Av Mischa Snicker 2018-03-10
Det enda ljuset i mitt 14-åriga liv var från en trasig lysrörslampa i korridoren på avdelningen. Det är skillnad på att låsa dörren om sig när man till exempel kommer hem, det är en trygghet. Men när någon annan låser dörren från andra sidan blir effekten tvärtom. Att låsa dörren om någon skapar en känsla av maktlöshet, du får inte vara bland andra – du är ”farlig”. Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »Av Mischa Snicker
Jag är en tjej på snart 23 år som suttit på olika institutioner och nu äntligen är fri från allt frihetsberövande. Uppväxt i förorten Angered i Göteborg. Intresset har alltid varit att skriva, inte bara om vissa situationer utan även om känslorna. Och att kunna förmedla det till de som suttit eller sitter i samma situation.
Jag vill visa att vi också kan komma någonstans, att hopplösheten vi känt mest bara är en illusion. Jag hade aldrig kunnat ana att jag en dag skulle vara med i antologin När andra sover, eller att jag skulle kunnat göra en film av det.
Det viktigaste är att jag nu kan nå ut. Jag har haft en rätt tuff uppväxt precis som många jag känner men att äntligen kunna förmedla mina känslor på ett sätt som jag älskar att göra, är det som räddat mig. Det jag vill förmedla är – att vi aldrig ska hålla tyst.
