Invandringen är lönsam och brottsligheten minskar

Se det här som en utmaning. Krönikan är lång. Den är en av mina längsta någonsin och den kräver av läsaren att hon (eller han – du kan mycket väl vara en han) för ett ögonblick väljer att faktiskt försöka ta in det som sägs istället för det du tror ska sägas.

Det brukar föreslås att man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Med det menar man vanligtvis inte sådant som att man måste kunna tänka på vad det blir till frukost samtidigt som man tänker på vad det blir till middag utan att man måste kunna hålla isär saker som inte hänger ihop.

Låt mig ge ett exempel. Någon säger att vi går mot en klimatkatastrof eftersom det blir varmare och varmare på planeten och en annan person svarar att det nog inte är så farligt eftersom han minsann inte kunde gå i shorts på midsommar. Här hade han en tanke i huvudet. Det hade varit bra med två.

Den som håller två tankar i huvudet, ja kanske till och med tre, eller fyra, förstår att saker är mer komplicerade – att de enkla sambanden inte alltid är så enkla.

Människor som bara kan hålla en tanke i huvudet samtidigt är inte sällan män. Ibland är de dock kvinnor (det inser vi som kan hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt). De är, hursomhelst, samma sorts människor som också ofta har svårt att göra mer än en sak i taget. Att tugga tuggummi och gå samtidigt kan för dessa personer vara en utmaning. Att läsa mer än rubriker i en tidning kan vara jättesvårt.

För den som bara kan hålla en tanke i huvudet samtidigt är sambanden alltid enkla. Fotbollslaget förlorade = Jävla domare. Frun lämnade mig = Jävla slampa. Hela samhället är katastrof = Jävla invandrare.

Det tragiska är att vi har gått från ett samhälle där det var ett ideal att kunna förstå nyanser, att kunna inse komplexiteten i olika beslut till att idealet är att komma med enkla lösningar eller acceptera andras enkla lösningar. Därför har vi också gått från att ha företrädare för politiska partier som försökte vara ärliga men ändå tydliga, till att ha företrädare som struntar i att vara ärliga för att kunna bli ännu tydligare.

Det är som att megafonen, mikrofonen, teckentolkningen, syntolkningen, hörapparaten, glasögonen och kikaren används samtidigt. I samhällen där människor bara kan hålla en tanke i huvudet samtidigt får vi svårare och svårare att förstå samband och politiker gör sitt bästa för att hålla oss kvar i den enda tankens logik.

När någon står på en scen och gestikulerar så att rörelserna ska kunna uppfattas från trehundra meters håll så blir ingenting subtilt. Allt blir överdrivet, parodiskt och faktiskt djupt osant. Det är nämligen i detaljerna sanningen framträder.

I ett samhälle där vi slutat se nyanser får vi politiker som viftar med falukorvar, stänger ner all biståndspolitik, stiftar lagar som strider mot rättssäkerheten eller fattar politiska beslut som gör att landet kommer att hamna i ekonomisk kris.

Det finns stor politisk enighet i Sverige kring en rad felaktiga antaganden och felaktiga slutsatser som vid en första enkel tanke känns rimliga. 

Sverigedemokraterna var först med att säga det, sen hakade Kristdemokraterna på. Moderaterna följde efter och då hakade Liberalerna på. Till sist bestämde sig också Socialdemokraterna för att det blir lättare om vi håller en tanke i huvudet samtidigt.

Denna enda tanke kan brytas ner i den konstiga meningen “vi har varit naiva”. Det låter ödmjukt. Det låter som bekännelsen från någon som har klantat till det men nu vill göra rätt för sig. Men det låter också som någon som har svårt att ta ansvar för sin egen åsiktsmässiga förskjutning och därför måste påstå att det är “vi” som har varit något, inte “jag”.

På vilket sätt har då “vi” varit naiva enligt de politiker som nöjer sig med att hålla en tanke i huvudet samtidigt? Vi har, enligt den enda tankens narrativ, varit naiva och:

1. Ställt för få krav på människor.
2. Haft för mesiga straff för brott.
3. Accepterat “massinvandring” till Sverige.
4. Tagit emot för många invandrare vilket har lett till dålig integration.
5. Den dåliga integrationen har lätt till utanförskap och kriminalitet.
6. Invandringen är kostsam för Sverige.

I förment välmening vill nu våra politiker ändra på det här. Genom att jävlas med invandrare på olika sätt hoppas man kunna stöpa om dem till underdåniga självhatare eller i bästa fall skrämma dem ut ur landet. Målsättningen med det här är att brottsligheten ska minska och att ekonomin ska blomstra.

Det finns bara ett problem. Hela problembeskrivningen är felaktig eftersom den bygger på en verklighetsuppfattning som utgår från en enda tanke, och det är samma tanke som har förenat rasister, högerpopulister, fascister, okunniga bondtölpar och arroganta storstadsidioter i alla tider: Allt är invandrarnas fel.

För det är ju inte det. De har gått på en myt och baserar därför sin politiska uppfattning på den. Det är råttan i pizzan-politik för att komma till rätta med det utbredda problemet med potatisodlingar under parketten.

Nyligen kom en rapport från BRÅ. Vi som kan hålla två tankar i huvudet samtidigt läser gärna rapporter och försöker sätta oss in i olika ämnen.

I rapporten konstaterades det att vi under 2024 har haft den lägsta nivån av dödligt våld sedan 2014.

Men vänta nu… Var det inte 2015 vi hade massinvandring då vi öppnade våra hjärtan och PK-vänstern släppte in mörkhyade mördarmaskiner i landet? Hur kan då det dödliga våldet vara lägre nu än det var då? Det är ju många fler invandrare i landet idag. De importerade mördarmaskinerna finns ju kvar.

