Av Petter Inedahl 2012-04-21
En ljum och stilla aprilkväll ledde fjortonåriga Christina Svalfors sin cykel genom villaområdet i Spånga. I trädgårdarna vajade de ännu kala grenarna lätt för nattbrisen, och fönstren kastade ljusrektanglar över knotiga fruktträd och spretande snår. I den lilla rödmålade trävillan i gatans början högg någon ved, gissade Christina. I själva verket var det monotont rytmiska dunkandet ljudet av ett bordsben som slogs mot en människokropp.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »