Johan Pehrson har nog förväxlat liberalism med kannibalism

Det är svårt att begripa varför ett påstått liberalt parti vill hjälpa till att driva igenom anti-liberala reformer och det är svårt att begripa varför de är så rädda för det som borde vara partiets egen ideologi.

Många har fascinerats över den lätthet med vilken Liberalernas partiledare Johan Pehrson utsätter sig själv och sitt parti för förnedring. Han tycks vända i ideologiska frågor lika ofta som han vänder korv vid grillen.

Då blir det kompiskvällar med gin och tonic i elegant slottsmiljö ena dagen och snack om ”brun sörja” nästa dag.

Då kallas Sverigedemokraternas bidrag till Tidöavtalet för ”skit” och ”extrempopulistiskt” när man talar för en liten tidningsstiftelse i Gästrikland, men så fort saken uppmärksammas av Expressen blir det förlåt mig-sms till framträdande sverigedemokrater.

Jag tror faktiskt att förklaringen bakom Liberalernas bristande liberalism och ryggrad är lika enkel som genant. Johan Pehrson och hans partikamrater har blandat ihop två ord. Liberalism och kannibalism är inte samma sak.

På Wikipedia står det att ”kannibalism innebär att en människa eller annat djur äter en annan individ av samma art”. Vanligt bland utövare av kannibalism är tanken om att man genom att äta upp delar av en fiendes (eller väns) kropp kan ta över denna människas egenskaper.

Liberalerna är partiet där man utger sig för att äta upp extremister men i själva verket äter upp liberaler. Paradoxalt nog tar de inte över sina egna egenskaper när de gör det utan sina fienders.

Då blir det fullt naturligt att ställa språkkrav på tvååringar, att utvisa människor som uppvisat ”bristande vandel” eller att vilja hindra svårt sjuka från att genom tolkhjälp få rätt sjukvård.

Kongos dåvarande premiärminister Lumumba lär på 60-talet ha sagt att ”när det här är över ska vi återgå till det gamla och äta våra fiender”. Möjligen kommer Johan Pehrson snart att säga något liknande.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.