Valet mellan pest eller kolera Så var även året 2015 snart till ända… Ja, frid vare med det! Bara det blir 2016 ska ju jag ut till kaoset som tydligen råder ute i stora världen. Härinne är man ju hänvisad till att skåda verkligheten genom Rapport, Uppdrag Granskning och liknande program, eller God morgon världen på söndagsmorgnarna.
”Fan i helvete, mors då Helmer!” Som jag nämnde i en tidigare krönika, har det varit TV-team här på besök. Ett var från SVT UR, de ville höra om internernas läsvanor. Själv läser jag så mycket jag kan, om så många ämnen jag kan få tag på. Därför ville jag vara med för att kanske kunna peppa lite för att få igång biblioteksverksamheten. Vi har ingen kontakt med stadsbiblioteket.
Jag är en lyckans ost Idag är jag så glad! För många saker, men mest för att min dotterdotters katt har fått efterlängtade ungar. Det blev fyra stycken, däribland min nya, blivande livsledsagarinna Doris Juvelia. En sköldpaddsfärgad liten kisse, precis den som jag har önskat mig mest av allt.
Okunnigheten om knark skördar dödsoffer I veckan som gick var det ett trevligt TV-team från UR här på Färingsö-anstalten. De ville höra lite om läsvanor och läsförståelse på fängelser. Det var bra, för då fick vi möjlighet att prata lite om svårigheten att få samhällets bibliotekarier att komma till oss.
Att slåss med väderkvarnar Nu var det ett bra tag sen jag skrev något. Faktum är att jag inte har gjort ett dugg sedan jag kom hit från Ystadsfängelset i början av februari i år. I början tänkte jag att det bara var anpassningssvårigheter så där rent allmänt, men det är värre än så!
Är ingen söt liten tant I många år har jag haft mitt inofficiella krig mot ”Rättvisan”, alltså inte mot rättvisa i sig självt, för den önskar man ju bara att den haft en större utbredning! Jag syftar alltså på lagar och rättsvård. Jag kan väl inte påstå att mina strider i dessa sammanhang har prytts med någon större framgång, faktiskt knappast med framgång alls!
Men finns det jobb då? Det är mycket som man undrar över. Eller kanske är det bara jag som inte fattar? Fast när jag frågar människorna, som är här i min närhet, så verkar de inte heller så mycket klokare. Ändå är det vanliga saker… Sånt som de pratar om varenda dag i TV och på radion.
Ny rättegång för den romske mannen I oktober 2012 skrev jag om hur det skulle kunna gå när en nämndeman från Sverigedemokraterna skulle vara med och döma en åtalad romsk man. Här i fängelset har jag inga möjligheter att följa alla medier men det kan väl i alla hela jösse namn inte varit den enda kommentaren med farhågor om den saken?
En påse blandat Snart har det gått två månader av det nya året och det är väl inte så dumt? I vart fall inte för oss, som sitter i fängelse. I Ystadsanstalten, där jag sitter, finns tjejer från alla möjliga hörn av världen. Många har svåra händelser och erfarenheter i bagaget. Man behöver inte vara från länder där ”familjeheder” är avgörande för att ha blivit utsatt för våld. Det är vanligt överallt, inte minst i Sverige, och särskilt för kvinnor som saknar stabil bakgrund.
Förbjuden frukt Så var det slut på 2013. För egen del är väl inte sorgen så stor över den saken, än om det är lite konstigt att sitta och önska bort dagar i livet. När man kommit till min ålder kan det ju rimligen inte finnas så väldigt många kvar. I vilket fall som helst, tycker vi alla som är interner här på Ystadsfängelset, att 2014 är bättre än 2013, bortsett från att rätt många tycker att de närmast kommande årtalen är ännu bättre då…
Vem bryr sig? Det brukar inte vara lätt att slå mig med häpnad. Inte när det gäller rättsväsendets göranden och låtanden, menar jag. Tyvärr har jag sett många häpnadsväckande turer på alldeles för nära håll för att bli förvånad, men ingenting jag har sett har ändå varit i närheten av vad som beskrivs i Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga”.
Rättsskandal eller inte Thomas Quick, återigen aktuell i alla mediediskussioner och det lär väl knappast vara sista gången nu heller. Som tur är, enligt min mening i alla fall, för de här sakerna behöver diskuteras! Hur somliga kan hävda att det här inte är en rättsskandal begriper jag inte.
En envåldshärskare – eller? TV4 har granskat Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg i ett antal inslag på nyheterna de senaste dagarna. Ska man tro det man hör och ser där, är denna generaldirektör en despot av ett slag för tankarna till Harald Blåtands eller Gustav Vasas dagar! Han sägs ha oinskränkt makt att sparka folk till höger och vänster utan att någon vågar ingripa.
Möjlighet till det obefintliga Inom Kriminalvården flyttar man mycket. Fångarna flyttar ofta, med eller emot sin egen vilja. Kriminalvården bestämmer och inte sällan stämmer det allmänna snacket om att få se sitt land med grå transport.
”Hittills har hon inte blivit dömd för våldsbrott” Idag har jag varit på videokonferens med Kriminalvårdsstyrelsen. Inget sensationellt med det. Sammanträdet handlade om underlag för mina kommande permissioner. För en tant som jag, med min digra kriminalvårdsakt känns det enbart som ett spel för gallerierna. Det har gjorts en utredning av säkerhetsriskerna för min person. Hög risk för återfall i brott förstås, men de har inga förslag om hur den saken skulle kunna ändras.
