i vår tid. Slutsatsen är istället att total regelefterlevnad snarare kännetecknar totalitära regimer än demokratiska rättsstater.

Rättsstaten är enligt min uppfattning av avgörande betydelse för att den enskildes rättigheter ska kunna upprätthållas gentemot staten. Det gäller såväl i frågor om att inte bli oskyldigt dömd och bestraffad, men också för att kunna planera sitt yrkesliv och förvalta sina tillgångar och inkomster.

Rättsstaten är den fria människans försvar mot våld och förtryck, mot orättvisor och fattigdom. Försvara den.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Artikeln i DN som artikeln hänvisar till, finns att ta del av här:
Gymnasieelever saknar kunskaper om svensk demokrati