Magasinet Para§raf – Sida 239 – Kriminal- och rättsmagasinet

Fotsvettiga poliser undanbedes

Det är svårt att bli polis idag men det var nog inte så lätt förr heller. Ur en kallelse till poliskammaren i Stockholm, daterad den 14 februari 1952 har följande stått att läsa.

Galgbacken

I en liten park mellan de ljusrappade funkishusen i Hammarbyhöjden leker barnen bland skuggande träd och filosoferande hundägare. Här ligger också Stockholms sista offentliga avrättningsplats där märkliga saker sägs ske om nätterna.

Försvunnen revolver väcker frågor. Är det 100% säkert att Palme sköts med en Smith & Wesson revolver?

1986 väcktes Sverige ur sin folkhemsslummer när statsminister Olof Palme mördades i Stockholm den 28 februari klockan 23.20. Sverige var en idyll där en statsminister kunde tänkas röra sig nästan som han ville och de hot som fanns var inte överhängande eller ens troliga. Palme kunde trots detta inte röra sig helt fritt eftersom SÄPO insåg att fanns en möjlig hotbild mot honom.

Sommarlunk för Para§raf

Nu går Para§raf in i sommarlunken. Det innebär att vi inte publicerar lika många artiklar per vecka som under säsongerna. Men rota gärna runt på Para§raf. Det finns några tusen artiklar, krönikor och poddar att välja på. Och redan i den kommande veckan publicerar vi ett mordfall vi grävt i de senaste veckorna. Har polis och åklagare missat att det kan vara en helt annan gärningsman än den som är dömd?

Jag har målat av dig som rondellhund. Det blir 80 tusen, tack.

Om när Mårten hjälpte polisen jaga inbrottstjuvar (nåja) häromveckan och de rättsliga tankar som dyker upp när polisen (gestor) byter lås på de uppbrutna dörrarna. Om kungens uttalanden om Nobel Center och så något om rättegångskostnader för dem som driver fall mot staten. Och Sommarlästips!

Första dan på jobbet

Året var 1964 och jag hade precis klarat polisskolan. Hade därefter placerats i en mindre stad för att tjänstgöra inom det polisdistriktet. Jag hade provat ut en uniform där knapparna glänste och pressvecken var knivskarpa. Uniformen satt som gjuten på min välbyggda smärta kropp (det här var för 20 kilo sedan). Ett nytt vitt koppel, med vidhängande lånad sabel, satt om midjan och upp över höger axel.

Politiskt trams

Så var det dags igen. En ny undersökning av partisympatierna. Den här gången från Demoskop, betald av Expressen. Och som så ofta när det gäller dessa undersökningar, oavsett vilka som utfört dem, så är alla siffror inom den statistiska felmarginalen. Ser ett parti ut att ha fått ökat stöd kan det alltså tvärtom ha fått minskat stöd. Och ett annat parti som ser ut att ”rasa” kan tvärtom ha fått ökat stöd. Men ändå kommenterar och ”analyserar” politiska reportrar det hela som om det vore något att kommentera. Varför?

Juridiken som verktyg för förändring

– Som jurist har vi ett samhällsansvar och en skyldighet, att vara med och synliggöra brister i systemet och arbeta utifrån det behov som vissa människor upplever. Allt arbete innan en person hamnar i domstol, det är det arbetet jag med rapporten om Rörelsejuridik hoppas kunna påverka och uppmana en hel juristkår till, säger Rami Alkhamisi, som är något så sällsynt som en jurist med rötter i förorten.

Debatt

Nedlagt

Värdet av det traditionella polisarbetet kan aldrig, i något sammanhang, överskattas. Glöm det traditionella och det mesta går förlorat. För en oinvigd betraktare synes det som om polisen helt åsidosatt det traditionella polisarbetet och i stället helt förlitat sig på de få tekniska undersökningar som görs. Men inte ens en träff i DNA-register eller fingerspårsregistret ger en 100-procentig garanti för att ärendet fullföljs med ett FU-protokoll och än mindre att det går till åtal.

När Bill och Bull försökte sig på rån

Poliser har ofta en egenhet att göra brottsutredningar alltför komplicerade. Allt är mestadels lika enkelt som det ser ut, oftast enklare. Det visar den här händelsen. Jag brukade själv säga ”att man kan inte nog underskatta de flesta banditer”.

En liten klick chefer med stora egon

Under den senaste omorganisationen har jag upplevt det som att allt sker ovanför huvudet på Sveriges poliser. De tycks inte vara delaktiga i utvecklingen och verkar inte känna något engagemang. Det ser ut som om verksamheten har blivit en angelägenhet för de högsta cheferna på olika nivåer. Företrädesvis på riksplan och på regional nivå, där de sitter och spånar fram vad de vill ha och vad de tror. De borde vara styrda av regeringens regleringsbrev men tycks inte ens känna till det.

Brevet från Olof Palme

Om någon skriver till statsministern så är det rimligen någon anställd på kansliet som svarar i statsministern namn. Föreställer mig att statsministern allt som oftast inte behöver besvära sig med att läsa svaret. Men ibland måste han nog det. Det här brevet från Olof Palme till en livstidsdömd fånge var rimligen något som Palme själv granskade innan det gick iväg.

Min vän friges efter 34 år

Leif Axmyr fick sitt livstidsstraff omvandlat till 51 år. Enligt 2/3 regeln friges han i juni efter 34 år i fängsligt förvar. Men Leif är inte bara en dömd brottsling, han är även min vän.

Kollision bland kriminella

Även i den undre världen finns en hederskodex, och den ska följas menade Ingmar Pettersson. Kanske var det därför han skar halsen av Kalle Söder.

Måste jag putta hela vägen till green enligt HD?

Vi pratar om det ljuvliga rättsfallet om golfaren Ulf (NJA 1993 s. 144) och vad som gäller om man skadas när man är med i en extremsportstävling. Och vi pratar om Mona Sahlin och intyget. Dock inte fokus på eventuellt osant intygande utan annan spännande Mårten-vinkel, apropå Kone Invest-fallet (NJA 1987 s. 692)