Av Börje R P Carlsson 2024-11-28
Utan att vara varken expert eller särskilt kunnig i försvarsfrågor blir jag förvånad över försvarets veto mot vindkraftsutbyggnad. Försvaret hävdar att upptäckten av anfallande missilers och bombplans väg mot Sverige kan försenas med mellan 30 och 60 sekunder om vindkraftsområdena får den planlagda utbyggnaden.30-60 sekunder låter inte särskilt mycket, men kan nog ha en viss betydelse. Dock undrar jag om denna betydelse är så stor att det framtida energibehovet kan negligeras?
Om ryssarna skulle anfalla Sverige (hotet kommer alltid från öst), så kanske man kan vinna motsvarande tid för upptäckandet genom att i sann Nato-anda samarbeta med Finland. Finland har ju samma intressen som Sverige och genom att bygga dessa radaranläggningar och dessa varningssystem utmed finska gränsen mot Ryssland kanske Sveriges försvar skulle kunna få ännu mer tid på sig.
Om man sedan gör samma samarbete med Estland, Lettland och Litauen så finns bara två mindre kanaler som Ryssland skulle kunna använda för att bli oupptäckta i någon eller några minuter. Samma samarbete med Polen skulle kunna ge ett betydligt säkrare Nato-område i Natos nordöstra flank.
De två återstående gluggarna, Finska viken och Kaliningrad, för ryska missiler kan nog försvaret finna lösning på och med detta blir ju hela Östersjön övervakad utan att svenska försvaret försenas med en halv minut.
Vindkraftsparkernas fundament kan nog också bilda en grund för försvarsanläggningar, men här säger försvaret att de då också kan bli ett anfallsmål för en fiende. Men då Sverige behöver energi så torde också kärnkraftverk, som ska ersätta vindkraften, vara ett både enklare och effektivare mål för den lede fi.
Vill man inte så går det inte.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.