Vad att göra när elpriserna rusar och matpriserna skenar?

Av Dick Sundevall 2022-10-13

Många i min omgivning har börjat förändra sina vanor. Har bit för bit lärt sig hur de håller nere elförbrukning utan att det blir några väldigt stora uppoffringar. Och håller bättre koll på extrapriser på mat. Detsamma har hänt med mig, för första gången i livet, och det är faktiskt bitvis lite kul.

Jag har inte bytt matvanor rakt av men den där pastasåsen jag köper och piffar upp, köper jag numer 3-4 stycken av på en gång. Likaså med kaffe och lite annat. Är väl medveten om att i nästa månad kostar det troligen 7-8 procent eller kanske till och med 10-15 procent mer.

Nej, jag är ingen prepper. Tror inte att det stora kriget slår till mot Sverige de närmaste åren, även om det kommit allt närmare. Går inte heller omkring och oroar mig att elen en dag kommer att slås av helt där jag bor, oavsett om alla höga elräkningar har betalats i tid.

Men visst har jag några fler fungerande ficklampor än jag egentligen behöver. Men det har jag haft i mer än 20 år, eftersom jag bodde ute i Stockholms skärgård en gång i tiden. Därute hade man ett talesätt som löd:

– Kommer det en vindpust över norra Europa så går elen på Värmdö.

Vet inte om det fortfarande är så – men väldigt många elavbrott var det på den tiden. Yngsta dottern tyckte alltid att det var lite mysigt när vi på vintern bäddade i vardagsrummet där kakelugnen fanns och tände ljus. Därtill hade vi en ficklampa och med tiden två som alltid stod på laddning uti fall att….

Nu har jag en mil till närmaste lite större livsmedelsbutik och två mil till några ännu större, så för det mesta finns det mat hemma för den närmaste veckan.

Har helt enkelt börjat tänka mer på att vara garderad. Och lärt mig mer om energi och elen som levererar den. Just det, har bland annat lärt mig att el inte är energi, utan bara något som distribuerar energi. (Tänk om alla andra journalister i landet också kunde ta till sig den kunskapen…)

Tittar dagligen på den här länken, Nordpol, som brukar uppdateras senast 13.00 varje dag, för att där kunna se vad elen kommer att kosta mig nästa dag.

När priset den 6 oktober var nere på rekordlåga 4,28 öre per kilowattimme (kWh) blev det rena sporten att komma på vad som behövde köras i tvättmaskinen.

Oj vad det tvättades, diskades och laddades batterier. Funderade på att duscha en gång till den dagen bara för att det skulle kosta så lite att värma vattnet men insåg att det väl ändå skulle vara lite överdrivet.

Idag när jag skriver det här kostar elen 89,17 per kWh och i morgon 150,90 i mitt elområde 3. Den 21 september var den uppe i hela 354,72.

Beskriver inte det här för att slå mig för bröstet och framhäva mig själv som något slags föredöme vad gäller klimatfrågan. För mig handlar det i första hand om att blåsa elbolagen på varje möjlig krona.

Finns mycket annat som är roligare att lägga pengarna på. Men att jag av bara farten, i det lilla, gör vad jag kan för klimatet gör ju inte saken sämre.

Den billigaste elen har vi mellan 22.00 och cirka 06.00 på nätterna. Men att därför köra tvättmaskiner och diskmaskiner på nätterna är ingen bra idé. Jag har under ett långt liv varit med om att slangarna gjort sitt på såväl en tvättmaskin som en diskmaskin. Förr eller senare vill de inte vara med längre, om man inte byter ut dem i tid.

På den tiden körde jag oftast tvätten och disken på natten, så det skulle vara klart på morgonen. (Visste inte då att elen dessutom var billigast under natten.) Men en natt hade en av slangarna till tvättmaskinen gjort sitt så vattnet rann ut på golvet.

Nåväl, där fanns det en golvbrunn så det blev hanterbart. Men 16 år senare när samma sak hände med en diskmaskin så blev golvet i det köket aldrig riktigt sig självt igen.

Nu när jag arbetar hemifrån har jag lärt mig att vardagar mellan 13 och 16 är elen billig, eller i varje fall inte svindyr.

Eftersom jag är morgonpigg, ”påfrestande morgonpigg”, som en tidigare hustru uttryckte det, vaknar jag runt halv sex på mornarna. Därmed hinner jag oftast duscha innan elen börjar morgonrusa under några timmar innan folk hunnit iväg till jobbet.

Jag tycker faktiskt att det här är lite kul. Som sagt, det ger en känsla av att där blåste jag elbolagen på några kronor till – som blir till hundralappar och på årsbasis flera tusen.

Men jag släcker inte lamporna varje gång jag går ut ur ett rum. Moderna led-lampor står bara för några få procent av elförbrukningen i våra hem. Men inga apparater står längre på standby hemma hos mig.

Kylen och frysens dörrar står inte öppna en sekund mer än nödvändigt. Och det här med att göra något av eftervärmen på spisen fungerar alldeles utmärkt.

Att jag inte dammsuger så värst ofta trots att jag har hund, är dock inte någon ny vana med inriktning på att spara el. Men fördelen är att idag är det försvarbart med lite damm och hundhår här och där för att det spar el att inte dammsuga så ofta.

När vi nyligen under en vecka hade låga elpriser, som högst kostade det 11,47 i mitt område, kunde jag inte låta bli att ringa en vän som varit förutseende nog att låsa sitt elpris sommaren 2020 och därmed bara betalat 38 öre per kWh sedan dess, för att fråga honom:

– Varför betalar du så mycket för elen?

Man får passa på de få dagar ett sånt tillfälle ges…

Förklaringen till de låga priserna under den där perioden var densamma i de flesta medier – att det blåste så mycket att det blev en väldig fart på vindkraften. Jag tänkte att det kan väl ändå inte vara hela förklaringen, så jag mejlade Para§rafs energiexpert Marcel Berkelder och frågade vad det berodde på.

Han svarade att visst hade vindkraften stor betydelse men man hade också stängt ner en av de stora elkablarna från Sverige som går ner i Centraleuropa, eftersom sprängningarna av Nord Stream-kablarna hade skett intill en av dessa elkablar.

Alltså – mer vindkraft och mindre elexport så skulle vi inom rimlig tid ha råd med de skenande matpriserna. Jodå, jag vet att det här med elexporten i så fall måste ändras via EU-beslut – men det tycks vara på gång.

Tror också att det kan vara dags, faktiskt hög tid, att begränsa kommunernas vetorätt vad gäller vindkraften. Inte helt ta bort vetorätten – men begränsa den.

Naturligtvis ska man inte behöva höra snurrorna. Förställer mig att det kan vara nog så påfrestande. Men att fördröja eller till och med stoppa projekteringar av vindkraft för att de skulle påstås skymma havsutsikten från något berg eller liknande måste begränsas eller helt stoppas.

Det går det alldeles utmärkt att se en fin solnedgång även om det är ett gäng snurror någon kilometer ut i havet. Vem vet, en dag kanske människor som bor där till och med skulle gilla vad man ser snurra där ute, för att man insett att man därmed fått allt lägre elräkningar. Och varje gång något lite större ska byggas, av vilket slag som helst, så skymmer det nästa alltid utsikten för någon.

Även den mest notoriske kränkraftsförespråkare, som alltså nöjer sig med att vi möjligen kan lösa de höga elkostnaderna om 10-12 år, som det i bästa fall tar att bygga och få igång dessa kärnkraftverk – skulle nog föredra att ha ett gäng snurror en bit ute i havet än att ha ett kärnkraftverk nära sin egen bostad.

Om var och en av oss i Europa kunde skära ner fem procent av vår elkonsumtion kan det enligt internationella beräkningar sänka elpriset avsevärt. Jag är säker på att jag klarat av mina fem procent och lite mer så, utan att egentligen göra några som helst uppoffringar.

Det har räckt med att ta reda på lite mer om elförbrukningen och lägga om några dagliga rutiner. Har inte kostat mig en enda krona utan tvärtom sparat pengar. Tror att de flesta av oss kan göra det.

Läs gärna energiexperten Marcel Berkelder artiklar här på Para§raf. Har lärt mig mycket av det och fått direkta aha-upplevelser av en del jag läst.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör och ansvariga utgivare men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.