Flickan, skulden och juristerna Efter den friande domen i målet om gruppvåldtäkten i Tensta, skrev jag en krönika om ärendet. Efter inlägget så blev jag bland annat kritiserad för att jag pratade om en ”våldtäkt” trots att de misstänkta hade blivit friade. Juridikprofessor Mårten Schultz citerade rasistiska kommentarer och hävdade att mitt bloggande utgjorde ett problem för rättsstaten.
Dags att se den skrämmande sanningen I slutet på sextiotalet kom jag in i Kamraterna, förening för Stockholms polismän, en fackförening för obefordrade poliser inom Stockholmspolisen och en av många föreningar i Svenska Polisförbundet. Där deltog jag som ung polis i många och långa debatter om polisens roll i samhället. En del av de frågor som stod högt på dagordningen samlade vi under begreppet polisetik.
Vad vet vi om gruppvåldtäkten i Tensta? Jag brukar läsa domar och förundersökningen innan jag yttrar mig om ett fall. I det här fallet har jag läst domarna, som bifogas den här krönikan, därtill Martin Marmgrens och Mårtens Schultz krönikor här på Para§raf. Och jag tycker att det räcker – en 15-årig flicka har enligt min uppfattning blivit utsatt för en gruppvåldtäkt.
Arga feminister och könskvotering räcker inte Måste man vara feminist eller ha svårt att identifiera sig som man eller kvinna för att intressera sig för genusfrågan? Jag tror det. Åtminstone i det debattklimat som råder i media eftersom det är så otroligt torftigt och tröttsamt.
Varför försvarar du tjuvar mamma? Frågan kommer plötsligt. Min son tittar undrande på mig och det är femhundra meter kvar till dagis. För ett ögonblick överväger jag att trampa gasen i botten och istället prata om dagens utflykt. Men enkla frågor förtjänar enkla, raka svar. Särskilt de som kommer från barn.
Reaktionerna på en våldtäktsdom från Svea hovrätt De senaste dagarna har en friande dom i ett mål där några unga män åtalats för våldtäkt rört upp känslor. Hovrätten fann i det aktuella målet att offret inte befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd att våldtäktsregelns rekvisit kunde anses uppfyllda. Har hovrätten dömt riktigt? Jag vet inte.
Det råa barnvagnsrånet För ett par månader sedan spreds nyheten att en gravid kvinna vid ett rånförsök hade sparkats i magen och att gärningsmannen även hade sparkat omkull en barnvagn i vilken kvinnans bebis låg. Som tur var klarade sig både kvinnan och bebisen i barnvagnen utan skador, men kvinnan chockades svårt av händelsen. Senare kunde man på sjukhus lyckligtvis konstatera att även fostret trots smällen hade klarat sig bra.
Min släkt listades – bara två överlevde Det här är första gången på länge som jag faktiskt vaknar i mitt Sverige och känner mig rädd, på riktigt. Rädd över vart vårt samhälle är på väg. Rädd över att det här med att lista romer inte är något som bara stöds av vissa personer inom Skånepolisen. Rädd över de rasistiska och antisemitiska vindar som på senare tid vuxit sig starkare i vårt land.
När de inte kan svenska är de chanslösa Jag minns när Lars Leijonborg talade om svenskaprov för de som invandrade till Sverige. Vem minns inte det? Kritiken mot Leijonborg lät inte vänta på sig. Den blev massiv och karln utpekades som rasist. Detta långt innan man ens trodde att ett parti som Sverigedemokraterna skulle kunna ta sig in i riksdagen.
Finns det ett rasistiskt nätverk inom polisen? Om en enskild polisman har tid att sitta och göra ett register över romer, däribland många barn, som DN nu avslöjat så ska hen naturligtvis avskedas. Men hur skulle en ensam polis kunnat hålla reda på romer i såväl Skåne som i andra delar av landet, så att det till slut blev ett register på över fyra tusen personer?
När stoltheten över mitt hemland krackelerar De senaste dagarna har vi kunnat läsa om hur Sverige öppnar gränserna för flyende syrier och erbjuder dem permanent uppehållstillstånd. När människor flyr från inbördeskrig, där regimen använder kemiska vapen mot civila och barnfamiljer, välkomnas de till fria och demokratiska Sverige med öppna armar.
Blinda får bära skjutvapen Ibland är myndighetsbeslut så dumma att man borde genomföra IQ-test på ansvariga beslutsfattare. Så är fallet med dem som ansåg att blinda personer skulle få bära och använda skjutvapen.
Vem kan man lita på? Vem är det egentligen som skall granska SÄPO och dess verksamhet? Kan man granska polisroteln som skall vaka över rikets säkerhet utan att det äventyrar densamma? Knappast om du frågar SÄPO själva. Själv är jag inte riktigt säker.
Jag sitter på Hinseberg – igen Det har gått en tid nu, sedan sist jag skrev. Det beror förstås på att jag sitter i fängelse – igen! Efter att ha varit häktad i mer än åtta månader har jag nu kommit till Hinseberg, än en gång. Till Riksmottagningen, där alla kvinnor som är dömda till två år eller mer, måste påbörja straffet.
Så fel som det kan bli! Leif GW Persson med flera har i dagarna uttalat sig om att han nog blev felaktigt dömd. Det handlar om utrikesminister Anna Lindhs mördare, Mijailo Mijailovic. Han dömdes till livstids fängelse men blev sedan överflyttad till rättspsykiatrisk vård. Närmare bestämt till den rättspsykiatriska kliniken i Växjö. Men problemet är mycket större än så.
