Sverigedemokraterna är vårt största inhemska hot

2009, året innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, skrev Jimmie Åkesson en debattartikel som publicerades i Aftonbladet.

Artikeln hade rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot” och tesen som drevs är att Sverige är på väg att islamiseras. I artikelns sista rader lovar Åkesson att göra allt som står i hans makt för att vända trenden.

Det stora misstaget som hade gjorts av ”den mångkulturella samhällseliten” var att man hade trott att det gick att tämja islam, att det är en religion som på något sätt kan liberaliseras eller anpassas till ett modernt demokratiskt samhälle.

I artikeln är Åkesson inte särskilt detaljerad kring exakt hur han vill begränsa religionsfriheten, men han är tydlig med att islam måste stoppas helt och fullt eftersom islam är en religion som helt enkelt inte låter sig anpassas.

”Dagens mångkulturella samhällselit” har felaktigt, enligt Åkesson, utgått från att muslimer kan och vill anpassa sig. Felslutet kommer sig av att man jämför med kristendomen som har låtit sig fogas efter modernitetens krav:

”Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja islam på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.”

Artikeln är full av pretentiöst gymnasiala formuleringar med ordval som ”oikofob”, ”postmodern” och ”monokulturella fenomen” och den innehåller ett antal grova faktafel. Det där spelar inte så stor roll.

Mer intressant är Åkessons egna idé om att vissa ideologier inte går att tämja eftersom de helt enkelt har en inneboende logik som inte tillåter anpassning till ett demokratiskt liberalt samhälle.

Han kunde precis lika gärna ha talat om sitt eget parti. Moderaternas, Liberalernas och Kristdemokraternas stora misstag är att de tror att det går att tämja ett parti som inte låter sig tämjas.

Misstaget är, enligt Åkessons egen logik, att de har jämfört med andra politiska partier som har mjuknat upp sin ideologi – till exempel Vänsterpartiet som har övergett kommunismen.

Åkesson menar att islams huvudsakliga anpassningsproblem är att det saknas ett allmängiltigt kärleksbudskap i den religionen. Han har visserligen fel, men sätter fingret på precis vad som saknas hos Sverigedemokraterna själva och vad det är som gör att de aldrig kommer att kunna anpassa sig. Kärleken är död.

Det som präglar partiet är att de drivs av negativ energi. De är förbannade på invandringen, invandrare, sossar, PK-eliten, feministlobbyn, det vänsterliberala etablissemanget, den mångkulturella samhällseliten, sjuklövern, miljömupparna.

Ja, helt enkelt alla som inte är vita outbildade män som gillar lättklädda brudar, dieseldrivna fordon och fattar avgörande beslut på ren magkänsla.

I sin debattartikel kom Åkesson med den lite märkliga slutsatsen om att islam så här långt har påverkat det svenska samhället mer än vad det svenska samhället har påverkat islam.

Det kan tyckas fullt rimligt att en religion med nästan två miljarder utövare inte blir en annan religion för att anpassa sig efter önskemål från ett land med tio miljoner invånare. Men oavsett det – på precis samma sätt är det med Sverigedemokraterna själva.

Partiet har inte på något avgörande sätt förändrats sedan de grundades av ett gäng nynazister och vit makt-anhängare. De har samma hat-ideologi och driver samma hat-politik.

Det som har förändrats är att Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och ibland till och med Socialdemokraterna har börjat anamma delar av deras språkbruk och politik.

Som humanist ser jag detta som vårt största inhemska hot och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.