Boken som förändrade Astrid Lindgrens liv

Boken ”Från Astrid till Lindgren” innehåller en rad ”avslöjanden”, men eftersom Karin Nyman motsatte sig att boken skulle ges ut, bestämde sig förlaget att kalla den biografisk roman, det vill säga en fiktion. Sedan dess har Astrid Lindgren Aktiebolag bidragit till att denna fiktion mer och mer liknar en grundlig verklighetsskildring. Man kan således utan överdrift säga att min bok ”Från Astrid till Lindgren” förändrade Astrid Lindgrens liv så som den skildras i allmänna medier.

Här är ett, av flera exempel:

I boken ”Från Astrid till Lindgren” kan man i kapitlet ”Näs, Julen 1929”, läsa följande: ”Det hade blivit jul. På Näs liksom i Köpenhamn och Stockholm. Väl anlända till Vimmerby åkte Astrid i öppen vagn genom byn ända ut till Näs med sin son Lasse bredvid sig och Samuel August som kusk.”

Tro det eller ej, plötsligt offentliggör Karin Nyman, Astrids dotter, exakt samma berättelse.

Vad ska man tro om det? Har Karin tyckt om detta romanavsnitt så pass mycket att hon införlivade det i Astrids faktiska liv, eller har händelsen ägt rum på riktigt, men dottern Karin Nyman av någon anledning vägrade att godta att det var boken ”Från Astrid till Lindgren” som kom ut först med denna ur den övriga handlingen naturligt framsprungna, triumfatoriska kuskresa.

Den pappersburna boken ”Från Astrid till Lindgren” liksom även e-boken, finns utgiven i en rad länder utanför Sverige. Den finns även inspelad på 3 CD-skivor och utgiven även som MP3 och MP4-filer. Dessutom finns ”Från Astrid till Lindgren” även som teaterpjäs.

”Från Astrid till Lindgren” handlar om Astrid Anna Emilia Lindgren, född Ericsson, som på många vis var en exceptionell människa och hennes liv och leverne kan både fängsla som fostra, det vill säga vara rättesnöre för mången människa som accepterar att finna sig i det mesta och inte känner till betydelsen av att sätta emot. Det är värt därför att fortsätta att skriva om henne. Hon förtjänar det. Men jag är upptagen med andra projekt. Min författarpartner Kurt och jag har skissat en synopsis för del 2 och del 3. Har du lust att nyttja dig av vårt upplägg som du finner nedan – inte oss emot. Liksom Karin Nyman inte kan äga rätten till Astrid Lindgrens liv, är även våra tankar fria…

(Reds. anm: Idégivarnas copyright – © vladimir oravsky – måste dock uppges.)

Fortsättningen på ”Från Astrid till Lindgren”. En synopsis av Vladimir Oravsky & Kurt Peter Larsen

Denna sequel utspelar sig under andra världskriget någon gång under perioden 1944 – 45. Huvudpersonen Astrid Anna Emilia är gift och bor i Stockholm med sina två barn, Lasse och Karin. Karin som är sängliggande sjuk och 10 år gammal har hittat på namnet Pippi Långstrump, förmodligen som ett barns helt naturliga febriga förvrängning av den bok, pjäs- och filmtitel, ”Daddy-Long Legs”, som på den tiden formligen invaderade populärkulturens värld. Den första filmatiseringen av denna roman av den alltför tidigt döda författarinna, Jean Webster, kom redan år 1919 med Mary Pickford i huvudrollen. År 1935 premiärvisades den andra filmatiseringen, betitlad ”Curly Top”, nu med en oförglömlig Shirley Temple i huvudrollen. På affischen ses hon med en häst…”

År 1938 kom ytterligare en version och så fortsatte det ändå till våra dagar. Den senaste filmatiseringen är från år 2005. Romanens handling om en flicka som saknar både sin far och mor kan onekligen ha varit en inspirationskälla för en och annan god natt sagoberättande förälder. Även mamman Astrid Anna Emilia kan ha improviserat fram ett flertal historier kring denna anarkistiskt lekfulla flicka för familjens privata bruk. Astrid arbetar nu deltid för underrättelsetjänsten som brevcensor och samtidigt skriver hon ner Pippi-berättelserna och skickar dem till Sveriges största bokförlag. Förlagets chef Gerard tar dock mycket lång tid på sig att svara på huruvida han är intresserad av denna historia, trots Astrids otaliga telefonsamtal och brev. Detta är Astrids privata krig men hon följer även Andra Världskrigets utveckling både i enlighet med sin tjänst och som maka till den Sture som kallas in som beredskapssoldat trots sin mogna ålder.

