Svårt att hitta något positivt Para§rafs chefredaktör efterfrågade något positivt från medarbetarna att se tillbaka på år 2021. Måhända riktades detta till mig som nog varit lite negativ under året. Med goda föresatser börjar jag leta i timmar utan att hitta något användbart men redan efter två minuter hade jag tre artiklar som tyvärr saknade varje inslag av något positivt. I brist på bröd får man käka limpa och jag fortsätter min inslagna linje med att inte vara alltför positiv.
Debatt Sätt stopp för den oreglerade kryptosfären, annars kommer cyberattackerna att öka Kalix kommun utsattes nyligen för en ransomware-attack. I en digitaliserad värld har det blivit allt vanligare att hackers tar servrar och data i gisslan, från både företag och stater. Detta görs för att cyberkidnapparen i samband med attacken ska kunna kräva en lösensumma.
Det går i alla fall bra för pandorna 2021 lämnade mig med en bitter smak i munnen. Pandemin tog många liv och fortsätter att skapa kaos i världen. Det ökade antalet skjutningar skapade rädsla bland gemene man. Men allt var inte elände under förra året, jag kommer ihåg nyheten om pandorna.
Ännu ett vilsamt år för Joakim Lamotte 2021 var ytterligare ett passivt år för högerpopulisternas favoritjournalist Joakim Lamotte. Under året hann han med att göra en livesändning och sju kortare journalistiska inslag. Resten av tiden ägnade han sig åt sitt favoritämne: Sig själv.
Lika otäckt och farligt som Covid Moderaterna går från klarhet till klarhet och försöker på alla sätt övertrumfa de övriga politiska partierna. Här är alldeles tydligt att detta vansinne smittar värre än vad Coronaviruset gör. Vad som är än värre är att det inte tycks finnas något vaccin eller ens någon medicin i sikte, så risken för en slutlig och förgörande pandemi är överhängande.
Den positiva sidan av saken Det är inte svårt att drabbas av svårmod och svartsyn för vem som helst som följer kriminal-, skol- eller klimatpolitiken. Samtidigt får vi inte låta oss förblindas så att alla svarta träd skymmer att det också finns en annan, positiv, sida av saken.
Det gångna året… Det har lagts en del förslag och faktiskt hänt en hel del under året 2021. Den mest uppenbara trenden under det gångna året är väl att rättssäkerheten angripits på allvar från olika håll. Förslag på att medborgare ska kunna bli objekt för det som kallas hemliga polisiära åtgärder – exempelvis telefonavlyssning – utan att vara misstänkta för något brott är ett exempel. Det gäller både dig och mig.
Det här med nämndemän och underliga domar Jag har i skilda sammanhang hamnat i en situation där jag försöker försvara nämndemannasystemet. Detta har sin grund i att jag inte är beredd att helt överlåta rättsskipningen till svartvita jurister som ofta är helt onyanserade. Jag är orolig för att domar, utan nämndemän, kommer att urarta och bli skrivna efter lagens bokstav och inte i lagens anda där också förarbetena till lagtexten vägs in.
”Vad skönt att han som följer efter mig från tunnelbanan efter mörkrets inbrott är en lintott!” Om en etniskt svensk kvinna går på en mörk gata en sen kväll och en etniskt svensk man går några meter bakom henne – får det henne att känna sig trygg? Om inte: hur kommer det sig om problemet är ”importerat”?
När två poliser åtalas för falsk angivelse, olaga frihetsberövande och misshandel Jag läser allt oftare om poliser som döms för olika brott och varje notis gläder mig. Detta kan synas vara en udda reaktion men jag tolkar domarna som ett friskhetstecken. Att poliser i tjänst begår brott är inget nytt utan det nya och hoppfulla är att rättsapparaten lyckas upptäcka brottsliga poliser och också ställa dessa inför rätta.
Karl-Bertil Jonsson och våra val När Karl-Bertils ömma moder på julafton frågade Karl-Bertil hur det var möjligt att faster Märtas handmålade porslinstallrik med blomstermotiv kunde ha försvunnit, ställdes Karl-Bertil inför ett svårt val. Skulle han ljuga för sin mamma på självaste julafton, eller skulle han rakryggat avslöja sanningen och ta sitt straff?
”Du borde vara hemlös!” Det har nu gått drygt 2 år sedan jag frigavs från mitt livstidsstraff efter att ha fått tidsbestämt till 30 år. Förutom att arbeta som journalist så åtar jag mig ibland ett och annat juridiskt ärende. Vid ett par tillfällen på senare tid har jag blivit anlitad av någon högprofilerad klient och det har då hamnat på löpsedlarna.
Inget är mer konkret än ett batongslag i knävecket Flum upprör. Skolan är för flummig. Kriminalpolitiken är för flummig. Det ropas allt mer efter tydlighet. Man vill ha högre straff, pekpinnar, raka led och hårdare konsekvenser. Det är lätt att förstå varför. Det funkar ju.
