Kristersson skulle få ordning på brotten – Därför har han misslyckats

Ni som har lyssnat på The Smiths kan inte ha missat låten som mer än någon annan låt tycks rikta sig till vår statsminister: How soon is now? När infaller detta “nu” som Kristersson talade om. Det var ju nu han skulle få ordning på brotten. Inte sen.

Ulf Kristerssons uppfattning om tid påminner om det dataspelande barnets. Med den skillnaden att inga barn som fått höra att det är dags att komma och äta sitter kvar och spelar Counter Strike två år senare.

Regeringen höll nyligen presskonferens och samma Kristersson som i valrörelsen lovade att han skulle få ordning på brotten om man bara la sin röst på något konservativt eller rasistiskt parti förklarade att ”vi har inte kontroll över våldsvågen”.

Det är inte särskilt konstigt alls att regeringen har misslyckats med det här. Löftet var precis lika tomt som löftet om högkostnadsskydd för el på plats innan jul eller kärnkraft på hundra dagar eller billigare falukorv. Helt enkelt därför att i den verkliga världen bortom valaffischer och politiska slagord tar saker tid och kräver dessutom insatser som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Det finns inga ekonomiska teorier som kan hjälpa en vice statsminister (Ebba Busch) att få ner falukorvspriset men det finns kriminologiska teorier som kan hjälpa Kristersson att få ordning på brotten. Problemet är bara att han struntar i dem.

Det finns inget forskningsstöd alls för uppfattningen att hårda straff minskar brottsligheten. Risken att åka fast har en preventiv effekt, men straffen i sig är nästan helt verkningslösa för att få ner brottsligheten i ett samhälle. Den så kallade allmänpreventionen är en vacker idé men den fungerar inte. Det här har bevisats om och om igen. Den som fortfarande tvekar kan fundera över om kriminaliteten i USA är lägre eftersom de har hårdare straff.

De åtgärder regeringen satsar på för att ta sig an brottsligheten i samhället handlar till exempel om visitationszoner (som visat sig effektlösa), anonyma vittnen (som alla expertinstanser dömer ut som ett hot mot rättssäkerheten och dessutom tror blir kontraproduktiva), sänkt straffmyndighetsålder (som man testade i Danmark men kunde konstatera hade motsatt effekt mot den avsedda).

Någonstans är det kanske dags att se vad forskningen säger istället för att pumpa på med mer och mer av det som inte fungerar och sedan använda den bristande effekten som argument för att pumpa på med ännu mer av det som inte fungerar.

Kanske är det dags att i all ödmjukhet lyssna till de jurister och kriminologer som besitter kunskap på området istället för de gaphalsar som tror att det blir trevligare krogbesök ju fler och hårdare dörrvakter ett uteställe har.

Enkelt indelat kan man säga att den kriminologiska forskningen lyfter fram två sorters teorier om varför brott uppstår. Dels har vi psykologiska teorier som försöker förklara gärningspersoners drivkrafter att begå brott utifrån saker som uppfostran, inlärning, osunda tankemönster eller olika diagnoser. Dels har vi sociologiska teorier som istället fokuserar på vilka sammanhang, miljöer eller levnadsvillkor som föder brottslighet.

De psykologiska teorierna är ofta bäst för att förklara enskilda gärningspersoners ageranden, t.ex. varför Hagamannen gjorde som han gjorde. De sociologiska teorierna är oftast bäst för att förklara den typ av brottslighet som utövas i grupp.

Just nu har vi stora problem med gängkriminalitet i Sverige. Det som utmärker den är att den utövas av framförallt unga killar bosatta i segregerade storstadsförorter. Dags att vända oss till de sociologiska teorierna om brottslighet.

Gängteorin lär att kriminalitet uppstår i miljöer som präglas av segregation och utanförskap där många unga människor upplever att de inte kan leva upp till medelklassens krav och att de enda vägarna som finns är att antingen ge upp eller att ta revansch på samhället genom att revoltera mot samhällets ideal om skötsamhet och laglydighet.

Den så kallade Chicagoskolan förklarar att brottslighet uppstår i segregerade områden och att bästa sättet att få ner kriminaliteten i en stad är genom stadsplanering och större blandning av människor i alla områden.

Strainteorin förklarar att ojämlikheten i livsvillkor föder fram frustration hos unga människor som till sist försöker nå samhällets ideal om pengar, makt och framgång på det enda sätt de till sist ser som möjligt – genom kriminalitet.

Ni kanske börjar fatta vart det här är på väg. Den som vill få ordning på brottsligheten får inte det genom fler batonger, massdeportationer av invandrare, inspärrning eller övervakning. Den som vill få ordning på brottsligheten startar med en insikt om att den som inte tror sig behöva begå brott heller inte gör det.

De så kallade kriminogena faktorerna handlar om saker som leder till en överrisk att begå brott. Personer som går på socialbidrag eller vars familj går på socialbidrag löper 6,1 gånger större risk att begå brott. Personer med endast förgymnasial utbildning löper 5,7 gånger större risk att begå brott. Personer med låg inkomst löper 5,3 gånger större risk att begå brott.

Alldeles uppenbart är bästa sättet att få ordning på brottslighet att ge människor utbildning och jobb. Det låter kanske inte så sexigt men till skillnad från visitationszoner, anonyma vittnen, indragna medborgarskap eller hårdare straff så fungerar det.

God kriminalpolitik är samma sak som god fördelningspolitik, god utbildningspolitik och god arbetsmarknadspolitik.

Det tar tid att minska brottsligheten i ett samhälle men på samma sätt som en läckande båt inte slutar ta in vatten för att man skaffar ytterligare en skopa att ösa med så försvinner inte gängkriminaliteten för att regeringen lägger nya förslag som hotar rättssäkerheten.

Vi är just nu på väg att få sänkt straffmyndighetsålder i Sverige trots att kriminaliteten bland unga människor sjunker. Det finns dessutom empiriskt stöd för att sänkt straffmyndighetsålder istället ökar ungdomskriminaliteten (se t.ex. på Danmark där man provade detta).

Att då tugga vidare med ett förslag där 14-åringar inte får köpa energidricka men ska kunna kastas i fängelse är hårresande korkat. Tyvärr har vi hamnat i ett läge där politiker kommer med den här sortens förslag istället för att säga som det är.

Det finns ingen quick fix. Det som behövs är resurser till förskola, skola, kultur och fritidsaktiviteter. Och så behövs det ekonomiska resurser till polisen. Då får man ett samhälle där människor är lyckligare och hittar laglydiga vägar till framgång och en polis som klarar av att lösa fler brott.

Problemet är att det kostar pengar och enda sättet att få in pengar är att höja skatterna för alla eller vissa. Men kan vi verkligen göra det? Är inte Sverige redan alldeles “överskattat”?

Nej. Sverige är enligt förmögenhetsfördelning enligt så kallad ginikoefficient, det land i Europa som har störst klyftor mellan fattiga och rika. Faktum är att den ekonomiska jämlikheten är högre i Saudiarabien, Ryssland eller USA än vad den är i Sverige. Det här har människor svårt att inse eftersom vi lever kvar i föreställningen om att Sverige fortfarande är som den en gång var.

En regering som på riktigt vill få ordning på brotten måste lyssna på forskningen. Och det är dags att börja nu. Nu är som bekant nu. Inte sen.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.