Har rikspolischefen nått vägs ände? Dan Eliasson utnämndes förmodligen inte till rikspolischef för sin duglighet, utan troligen beroende på sin formbarhet och för att han lovade att polisens omorganisation rymdes inom befintlig budget. Dessutom kanske det behövdes en polischef som inte var alltför petig med detaljer, personalfrågor och bestämmelser.
Två gäng – en värdetransport I slutet av 1980-talet gjorde en moderatpolitiker, Rolf, i Malmö sig känd som en ivrig förespråkare av strängare straff. Mycket strängare straff. Ännu mer känd blev han när han själv begick ett rån mot en bank i Malmö. Enligt rykten hade Rolf under rånet skrikit ”Saddam, Saddam”.
Gode män och onda män Tänk vad några fega tjänstemän kan ställa till det för alla de goda män som gör ett fantastiskt arbete som just goda män. Överförmyndarna framstår som allt annat än goda män när man får reda på hur de resonerar när de upptäcker att en god man försnillat miljoner för en människa som pådyvlats en god man för att få hjälp att sköta sin ekonomi. Ibland dessutom skuldsatt sin huvudman.
Narkotikapoliser ska nu bort Så var det då dags för ”allpoliser igen”. Gamla beprövade och utdömda metoder blir som nya i händerna på polisens nya härförare, som vill avskaffa specialiserade poliser. Bland annat narkotikapoliser och trafikpoliser.
Ett krav – inte en önskelista Till min stora sorg och bedrövelse tog jag mig tid att lyssna på en intervju med rikspolischef Dan Eliasson. Där fick han bemöta oroliga, frustrerade och förbannade poliser. Jag blev själv både sorgsen och bedrövad över Eliassons inkompetens och inställning. Han tycktes inte/ville inte förstå den kris som svensk polis står inför.