Sanningen är att det dödliga våldet var klart högre under 80-talet och 90-talet än vad det är nu. Den stora skillnaden är att du som laglydig medborgare löpte större risk att drabbas då. Nu handlar det dödliga våldet i större utsträckning om uppgörelser i den kriminella världen.

Viss kriminalitet ökar, annan minskar. Ingenting har med invandring att göra, men myten är så pass utbredd att den har kommit att accepteras som en sanning – tragiskt nog ibland till och med av invandrare själva.

Den som kan hålla två tankar i huvudet samtidigt inser att det finns en överrepresentation av kriminella bland människor som är födda i ett annat land eller i detta land av föräldrar med bakgrund i annat land (ungefär 2,5 ggr enligt BRÅ), men hon förstår att kriminaliteten uppstår genom de livsvillkor som framträder ur segregation och utanförskap. Hon fattar att invandrarbakgrunden i sig inte har med saken att göra.

En annan sanning är att det inte går att se något samband mellan hårdare straff och lägre kriminalitet. Kriminologer brukar istället prata om orsaker till brott eftersom enda sättet att minska brottsligheten är att komma till rätta med det samhälle som skapar brottslighet.

Här kan man se att minskade inkomstklyftor, satsningar på utbildning, insatser mot bostadssegregation, arbete mot destruktiva könsroller, arbetsmarknadsåtgärder, ömsesidigt integrationsarbete och annat har effekt.

Den som kan hålla två tankar i huvudet samtidigt förstår det här. Hon förstår att det inte är mer vatten i vattenslangen som är bästa sättet att hindra ett hus från att börja brinna. Lika lite som att fler fängelser skulle leda till färre brott.

Det är trots allt en enkel men given sanning att det effektivaste sättet att avskaffa all brottslighet är att göra allting lagligt. I ett samhälle där fler och fler saker förbjuds kommer också fler och fler människor att spärras in, låsas fast och hållas på mattan. När friheter inskränks för vissa inskränks de snart för alla.

Den som kan hålla två tankar i huvudet samtidigt inser att det är bättre med språkundervisning än språkkrav, att det är bättre med pengar till skolorna än att kräva att lärare samlar in mobiltelefoner (när de dessutom redan gör det), att det är lättare att klara sin försörjning av höjda löner än att ställa försörjningskrav, att det är bättre att driva en politik som gör att företag vill anställa människor än att tvinga människor till fattigdom om de inte jobbar i ett samhälle där ingen vill anställa.

Den som kan hålla två tankar i huvudet samtidigt förstår att invandringen inte alls är kostsam för Sverige. Vi har faktiskt två anledningar att ta emot människor i det här landet. För det första är det moraliskt gott att hjälpa människor i nöd och för det andra tjänar vi på det både moraliskt och materiellt.

Nyligen kom en annan rapport (ja, jag säger ju att människor som kan hålla två tankar i huvudet samtidigt gärna läser rapporter). Den är författad av Tony Johansson och utgiven av Katalys. Rapporten har titeln Vinsten med invandring och redan där studsar människor som bara kan hålla en enda tanke i huvudet samtidigt till.

När de kommer till underrubriken Om det pris vi betalar för Tidö-politikens stängda gränser så ryker topplocket. Rapporten är mycket pedagogisk och visar att det är lika orimligt att räkna på invandringens kostnader för samhället som det är att räkna på till exempel kvinnors kostnader för samhället.

“Effekten av den stora flyktinginvandringen under mitten av 2010-talet var inte en systemkollaps”, skriver Johansson. “Istället sjönk arbetslösheten, sysselsättningen ökade, tillväxten var god och de offentliga finanserna förbättrades.”

Tack vare invandringen fungerar den offentliga vårdsektorn så bra. Tack vare invandringen har vi kunnat klara den så kallade välfärdsutmaningen – som handlar om att allt färre ska försörja allt fler. Genom att en högre andel invandrare än infödda svenskar är i arbetsför ålder har den “demografiska motvinden” hejdats.

Vi har tack vare invandringen inte behövt höja skatterna, inte behövt höja pensionsåldern eller förlänga arbetsveckan. Tack vare invandringen har vi alla, enligt rapporten från Katalys, fått det ekonomiskt bättre.

Det är djupt tragiskt att vi har en regering och ett samarbetsparti som bygger hela sin kriminal- och invandringspolitik på att de inte har tänkt färdigt och att det största oppositionspartiet delar den bristfälliga analysen. Som när Anders Ygeman kallar vandelskrav för ett steg i rätt riktning och tycker att det sämsta med Sverigedemokraternas politik för återvandring är att de inte tar det ett steg längre.

Det finns idag ingen större opposition mot dumheten. Den har segrat och återfinns över hela den politiska skalan. Kommunisten Nils Littorin från Malmölistan tycker som nazisterna i NMR och de tycker likadant som Jimmie Åkesson som tycker likadant som Magdalena Andersson som tycker likadant som Ebba Busch som tycker likadant som Ulf Kristersson som tycker likadant som Johan Pehrson.

Därför gapas det bara högre och högre om stängda gränser, hårdare krav, längre fängelsestraff, fler poliser, färre invandrare och mindre tolerans. Sånt som de tror att du och jag vill höra.

Vi som kan hålla två tankar i huvudet samtidigt funderar ofta över hur det kunde bli så här, men vi tänker också på att allt kan vara annorlunda, att det finns en annan väg och att den vägen kan göra oss lyckligare. 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.