Michael Pålsson – Sida 13 – Magasinet Para§raf

Skydda grundlagarna

Det tycks finnas en allmän oro bland många svenskar att våra värderingar och vårt demokratiska styrelseskick är hotat. Jag delar den oron och menar att ointresset från politikerna att styrka våra grundlagsfästa rättigheter kan visa sig naivt. Men då är det försent.

Monokulturen kontra lagen

Vi har allt oftare de senaste månaderna hört kritik mot det som kallas det mångkulturella samhället. Såsom kritiken får förstås menas att många kulturer inte kan samsas på samma plats, i samma land. Efter att ha lyssnat på kritiken mot det mångkulturella samhället, och då åsyftar jag inte de lite mer udda synpunkterna om ”Jimmie-moments” och liknande, utan professionella politiker, ställer jag mig frågande till om inte dessa politiker allvarligt missförstått vad mångkultur är och vad de legala effekterna hade blivit av en monokultur.

Om dråp och vem som äger rätten till döden

Kalle Karlsson har berövat sin hustru Eva livet genom att injicera henne med en dödlig dos av morfin och oxikodon. Det hände den 6 mars 2019 i den gemensamma bostaden på fastigheten Tolånga 3, Osby kommun. Brottet bör beskrivas som mindre grovt eftersom Eva sedan många år var sjuklig och själv hade uttalat att hon önskade ett avslut på sitt liv. Kalle Karlsson begick gärningen med uppsåt.

Om brott och hårdare straff – om försoning och förlåtelse

Om någon våldtagit och mördat min fru eller något av mina barn, eller en nära vän – hade jag då kunnat döda? Strypa vederbörande med mina bara händer? Skjuta gärningsmannen i en exekutionspluton? Hade jag fyllts av hat? Kanske. Ganska säkert känner jag att hade jag velat hämnas på gärningsmannen.

Förbud mot soffliggande chipsätare?

Är det rimligt att den salladsätande joggaren betalar lika mycket i skatt som den fete chipsätaren? Kan den överviktige ostbågsälskaren verklige kräva lika mycket vård som den slanke och vältränade medborgaren?

Om friheten att få röka en cigarr

Jag tror inte att jag kan anklagas för att vara särskilt konspiratorisk när jag påstår att den personliga friheten hela tiden begränsas. Ett steg i taget. En ny lag i taget. Så var ska det sluta?

Om samvetsfrihet och rätten till arbete

För abortmotståndare är begreppet samvetsfrihet ganska självklart. Om jag som abortmotståndare av religiösa eller andra värderande skäl anser att abort är fel, då måste jag kunna välja bort att arbeta med det. Även om jag är barnmorska. Den sidan av saken är lika lätt förstå som att Påven och andra pro life-anhängare anser att abort är att likställa med mord.

Kvinnan som en behållare

Frågan om kvinnans fria aborträtt ställer som få andra frågor saken på sin spets om individens frihet. Var går gränsen för kvinnans frihet att besluta om sig själv och vad som finns i hennes kropp, och från vilken tidpunkt kan samhället anses ha rätt att ta över denna bestämmanderätt? När upphör kvinnan att vara en självständig individ och förvandlas till en behållare för uppfödning av foster?

Debatt

Om rättsstatens anatomi

I en tid då vissa politiker med beundran i blicken beskådar nedmonteringen av rättsstaten i Ungen, Polen och Ryssland och andra politiker i alla dess färger och ideologier, inkluderat de förment liberala, talar om allt högre straff, anonyma vittnen, kronvittnen, ökad övervakning från polis och myndigheter, då kan det vara på sin plats att påminna om definitionen av det nästan bortglömda begreppet ”rättsstaten”.