Att förebygga återfall i brott

Det saknas idag en samlad strategi för att förebygga återfall i brott. Regeringen borde tillsätta en utredning som ser över vad som sker idag i landskapet efter frigivning och vad som bör göras för att säkerställa att återfallen minskar.

Under 2023 påbörjades 6 438 villkorliga frigivningar med övervakning och det ökar år från år. Vi kan räkna med att fler än två tusen frigivna återfaller i brott varje år.

Vad händer klienterna när de har lämnat anstalterna?

Före frigivningen arbetar man på fängelserna med så kallad insluss. Man bedömer behov och planerar för frigivningen. När klienten har behov av insatser som behöver samordnas ber Kriminalvården klienten om samtycke för att kunna kontakta andra aktörer. De intagna genomgår en risk- och behovsbedömning och får ofta stöd av socialtjänsten mfl.

Frigivningen planeras genom att man genomför ett eller flera digitala möten med de aktörer som är berörda. På ett första digitalt inslussningsmöte får klienten information om vilken typ av hjälp som kan vara aktuell. Under mötet klargör alla sina olika roller. Planeringen blir en överenskommelse som ska följas efter klientens frigivning. När hen friges får hen ett schema som tydligt beskriver vad klienten ska göra och när.

Handläggaren i frivården ansvarar för att följa upp att de olika insatserna genomförs. Om klienten inte sköter sig är det frivårdens ansvar att utreda misskötsamheten och utfärda varningar eller olika typer av kontrollåtgärder vid behov.

Vad har socialtjänsten för ansvar i denna situation? Enligt nuvarande socialtjänstlag (2001: 453) ska socialnämden i varje kommun ”i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning” (kap 3, 2 §). Enligt den nya socialtjänstlagen som gäller från 2025 ska ”socialtjänsten arbeta mer förebyggande och fånga upp behov innan de blivit för stora”.

Men i många kommuner vill inte socialtjänsten arbeta med klienterna innan de frigivits.

Sedan 2023 har kommunerna en lagstadgad skyldighet att arbeta aktivt och kunskapsbaserat brottsförebyggande. Lagen (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete föreskriver att kommunen ska upprätta en samordningsfunktion, kartlägga brottsligheten lokalt och ta fram en lägesbild och därefter besluta om en åtgärdsplan.

IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) har en instruktion (2013:176) som anger att IVO ”ska svara för tillsyn inom hälso- och sjukvård och därmed jämförbar verksamhet, socialtjänst samt verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade” (§1).

För att IVO särskilt ska granska socialtjänstens arbete med att förebygga återfall av frigivna krävs direktiv från regeringen. Sådana direktiv har ännu inte givits.

Hur ser då verkligheten ut vad gäller de frigivnas situation?

Regeringens politik att prioritera inlåsning av dömda leder till en överbeläggning i Kriminalvården som försvårar ett effektivt arbete med att förebygga återfall. Personal tvingas arbeta mer kontrollerande än stödjande. I frivården ökar kontinuerligt antalet frigivna och handläggarna hinner inte arbeta effektivt när det gäller insluss av klienterna i samhället efter frigivning från anstalt. Det finns en otydlighet mellan anstalt och frivård vad gäller ansvar för frigivning. Samverkan med andra myndigheter hotas.

Flera kommuner prioriterar ned arbetet med att förebygga återfall och hänvisar till brist på resurser. Socialtjänsten är på många håll ovillig att samverka före frigivning.

Kommunerna satsar inte tillräckligt för att skapa trygga positiva miljöer för de frigivna. I flera utsatta områden pågår dock ett intensivt arbete med polis, kommun och frivård i samverkan.

Regeringen styr inte det kommunala återfallsförebyggande arbetet genom något direktiv. Om IVO fick ett sådant direktiv skulle de kunna inspektera kommunerna vad gäller förebyggande av återfall.

Det saknas lokala insatser för att skapa trygga miljöer, som ger stöd till arbetet med att förebygga återfall i brott.

Några förslag för att förbättra dagens situation:

• Regeringen hittar alternativ till att fylla fängelser med fångar.
• Regeringen ger kommunerna mer resurser till arbetet med att förebygga återfall i brott.
• Kriminalvården satsar ännu mer på rehabilitering i form av nya utbildningsprogram, yrkesutbildning och terapi på anstalterna.
• Ökade samordnade insatser mellan Kriminalvården, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården genomförs.
• Bostadsstöd som garanterar att frigivna har tillgång till övergångsboenden eller permanenta boenden utökas.
• Arbetsmarknadsåtgärder vidtas som att t.ex. minska diskrimineringen av personer med med kriminell bakgrund och att erbjuda skattelättnader för arbetsgivare som anställer frigivna.
• Utbildningsmöjligheterna utökas för att underlätta för frigivna att söka till universitet och högskolor genom stipendier eller särskilda antagningskvoter.
• Det säkerställs att mental hälso- och missbruksvård är en integrerad del av återanpassningsprocessen. Lättillgängliga vårdformer krävs.
• Mentorsprogram införs där frivilliga eller professionella stödjer frigivna i deras återanpassning.
• Familjestöd utökas för att hjälpa till att återuppbygga familjerelationer.
• Information som minskar stigmatiseringen av personer med kriminell bakgrund utökas.
• Lagändringar vidtas som reviderar lagar som hindrar frigivna från att få körkort, yrkeslicenser etc. Användningen av alternativa straff som samhällstjänst eller elektronisk övervakning för mindre allvarliga brott utökas.
• De intagna erhåller ett ekonomiskt stöd vid frigivning.
• Digitala verktyg som hjälper frigivna att hitta jobb, boende och stödgrupper införs.
• I USA arbetar man med reentry councils som är samordningsorgan för inte bara myndigheter utan också andra intressenter. WA Statewide Reentry Council består av minst femton medlemmar från olika samhällen och byråer över hela staten. De träffas flera gånger om året för att diskutera och stödja behoven hos gemenskapsmedlemmar som återvänder till sitt samhälle efter fängelse.

I rådet ingår representanter från:
Kriminalvården
Förvaltningen för ungdomsrehabilitering
En statlig organisation som representerar samhälls- och tekniska högskolor
En statlig organisation som representerar brottsbekämpande intressen
En statlig organisation som företräder brottsoffrens intressen
En statlig organisation som företräder åklagare
En statlig organisation som representerar offentliga försvarare
En statlig eller lokal organisation som representerar företag och arbetsgivare
Bostadsförmedlare
Religiösa organisationer eller gemenskaper
Minst två personer med erfarenhet av att återinträda i samhället efter fängelse
Minst två statstjänstemän
Minst en tjänst med bakgrund i urfolks-frågor

Regeringen måste ta ansvar för att säkerställa att återfallen i brott efter frigivning minskar – för klienternas och allmänhetens skull – det gör den inte idag!

Det behövs en utredning! Det behövs ett fokus på förebyggande av återfall i brott!

Av Thomas Ekbom, Chefredaktör Tidskrift för Kriminalvård

Artikeln har även publicerats i Tidskrift för Kriminalvård.