Fem goda skäl att rösta på Sverigedemokraterna på söndag

   1) Man ska naturligtvis rösta på Sverigedemokraterna om man är rasist. De övriga sju riksdagspartierna är nämligen antirasistiska. Om ens rasism i huvudsak är riktad mot judar eller muslimer kan vara detsamma. Det är SD som gäller.

   2) Om man anser att konst och litteratur i dess olika former, musik, målningar, böcker etcetera, inte ska få verka fritt utifrån konstnärernas kreativa idéer, utan att politiker ska bestämma hur det utformas i detalj, så ska man också rösta på SD. De andra partierna har en mer, ska vi säga, liberal hållning till konst och litteratur.

   3) Gillar man knätofs (se tillägg under krönikan) och allehanda gamla sedvänjor och anser att allt som framkommit sedan 1940-talet är moderniteter med utländska influenser som inte hör hemma i Sverige, så ska man rösta på SD.

   4) Anser man att Sverige är skit. Nattsvart i största allmänhet och håller på att ramla samman, trots allehanda internationella analyser och forskningsrapporter som klargör motsatsen – så ska man rösta på SD.

   5) Vill man skylla allt som man anser vara dåligt i Sverige på invandringen, vilket är en enfaldig och korkad uppfattning, då ska man definitivt rösta på Sverigedemokraterna.

   Men – om man är missnöjd med fördelningspolitiken och blir rent ut sagt förbannad över alla rapporter om att det går så bra för Sverige, utan att det märks i den egna plånboken – då ska man inte rösta på SD.

   Det finns ingenting som tyder på att fördelningspolitiken skulle bli bättre, mer rättvis, med ett starkt extremhögerparti i regeringen. Finns inte ett enda internationellt exempel på det.

   Vill man att riksdagspolitiker, alltså de som stiftar våra lagar, ska vara ansvarstagande seriösa personer, ska man inte rösta på SD. Visst kan politiker från andra partier vara med och stifta lagar som i efterhand visade sig inte vara så värst lyckade – men då ändrar de på det hela. Så fungerar en demokrati.

   Om du, som väldigt många andra, har röstat på sossarna vid tidigare val men nu funderar på att rösta på SD – så tänk efter. Har du någonsin funderat på att rösta på moderaterna istället? Tror inte det va.

   Men om du nu röstar på SD så röstar du på ett parti som står långt till höger om M. Står långt ute på avgrundens kant i den mörkblåbruna geggan.

   Om du har röstat på moderaterna men nu funderar på att rösta på SD så är även det ett väldigt stort steg. Ett steg från ett rumsrent demokratiskt parti i form av moderaterna, som jag själv inte röstar på men som jag kan respektera för ställningstaganden i en del frågor där jag är helt överens med det partiet.

   Därifrån är steget långt till ett högerextremt parti som är allt annat än rumsrent och som har sina rötter i nazism och andra rasistiska sammanhang.

   Det finns sju demokratiska riksdagspartier att välja på. Dessa sju är definitivt inte ”samma sak”. Det är långt, mycket långt, mellan Vänsterpartiet och Moderata samlingspartiet. Och däremellan finns fem andra demokratiska partier.

   Men om du är trött på de sju etablerade riksdagspartierna, så har jag all förståelse för det. Ibland vill man spy på alltihop när man läser och hör om deras olika utspel i en valrörelse. Men därifrån är steget långt till att rösta på något mycket värre. Vill man protestera mot alltihop är det i så fall bättre att rösta blankt. Det om något är en markering och en protest.

   Vi och inte minst våra föräldrar liksom far- och morföräldrar har byggt upp ett bra land. Det är inte perfekt men bättre än de flesta andra länder i världen.

   Låt oss inte förstöra det på söndag genom att rösta på ett parti som har sina rötter bland nazister och skinnheads. Ett parti som just nu har fullt upp med att utesluta medlemmar som står på valbar plats, efter att de avslöjats med att mygla åt sig skattepengar eller farit ut i omogna rasistiska angrepp på olika sajter – där de trott sig vara anonyma.

   Alltså personer som inte rakryggat kan stå för sina åsikter offentligt. Där jag växte upp kallade vi sådana ”fega små skitar”. Vem vill rösta fram sådana personer?

   Om du som läser det här inte är överens med mig om något annat så hoppas jag att vi i varje fall är överens om att vi inte ska ha folk i vår lagstiftande församling och i ledningar för landsting och kommuner – som i nyktert tillstånd beter sig som tonårsgrabbar som har fått i sig för många öl.

   Som sagt – vill du proteströsta och göra en markering på söndag, så rösta blankt. Rösta inte på ett parti som SD som bara kommer att göra saken än värre – för såväl dig själv som för oss andra.

Tillägg 8 september 2018:

   Jag har fått påpekanden från några riksspelemän om att jag i krönikan använt ordet ”knätofs” lite slappt och till och med kanske föraktfullt.

   Har förståelse för att det kunnat uppfattas som att om man gillar den folkkulturen så hör man hemma i SD. Det var inte min avsikt.

   Min morfar var en bonde och speleman, som byggde en del nyckelharpor. Vilket innebär att jag definitivt inte föraktar något inom den kulturyttring som jag och andra ibland lite förenklat och slappt benämner knätofs.

   Låt mig citera vad en av riksspelemännen skrev till mig i ett mejl, där det framgår hur det förhåller sig med SD och knätofs:

”SD försöker såklart göra anspråk på folkkulturen som sin, men den snedvridna bilden visar på en djup okunskap i ämnet. Folkkulturen har under århundraden utvecklats genom import av danser, musik, konststilar etc och där det mesta kan spåras ut i Europa och även ännu längre bort i världen.

Så genuint svenskt är inte folkkulturen när allt kommer kring. Lägg därtill världsmusiken och invandrarnas folkkultur som blivit en viktig del av folkkultursverige av idag.

Tre stora offentliga upprop har publicerats den senaste månaden där folkkulturens utövare protesterat och tagit avstånd från SD:s kultursyn och dess försök att kidnappa densamma för sin egen unkna agenda. Jag och alla bakom dessa upprop vill inte sammanblandas med SD.

Det är sant att det finns en historisk belastning kring folkkulturen och nationalistiska strömningar. Många av de gamla upptecknarna av folkkultur under 1800-talet och första halvan av 1900-talet hade inte alltid särskilt trevliga värderingar som i vissa fall också utgjorde drivkrafter för insamlingsarbeten.

Vi är givetvis tacksamma för det omfattande arbete som gjorts för folkkulturens bevarande men tusentals utövare har också ägnat decennier åt att vädra ut det gamla unkna synsätt som hörde den tiden till. Kasta oss därför inte i armarna på SD.”

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.