Debatt

Ett våldsamt ex tog min lägenhet…

Publicerad 2025-03-05

Tänk dig att du lämnar din pojkvän efter 12 år. En relation som inte bara innehållit kärlek, utan även våld. Du ger honom en vecka att flytta ut ur din bostadsrätt – en lägenhet du äger helt och hållet. Men han vägrar. Vad gör du då?

Den juridiska vägen är tydlig på pappret, men desto svårare i praktiken. Eftersom han är folkbokförd i din lägenhet kan du inte bara byta lås och kasta ut honom. I stället måste du ansöka om avhysning via Kronofogden. Det låter som en rak och rättvis process, men månaderna går utan att något händer.

Under tiden tvingas du bo hos din mamma. Du betalar ändå hyran och elen för en bostad du inte bor i – annars riskerar du skulder och i värsta fall att förlora din egen lägenhet. Samtidigt pågår en administrativ dragkamp där Kronofogden försöker delge ditt ex. Det tar tid. Till slut sker delgivning genom så kallad spikning – information sätts upp på dörren eftersom myndigheten antar att personen faktiskt bor där. Först då rör sig ärendet framåt.

Men ditt ex sätter sig emot avhysningen. Nu lämnas ärendet över till tingsrätten. Ännu en väntan inleds. När du väl får en tid för muntlig förberedelse, den 1 oktober 2024, inser du en annan aspekt av rättssystemet: du måste möta din förövare, öga mot öga, knappt 1,5 meter ifrån honom. Hur påverkar detta de utsatta? Hur kan man kräva att en person som blivit slagen och tvingats lämna sitt hem ska konfrontera sin förövare i en så intim miljö?

Den 1 oktober dyker ditt ex inte ens upp. Tingsrätten beslutar om en tredskodom, men – som lagen tillåter – överklagar han omedelbart. Ännu mer tid går förlorad. Ni får en ny tid den 29 november. Då dyker han upp, och efter förhandling beslutas att han får bo kvar i ytterligare tio månader.

Tio månader till av väntan, av osäkerhet, av betalningar. Beslutet tas eftersom en rättegång skulle dra ut på processen ännu längre. Men vad säger det om rättssystemet, när en brottsoffer måste kompromissa bort sin egen trygghet för att inte fastna i en flerårig process?

Och det slutar inte där. En del av uppgörelsen är att han ska betala 1900 kronor i månaden för boendekostnader. Den 2 januari 2025 har han ännu inte betalat en enda krona. För att kräva pengarna måste du… ja, du gissade rätt… starta ännu ett ärende hos Kronofogden. Ska du göra det nu? Eller i september, när han enligt domen ska flytta? Kommer han ens att flytta då? Vad händer om han vägrar?

Sannolikheten att du får gå igenom hela processen ännu en gång är stor. Du kommer troligen behöva ansöka om verkställighet hos Kronofogden, med väntetider på minst en månad.

Och då har två år passerat. Två år av att betala för en lägenhet du inte får använda. Två år av att tvingas hantera myndigheter, juridik och din förövare. Två år av att vänta på att kunna gå vidare med ditt liv.

Hur kan det vara så här? Är systemet verkligen utformat för att skydda den utsatta – eller snarare den som är beredd att utnyttja systemets svagheter? Och framför allt: vad behöver förändras för att sådana här processer inte ska bli en extra påföljd för den som redan drabbats?

 Av: Micaela, 30 år

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.