Blir inte Tidölaget någon riktig högerregering?

”Sverige har, i likhet med många andra europeiska länder, inte fått radikal konservatism eller fascism med högerregeringar utan ett par rejäla kliv vänsterut.” Så står det i ingressen till en ledare av Adam Cwejman i GP den 16 oktober i år. Ledarens rubrik är ”Den nya högern är vänster”.

Citaten påminner oss om nyspråket i George Orwells bok 1984: ”Krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka”. Det gäller för storebror att behärska människors tankar och det gör man bäst genom att ändra på språket. Finns inte ordet frihet så kan ingen begära just det. Sådan är logiken.

Adam Cwejman har vanligtvis ett tydligt och rättframt språk i sin argumentation. Här får man leta och tolka för att försöka förstå vad han menar.

Hela den europeiska högern har förändrats säger han och det framgår av att det nu inte finns någon iver för avregleringar och stora skattesänkningar.

Det som gör att denna drapa ändå måste tas på stort allvar är att det finns ett underliggande hot om att nästa steg är ännu mer genomgripande. Tidöavtalet innebär inte att samhället skall ändras radikalt, det är bara ”ditt” liv som ska kunna fungera lite bättre står det som slutkläm.

GP har länge drivit en propaganda för att borgerligheten måste samarbeta med Sverigedemokraterna. Nu är det svårt att stå emot tanken att den liberala tidningen vill kratta manegen för ännu hårdare tag.

Ett troligt framtidsscenario är att alla de hårdare tag som föreslås i dag inte kommer att förbättra vare sig brottsstatistiken eller integrationen. Och då återstår bara ännu hårdare tag.

Detta kan många statsvetare och forskare skönja redan i dag. Kanske också Ulf Kristersson. I regeringsförklaringen håller han fram att det kanske inte går så lätt som det var tänkt.

Vad är det för ytterligare avregleringar som högern skulle kunna ivra för? Krigsindustrin? Vattentillförseln? Vapenlagar? Jo, nog har vi sett sådana förslag. Och de stora skattesänkningarna? De kommer, när väl kärnkraften är finansierad. Observera att det är skatt på kapital de talar om, med början ISK.

När allt är avreglerat och vi inte längre betalar någon skatt på kapital, då har vi inte längre så mycket att bestämma över och staten kan minskas betydligt.

Då det mesta beslutas i företagens sammanträdesrum så behöver vi heller inte ha så mycket regler för mänskliga rättigheter och demokratiska processer. Det räcker med några ledare som meriterar sig för att leda landet.

Staten skall bestämma så lite som möjligt, den åsikten finns inte bara bland Trump-anhängarna i USA utan är högst levande inom europeisk höger.

Med den nya kursen som regeringen presenterar i Tidöavtalet finns inga ytterligheter. Det håller alla former av extremism borta, säger Cwejman.

Med detta säger han också att angiverilagar och utvisning på grund av ”anmärkningar i fråga om levnadssättet”, återtagande av medborgarskap, visitationszoner, anonyma vittnen, transitcenter och fängelser placerade i andra länder är högst normala förslag.

De människor som liksom jag nu befarar kliv mot polisstat och angiverisamhälle, vi står bara för ”vänsterns ocharmiga godhetssignalering”.

Hur kan man i en helsidesledare i en liberal dagstidning bortse helt från att det är fattiga och förföljda människor som nu betalar ett högt pris?

Av Kristina Arvidson-Molin
Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.