På riktigt!

Statsministern fortsätter: 

”Därför har vi lagt om politiken. Vi har nu en stram migrationspolitik och samtidigt förbättrar vi integrationen. Den som kommer till Sverige och har rätt att stanna här ska mötas av tydliga krav. Det handlar om att lära sig det svenska språket, våra värderingar och hur vårt samhälle fungerar. Då har man också goda möjligheter att få ett jobb.
Nu tar vi ytterligare ett steg för att öka integrationen. Regeringen har tillsatt en utredare för att införa språkkrav och krav på samhällskunskap för permanent uppehållstillstånd.”

Minns ni när den här retoriken kritiserades hårt när den framfördes av dåvarande Folkpartiet, eller i mer vulgära ordalag av Ny Demokrati och senare av Sverigedemokraterna?

Det var inte tillräckligt länge sedan. Idag är det här allmänt tankegods och en retorik som Socialdemokraterna helt skamlöst plagierat från den politiska högerkanten.

Så, om jag vågar mig på att dekonstruera statsministerns retorik, så kan det se ut så här.

Invandringen har varit stor. Så är det kanske, men det är ett svepande begrepp. Det finns olika sorters invandring och vad statsministern menar kanske handlar om är att Sverige har stått upp för asylrätten i tider av kris, något som Sverige skrivit under på att göra.

Kanske behöver begreppet nyanseras något och istället handla om flyktingar, nettoinvandring, uppehållstillstånd och faktiskt, medborgarskap. Det där farliga som finns utanför Sveriges gränser är ju inte heller ett homogent land, Invandringen.

Att retoriskt klumpa ihop människor i negativa ordalydelser är oansvarigt. Men, mellan raderna så förstår vi ändå att de människor som statsministern pekar ut som kriminella är av utomeuropeisk härkomst.

Det påminner skrämmande mycket om den där nedärvda essensen som Sverigedemokraterna talade om, och kritiserades för relativt nyligen.

I vilket fall som helst är det oansvarigt att i samma andetag tala om invandring, segregation, parallellsamhällen, brister i svenska språket och gängkriminalitet.

Men om du tillhör den oklandervärda, laglydiga delen av Sveriges befolkning som ser ut som killen på Kalles Kaviartuben, så slipper du profileras som kriminell av statsministern, samtidigt som du helt legitimt kan se med skräck och misstänksamhet på dina medmänniskor som drabbats av ett normavvikande utseende och har en mer tvivelaktig härkomst.

Är verkligen bristande integration och segregation ett problem i sig? På många platser i världen samlas människor tillsammans med ”sina egna” i stadsdelar som Chinatown, Arabtown eller Little India. Som turist på de platserna är det ett pittoreskt inslag, men har någon undersökt sanningen i påståendet att ”parallellsamhällen” medför att kriminalitet frodas?

Kanske är det så att människorna i Arabtown stöttar varandra i det nya landet och att det istället är något som är gott och riktigt. Att kunna tala svenska är naturligtvis praktiskt om man bor i Sverige, men många människor klarar sig utmärkt med engelska. Skillnaden är att de invandrat från länder som inte har krig och/eller naturkatastrofer på hemmaplan.

Statsministern kanske tänker att vi ska ha olika lagar och regler i samhället för olika människor. Det låter naturligtvis helt vansinnigt i en rättsstat, men det är i de sumpmarkerna som många av våra riksdagspartiers företrädare fiskar. Lite raljant kan jag tänka att om man vill veta vartåt de Socialdemokratiska politiska vindarna blåser, så se vad Sverigedemokraterna säger idag.

Ansvaret för segregationen och brister i integrationen läggs förstås helt ogenerat på de människor som kommit till vårt land nyligen. Den skadliga retoriken får oftast stå helt oemotsagd.

Sanningen är dock en annan. Det är vi svenska infödingar som isolerar oss i våra överklassgetton, våra ”gated communities” där vi oroar oss för att invandrarna ska flytta in och sänka värdet på vår egendom, att deras ungar ska gå i våra skolor och att deras kvinnor i sina hucklen ska invadera våra barns lekplatser.

Om möjligheten finns, kommer vi alltid att anställa en Karlsson framför en Mohammed. Det är inte så konstigt egentligen. Vi människor är på något vis skapta för att i första hand se till vårt och våra egna och den dag vi svenskar behöver fly, kommer vi att mötas av samma fenomen där vi söker en fristad.

Problemet är hyckleriet och vilken sorts samhälle den här retoriken leder till. En verklighet som statsministern förhoppningsvis inte vill se.

Att tala om ”våra värderingar” svepande och odefinierat, men ändock i motsats till ”de andras”, lika odefinierbara värderingar, är verkligen att åka kana nedför det sluttande planet.

Om man besvärar sig med att möta och tala med andra människor så kan man upptäcka att vi människor har en hel del gemensamt.

Människor i allmänhet vill leva i fred och harmoni med sig själva och sin omgivning. Människor vill kunna försörja sig och den familj man bildat. Man uppfostrar sina barn och vill se en ljus framtid för avkomman.

Människor vill även ha rätt till sitt språk, sin kultur, sin religion, sin historia och har nog svårt att förstå hur det kan vara ett hot mot andra. Ganska sunda värderingar, kan jag tycka. Man kan finna dessa värderingar över hela världen.

Det ligger en sanning i att människor med utomeuropeiskt ursprung är överrepresenterade i arbetslöshetssiffrorna. Men statsministern uttrycker sig svepande om problemet i en tid då högerkanten verkar ha lyckats med att etablera en diskurs om att människor med utomeuropeiskt ursprung inte vill arbeta och hellre lever på bidrag.

Det är ganska lätt att sticka hål på den tankebubblan om man öppnar ögonen och ser sig omkring. Människor med utomeuropeisk härkomst bär upp det svenska samhället. De arbetar på alla positioner i samhället, inom vården, skolan, kollektivtrafiken, de driver egna företag och ibland tar de även de skitjobb som vi långnäsor är lite för fina för att utföra.

Man kan nästan lockas att tro att sydostasiatiska kvinnor brinner lite extra för att städa hotell och konferenslokaler eller att plocka och sälja bär. Så är det naturligtvis inte.

Det handlar om de där värderingarna som är ganska universella, att kunna försörja sig och sin familj med de medel som står till buds.

Det statsministern egentligen borde tala om, det verkliga problemet, är klyftorna i samhället. De socioekonomiska skillnaderna som statsministerns parti har varit delaktiga i att skapa och upprätthålla. Den populistiska högerretorik som nu statsministern sällar sig till är knappast något som gagnar vårt land.

Frågan är bara om det är grundat på okunskap eller om det är avsiktligt. Om statsministern på riktigt vill komma tillrätta med segregationen, exempelvis att få människor i socioekonomiskt utsatta områden att rösta, så kanske man skulle börja föra en politik och använda sig av en retorik där människor känner sig representerade.

Det, om något, skulle kunna leda till bättre integration. Det är inte rocket science. Det krävs bara politiskt mod och politisk vilja att faktiskt förändra samhället till det bättre – för alla – på riktigt.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.