Lasse som nu är 18 år gammal följer krigets utveckling genom journalfilmer på bio och förläggaren Gerard hittar på nya ursäkter varför han inte kan utge Pippi-boken. Ett exempel på hans tvivelaktiga handlande är att han beställer ett expertutlåtande från Barnavårdsnämnden, som har åsikter inte bara på Pippis tvivelaktiga moral utan även uttalar sig om Astrids uppfostran av hennes egna barn.

Astrid tvingas att finna sig i ett långvarigt inkvisitoriskt stämningstillstånd som avslutas med att Gerhard, efter att ha konsulterat ytterligare några ”auktoriteter”, refuserar hennes manuskript med hänvisning till Pippis inkorrekthet och rebelliskhet.

Men nederlaget vänds till vinst och succé, när det visar sig att ett annat manuskript signerat med Astrids namn, ”Britt-Mari lättar sitt hjärta”, tilldelas näst högsta pris i en litterär tävling. Ovanpå det vinner en något reviderad upplaga av Pippi-manuset också ett pris. Ett toppris, ett första pris. Båda succéerna sker hos Rabén och Sjögren, ett mindre, dock driftigt förlag på hugget. Under tiden som Pippi-boken översätts till världens alla språk och omvandlar det lilla förlaget Rabén och Sjögren till en svensk förlags-Goliat, och den ”inkorrekta” Astrid till korrekthetens norm, kan den självbedragne förläggaren Gerhard inte annat än slicka sina självförvållade feghetssår. Astrid Anna Emilia förblir dock den vanliga mamman som plikttroget sköter sina älskade barn samtidigt som hon deltidsarbetar som barnboksredaktör på det visionära förlaget Rabén och Sjögren.

I nästa del om den orädda och begåvade människan Astrid Anna Emilia Lindgren född Ericsson kan man koncentrera sig på Astrids kamp om djurens rätt etcetera:

Astrid arbetade många år på ”Bröderna Lejonhjärta”. Utgångspunkten var enligt henne själv en gravsten med inskriften ”Här vilar de späda bröderna Phalén”, som Astrid såg på Vimmerby kyrkogård. Hon sökte ett hållfast innehåll till sin berättelse. Hon fann det år 1968 då Warszawapaktens krigsmän ockuperade det tjeckiska och slovakiska brödrafolket. Många fick offra sig, många blev dödade.

16 januari 1969 brände sig den tjeckiske motståndsmannen Jan Palach, bara 20 år gammal. Tre dagar senare dog han av sina brännskador. En månad efter Palachs begravning brände sig Jan Zajíc till döds… Under januari, februari och mars 1969 blev 26 människor till en mänsklig fackla. Sju av dem dog av sina brännskador.

Drakhonan Katla vars eld dödar eller förlamar gjorde sig påmind…

År 1973 kom Astrids ”Bröderna Lejonhjärta” och i augusti 1975 skrev 35 länder på den så kallade Helsingsforsdeklarationen, ”Declaration on Principles Guiding Relations between Participating States”. Den tjeckoslovakiska medborgarrättsorganisationen Charta 77 bildades som en motreaktion på att den sovjetkuvade tjeckoslovakiska regeringen inte efterlevde de 10 deklarationspunkterna från Helsingforskonferensen. ”Bröderna Lejonhjärta” uppfattades i Tjeckoslovakien som en politisk bok, inte minst på grund av att den inte fick utges officiellt. På förekommen anledning utgavs den som en samizdatutgåva av Charta 77-medlemmar. Idag är ”Bratři Lví srdce”, som ”Bröderna Lejonhjärta” heter på tjeckiska, utgiven på förlaget Albatros. I trilogins första del föddes Astrids son Lasse, i den sista delen bevittnar vi hans död.

Astrid, som under hela sitt liv fick kämpa mot missförhållanden av varierad beskaffenhet, tar sig i boksvitens tredje och kanske även sista del bland annat an den socialdemokratiska skattefördelningspolitiken och skriver sin berömda saga ”Pomperipossa i Monismanien” inspirerad av ”Sagan om Pomperipossa med den långa näsan” skriven av den alltför tidigt döde humoristen, rebellen och tänkaren Axel ”Falstaff, fakir” Wallengren. ”Pomperipossa i Monismanien” blev enligt åtskilliga politiska bedömare, i samverkan med den efterföljande debatten, en direkt orsak till att Socialdemokraterna förlorade makten vid riksdagsvalet 1976.

Sådan makt hade Astrid Anna Amelia Lindgren, född Ericsson, som till skillnad från mången annan nyttjade den för behjärtansvärda ändamål…

Detta är en kulturkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.