Juridisk årskrönika 2013 2013 var återigen ett år då juridiken präglade mycket av den allmänna debatten, där centrala juridiska värden och begrepp missförstods och felrapporterades och där jurister plötsligt spelade mediala huvudroller, på gott och ont. (Ja, jag tänker på Lambertz, men även andra.)
Vem bryr sig? Det brukar inte vara lätt att slå mig med häpnad. Inte när det gäller rättsväsendets göranden och låtanden, menar jag. Tyvärr har jag sett många häpnadsväckande turer på alldeles för nära håll för att bli förvånad, men ingenting jag har sett har ändå varit i närheten av vad som beskrivs i Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga”.
Det blir fel hur det än blir Oavsett vad Högsta domstolen kommer fram till – så blir det helt fel. Har ägnat en del av julhelgen åt hur jag i en rimligt kort krönika ska kunna förklara det läge som uppstått i det stora kokainmålet. Och hur ska jag få er läsare att inse att jag inte överdriver, utan att det faktiskt har blivit så här helt fel. Bilägger dokumenten som påvisar vad jag hävdar.
Han valde försoning Den vidriga nazistattacken i Kärrtorp har självklart fördömts ifrån höger till vänster. Gott så, det som skedde var inte bara en attack på fredliga demonstranter, varav många barn och äldre, utan i förlängningen en attack på demokratin.
Nu förflyttas jag till ett nytt fängelse Efter nästan sex år här på anstalten Tidaholm, är det nu dags för mig att flytta till en lägre säkerhetsnivå. Det är med visst vemod som jag lämnar den plats som varit mitt hem i över ett halvt decennium.
Hängas ut eller inte? Jag blir alltid tveksam när människor hävdar sin bestämda rätt att anonymt få uttrycka sina åsikter på internet. Är det verkligen det yttrandefrihet handlar om? Är det en mänsklig rättighet att anonymt få kalla människor för ”horungar”, ”sandnegrer” eller ”rasistfittor”?
Ska man förlåta gamla brott? Det jag nu kommer att skriva kommer att möta mycket motstånd, gissningsvis även en del aggressiva åsikter. Jag föreslår nämligen att det är dags att återinföra preskriptionstid för mord och andra grova brott.
Om polisers möten och bemötande Under mitt första år som polis var jag med då några kollegor gjorde en kontroll av ett par killar i tunnelbanan i en av våra segregerade förorter. Kollegorna, som hade koll på att killarna i gruppen vi kontrollerade var kriminellt aktiva, kunde snabbt konstatera att några av dem sannolikt var påverkade av narkotika. Det beslutades att de skulle tas med till polisstationen för kroppsbesiktning, vilket i det här fallet innebar urinprov.
Svensk mästare i näthat Rättshaveristen Ratko "Corruptio" Zindovic, från Landskrona har sprängt barriärer vad gäller förtal, ärekränkningar, lögner och påhittade historier på nätet. Ska man lyfta på hatten? Han torde nämligen vara ensam i Europa om att syssla med konstant brottslighet och ändå klara sig undan rättvisan.
Rättsskandal eller inte Thomas Quick, återigen aktuell i alla mediediskussioner och det lär väl knappast vara sista gången nu heller. Som tur är, enligt min mening i alla fall, för de här sakerna behöver diskuteras! Hur somliga kan hävda att det här inte är en rättsskandal begriper jag inte.
Hon ville inte polisanmäla Assange De två kvinnorna som anmälde Julian Assange hade inte alls samma syn på vad som hade hänt. Jag har skrivit om det tidigare, men nu har nya bevis framkommit som visar det än tydligare. Ett antal sms i den yngre kvinnans (S) mobil visar att hon inte ville anmäla Julian Assange för något brott överhuvudtaget – än mindre våldtäkt. Men det ville den äldre kvinnan (A) och hennes väninna polisen, som S "råkade" hamna hos.
Jonas är brottet Jonas Falk är ingen ängel men i det stora kokainmålet är jag övertygad om att han är oskyldig. Det kan tyckas svårt för mig att kliva ur min roll som moster och se på denna rättsskandal på ett objektivt sätt. Därtill är jag bara nio år äldre än Jonas, så vi har varit mer som syskon under uppväxten. Med det sagt, ska jag förklara varför jag inte tror på åklagarnas påståenden.
Fångar läser godnattsagor Få projekt inom Kriminalvården har haft så bra genomslag som kursen ”Godnattsagor inifrån”. Jag fick möjlighet att delta och läsa in en godnattsaga till min systerson. Efter över 14 år i fängelse så var detta utan tvekan det mest positiva jag har upplevt av svensk fångvård.
En envåldshärskare – eller? TV4 har granskat Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg i ett antal inslag på nyheterna de senaste dagarna. Ska man tro det man hör och ser där, är denna generaldirektör en despot av ett slag för tankarna till Harald Blåtands eller Gustav Vasas dagar! Han sägs ha oinskränkt makt att sparka folk till höger och vänster utan att någon vågar ingripa.
Mus skrämde tre vakter En mus hade tagit sig in i vaktkuren på ett Sveriges säkraste fängelser, de tre vakterna som såg den blev både rädda och handlingsförlamade.
