Dick Sundevall – Sida 21 – Magasinet Para§raf

Hedersvåld och hedersmord kontra övrigt våld

Ofta ser vi rubriker om hedersvåld eller till och med hedersmord. Är det så vanligt som det framstår, eller är det tvärtom ytterst ovanligt? Och vad står begreppen egentligen för? Det står definitivt inte för våld och mord där någons heder i största allmänhet har blivit kränkt.

Vad vi vet och inte vet i fallet Kevin

Fallet med den mördade fyraåringen Kevin har upprört många – med all rätt. Två bröder, en femåring och en sjuåring ”dömdes” för mordet. Men de dömdes inte i domstol utan av en polis vid en presskonferens. Det blev ett så kallat ”polisiärt uppklarat fall”. Ett uttryck som det alltid finns anledning att se upp med. I värsta fall kan det innebära att en barnamördare går lös.

Vad vi vet om Assange-cirkusen

Så la då till slut åklagarna ner utredningen mot Julian Assange. Det var inte en dag för tidigt. Men det var med kniven mot strupen som man kände sig tvingade, för annars hade tingsrätten eller tids nog hovrätten hävt häktningen av honom. Att det var en tidsfråga innan så skulle ske har såväl Svea hovrätt som Högsta domstolen klargjort. All dokumentation som läckt ut i Assangeutredningen biläggs artikeln.

Ser man Trump som ett barn blir det begripligt

Vi som är föräldrar vet att våra barn ibland vill ha något eller göra något speciellt. Men även om det utan större kostnader eller besvär går att uppfylla, har vi med tiden lärt oss att det barnet säger kan vara ett infall. En snabbt passerande tanke, så vi muttrar något om att ”vi får se” och livet går vidare. Om vi ser president Trump som ett barn kan vi förstå honom. Men därmed inte sagt att livet går vidare...

Om sjukvårdsministern hade varit en vanlig medborgare

Ser i DN att landets sjukvårdsminister Gabriel Wikström blivit sjukskriven. Han lär ha symtom på utbrändhet. Sånt händer allt fler på en hård och stressande arbetsmarknad. Inte minst för mellanchefer som har tryck på sig både uppifrån och nerifrån. Och just en sådan mellanchef är Gabriel Wikström. Men låt oss se vad som hade hänt om han hade varit en vanlig medborgare.

Fallet Samir – ännu en rättsskandal

– Det räcker inte med bara ett erkännande, brukar advokater, åklagare och domare framföra gång på gång. Men i praktiken räckte det för att fälla den 15-åriga Samir för mord på sin styvmamma. Visserligen hävdade man att det fanns tekniska bevis som bekräftade hans erkännande men det skulle 30 år senare visa sig att dessa inte höll för närmare granskning. Nu har boken kommit som i detalj redogör för den här rättsskandalen. Några kapitel biläggs nedan.

Vi har blivit blåsta

De flesta av oss har en hel hög försäkringar. Hemförsäkring, försäkring av fordon och extra försäkringar för barnen och så vidare. Vår absolut dyraste försäkringspremie är den vi betalar in till Försäkringskassan. Månad efter månad, år efter år, går en del av lönen till den försäkringen, antingen vi vill eller inte. Men gång på gång visar det sig att försäkringen inte alls gäller när vi blir sjuka. Det visar sig att vi blivit blåsta.

Utmärkt att Rakhmat Akilov har en bra advokat

Ska en misstänkt terrorist få en av de absolut bästa advokaterna? Ska vi verkligen betala för det med skattepengar? Frågorna är inte nya men har de senaste dagarna ställts på sin spets. Och det är inte bara trollen som ställer frågorna.

Bitterheten, hatet och fanatismen kan bemötas

Det som driver en person att med en lastbil meja ner och mörda vuxna och barn, är rimligen hat, bitterhet och fanatism. Mot det har svenskar och invandrare ställt upp och solidariskt hjälpt varandra. Därmed har man visat att terrorismen aldrig kan segra. Men hatet, bitterheten och fanatism måste bekämpas, antingen det tar sig uttryck i det fruktansvärda vi nu fått uppleva – eller om det handlar om bittra hatiska rasister som med våld angriper fredliga möten, tänder eld på flyktingmottagningar eller skjuter ihjäl invandrare.

Rimligen finns det poliser som vågar bekämpa omfattande brottslighet

Från flera håll får jag höra att problemet med så kallade ”utsatta områden” är att poliser inte vågar arbeta där nattetid. Och därmed får kriminella gäng styra och ställa som de vill. Mig veterligen finns det ingen blankett för sökande till polisutbildningen där man kan pricka för att man inte vill arbeta i områden med stor brottslighet. Och rimligen finns det poliser som är beredda att arbeta där, om de är tillräckligt många och bra utrustade.

Därför känner jag stolthet över Sverige

I en tid då polisen Peter Springare och alltför många andra framställer Sverige som något dåligt och rent av uselt, vill jag redogöra varför jag, som så många andra, älskar och känner stolthet över vårt land. Det kan kanske tyckas vara motsägande eftersom vi startade Para§raf för att kritiskt granska det svenska rättsväsendet. Men det ena utesluter inte det andra.

Om polisen grep fler invandrare som begår brott…

Varje gång jag skriver en artikel där jag med konkreta fakta påvisar att grov brottslighet definitivt inte var något som uppstod i Sverige i och med ”massinvandringen”, får jag upprörda kommentarer och mejl från den mörkblåbruna röran. Dock utan att de lyckas motbevisa mina konkreta fakta. En av dessa som uppenbarligen blir väldigt frustrerade är polisen Peter Springare.

Andelen invandrare i fängelse

”Det är 70 procent invandrare i fängelserna”, påstår en som mejlat mig. En annan hävdar att det är 80 procent och en tredje drar till med 90 procent. Det finns inga belägg för någotdera. Det är alltså fake news. Men vad vet vi då? Faktiskt en hel del.

Rasistiska troll gick igång

Under de senaste veckorna har jag skrivit två kritiska artiklar om polisen Peter Springare och även ett och annat om Trump. Gör man det så går trollen igång. Eftersom de i många fall tidigare har skrivit rasistiska kommentarer på Para§rafs Fb-sida och därmed blivit spärrade, mejlar de nu direkt till mig. Brukar inte bry mig men nu blev det så många mejl att det blev intressant.

Debatt

Polisens prioritering borde vara glasklar

Den senaste rapporten från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) klargör vad vi kunnat ana en längre tid. Det alltför vanligt förekommande dödandet av medmänniskor har fortsatt gå ned år för år. Alltså män som i fyllan mördar en annan berusad vän. Och män som mördar sina hustrur, sambos eller flickvänner etc. Medan det ofta gängrelaterade skjutandet mellan kriminella har ökat betydligt. Därmed bör polisens prioriteringar vara glasklara.