Trumps militära påtryckningar för att ändra EU:s lagar

Nu hotar Trump ett nedrustat EU med att dra bort USA:s militära stöd och ge efter för Putin. Att tvinga Europa att rusta upp och lägga över ansvaret för att stödja Ukraina på EU kan vara ett mål för Trump. Ett annat lika viktigt mål kan vara att påverka EU:s lagstiftning.

Det här blev tydligt när USA:s vicepresident J D Vance ägnade större delen av sitt tal på säkerhetskonferensen i München till att kritisera EU:s demokrati! Istället för att ge besked om USA:s inställning när det gäller Ukraina kritiserade han begränsningar i EU:s yttrandefrihet.

Trump och Vance vill att EU skall slopa lagar som bromsar de amerikanska IT-bolagens ohämmade exploatering. De vill att desinformation, hatpropaganda och rasism inte skall censureras i sociala medier. De vill slopa skyddet av den personliga integriteten som finns i GDPR. De vill upphäva all reglering av AI som infördes med EU:s AI-act. De vill ha bort andra datalagar som DSC (Digital Service Act) som gör IT-jättar ansvariga för det som publiceras på deras plattformar.

Vid Trumps installation så fanns Elon Musk vid hans sida. Där fanns också ägare och höga chefer för Meta (Facebook, Instagram mm), Amazon, Google, Nvidia och flera andra IT-jättar. Genom att stödja Trump hoppas de stora IT-bolagen få fortsätta att ostört göra vad som helst som driver mer trafik till deras servrar, ökar köp och annonsintäkter. Trump å sin sida är beroende av vaccinkritik, desinformation, högerextremism och internethat som är bränslet som driver MAGA-rörelsen.

USA har länge önskat att fritt få lagra europeiska persondata på sina servrar. Men USA har inga federala datalagar som skyddar personlig integritet. USA:s underrättelsetjänst kan kräva ut information från företag genom hemliga domstolsbeslut. Därför har EU inte tillåtit fri lagring av personlig information från EU-medborgare på amerikanska servrar. Dessutom har USA några av världens mest aggressiva IT-jättar som ständigt bryter mot eller tänjer på EU:s datalagstiftning. De överklagar eller uppfinner nya genvägar kring lagarna. När Trump ger Elon Musks medarbetare full tillgång till några av USA:s medborgares känsligaste data visar detta också hans totala brist på respekt för personlig integritet.

För att EU skall ge med sig så spelar Trump ut Putin och hans krig mot Ukraina. EU får inte delta i förhandlingar och samtidigt skall EU ställa trupper till förfogande. Trump ser de olika åsikterna inom EU som en svaghet som han kan utnyttja. Genom att flörta med Europas högerextremister försöker Trump öka splittringen i Europa. De här hoten kommer Trump att använda för att få igenom sin vilja även på andra områden som t ex EU:s dataskyddslagstiftning.

EU-politikerna verkar mest chockade och oförstående i sin respons trots att detta är helt i linje med vad Trump hävdat hela tiden. Trump har ingen strategi, han förmår knappast att tänka långsiktigt och han saknar ofta normal impulskontroll. Däremot har han ett intränat sätt att placera sig själv i centrum för att till varje pris få sin vilja fram.

Han agerar som mobbaren på skolgården som upptäckt någon som verkar svag eller annorlunda. Genom slumpmässiga attacker kan mobbaren behålla kontrollen över sitt offer och sprida rädsla omkring sig. Rädslan påverkar offren men lika mycket skräms de som står vid sidan, rädda för att själva bli nästa offer. När mobbaren blir avslöjad och tillrättavisad förnekar han allt och kommer ofta undan genom att skylla på sina offer.

Den här sortens beteende kan inte stoppas med rationella argument. Mobbaren på skolgården kan bara stoppas genom att sätta gränser. Han har troligen haft en förskräcklig uppväxt. Blivit misshandlad fysiskt eller psykiskt och det är det han tar ut på kamraterna. Ändå hjälper det inte att förstå eller argumentera med det avskyvärda beteendet. Såväl på skolgården som i politiken krävs en tydlig gränssättning för vad som är acceptabelt.

När den brittiska premiärministern Neville Chamberlain kom hem från ett möte med Hitler i München 1938 hävdade han att han hade slutit en överenskommelse som skulle bevara freden (”Peace in our time”). Detta var ett år innan Hitler startade invasionen av Polen. Låt oss hoppas att de politiker som kommer hem från säkerhetskonferensen i München är något mindre flata och lättlurade.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.