Skärpning moderater!

Det viktigaste med de här uppgifterna är väl knappast diskussionen runt vitboksförfattarens eventuella medlemskap i SD.

Det mest intressanta är enligt min mening något annat. Nämligen att SD:s aktuella politik på många sätt har fått spegla samma inställning som den stora majoriteten av partiets grundare på sin tid stod för.

Deras extrema inställning kan kanske till och med ses som den verkliga ryggraden i partiet, även om man med åren har försökt slipa bort de mest iögonenfallande åsikterna.

Vi andra hade väl en gång hoppats att brunfärgad politik hade gett upp andan i och med krigsslutet 1945. Men icke. Den har som bekant flutit upp igen lite varstans.  Exempelvis i flera europeiska länder.

Förhållandevis ganska sent omsider också här hos oss i Sverige. Och här har SD ju lyckats få en driven anförare, som stolt kan luta sig mot ett omfattande medhåll i opinionen.

Detta populistiska och odemokratiska parti har som bekant kunnat växa till att bli ett av våra största politiska partier.

Men i detta kritiska läge är det allra mest oroväckande nog ändå att ett etablerat demokratiskt parti som Moderaterna har en så ansvarslös ledare, att han i sin roll som statsministerkandidat har förnedrat sig och sitt parti till att söka stöd och samarbete med SD. Skäms, Kristersson!

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.