Hur länge ska Kristersson kunna krypa undan sitt ansvar?

Utan att rådgöra med någon anställer han en personlig bekant och tillika ålfiskare till en högavlönad post som statssekreterare. När ålfiskarens tjuvfiske avslöjades tycktes Kristersson tro att detta inte berörde honom och hans anseende. Han hade således inga synpunkter på PM Nilssons beteende.

När Anna Kinberg Batra blev landshövding betedde hon sig som den typiske moderat hon alltid varit. Hon handplockade vänner och bekanta till högavlönade jobb. Inte heller detta ville Kristersson ha synpunkter på och frågan om han fortsatt har förtroende för henne är nog fortfarande obesvarad. Även hon har nog placerats i elefantkyrkogården eller på en jämförbar plats där hon försöker bevisa att stockholmare är smartare än lantisar.

När Kristersson behövde en säkerhetsperson som han kunde lita på gav han Henrik Landerholm detta högavlönade uppdrag. Mest sannolikt eftersom de varit kompisar sedan barnsben. Landerholm visade sig vara en obotlig slarver som glömde säkerhetsklassade handlingar och dessutom ljög han under olika förhör. Nu är han delgiven en brottsutredning och har sagt upp sig, alternativ blivit uppsagd.

Inte heller under denna rättsprocess har statsminister Kristersson velat uttala sig och således inte heller om han har fortsatt förtroende för Landerholm.

Statsminister har flera hundra tusen kronor i månadslön och en stor del av detta utgör nog ersättning för det stora ansvar han säger sig ha. Jag undrar när han ska börja göra skäl för den del av vederlaget som är för ansvarsbiten?

Nu är det snart dags att Sveriges lille Trump avkrävs det ansvar för vilket han har betalt. Under så många år har han smugit från sitt ansvar, att man kan börja tro på att han har någon immunitet från vår Herre med vilken han förmodligen har personlig kontakt, och där varje söndag förmodligen innebär syndabekännelse och förlåtelse.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.