Alice, frälsaren i underlandet

Om en regeringspolitiker skulle ha presenterat en lika befängd idé för 10 år sedan, är det sannolikt att individen skulle fått en mycket kortlivad politisk karriär. Det är uppenbart att vi lever i en helt annan tid jämfört med 10-15 år tillbaka.

Vi kan se hur vissa krafter slutat bry sig om anständighet och grundläggande principer om människors friheter och lika värde. Avhumaniseringen av vissa grupper har varit explosiv det senaste decenniet.

Vi kan se dagliga uttryck för hur vissa delar av befolkningen porträtteras som en belastning medan andra beskrivs som en tillgång. Historien visar att en ökad avhumanisering är ett snabbspår mot avgrunden.

Det finns två länder i världen där man har förklaringskrav som liknar Alices förslag som villkor för medborgarskap. Det är Saudiarabien och Iran.

I dessa två länder finns krav på en specifik världsåskådning och trosbekännelse för möjligheter till medborgarskap. 

Det är värt att poängtera att både ANC och flera av de kurdiska grupper som räddade världen från IS har varit stämplade som terrorgrupper.

Enligt Alices logik ska människor som uttrycker sympati för sådana grupper, inte ha rätt att stanna i Sverige.

Det är uppenbart att det politiska samtalet har blivit starkt färgat av det så kallade ”kulturkrig” som pågår där konservativa krafter har en önskan om att dela upp människor utifrån tro och deras definition av ”värderingar”.

I nästa steg är målet att presentera en tro som ”god” medan andra beskrivs som ”onda”. Det är ett medvetet försök att sprida rädsla och en djupt missvisande verklighetsbild.

Samtidigt som Alice och hennes vänner gör allt för att svartmåla människor med en annan etnicitet och tro, driver man ett övergripande påverkansarbete som syftar till att placera all världens ondska och hot mot människors friheter hos islam.

Historien visar oss att det är en falsk och missvisande bild, det är inte bara teokratiska diktaturer som utgör ett hot mot människors fri- och rättigheter.

Kina och på senare tid även Ryssland är två exempel på hur människor kan berövas sina grundläggande rättigheter, på ideologiska istället för religiösa grunder.

Vi har sett hur sådana uppfattningar fått en allt större plats hos Kristdemokraterna och ändrat partiets karaktär.

Det kan vara bra att påminna Alice och hennes vänner om att kristendomen och kolonialismen var tätt sammanflätade, särskilt under den europeiska kolonialtiden från 1400-talet och framåt. Kristendomen användes ofta för att rättfärdiga kolonialismen.

Kristna missionärer följde med kolonialmakterna till nya territorier med målet att omvända ursprungsbefolkningen. Kolonialmakterna hävdade att de utförde ett ”civiliseringsuppdrag” genom att de enligt dem själva ”förde med sig civilisation och kristen moral” till ”ociviliserade” folk”.

Denna självgoda uppfattning gjorde att missionärer och kristendom blev ett verktyg för att legitimera förtryck och fruktansvärda övergrepp. Det är både tragiskt och ironiskt att massor av människor mördats, av krafter som betraktat sig själva som ”goda och civiliserade”. Det är än mer tragiskt att det som ägde rum genomfördes ”för den ociviliserade lokalbefolkningens eget bästa”.

Kolonisatörernas perverterade uttryck för ”omtanke” har mycket gemensamt med pedofiler som porträtterar sina övergrepp som ”ett uttryck för kärlek”.

Övergreppen i kristendomens namn tog inte slut med kolonialismen. Under medeltiden och renässansen var Europa starkt präglat av kristendomen. Kyrkan spelade en central roll i samhället och hade stor makt över både lagar och moral.

Ett fenomen som bekämpades av kristna krafter under denna tid, var det som kallades ”häxeri”. Häxeri betraktades som en form av kätteri och samröre med Satan, vilket gjorde det till ett allvarligt brott i kyrkans ögon.

Den katolska kyrkan, var aktiv i att bekämpa vad de ansåg vara kätteri och trolldom.

Påven Innocentius VIII utfärdade 1484 en bulla som tillät förföljelse av häxor, vilket legitimerade häxprocesserna. Både protestantiska och katolska områden deltog i häxprocesserna.

Häxprocesserna sammanföll ofta med perioder av social oro, ekonomiska kriser och politiska konflikter. Anklagelser om häxeri kunde användas för att hantera samhälleliga spänningar och för att kontrollera avvikande beteenden. Häxbränningarna är ett exempel på hur religiös tro och sociala faktorer kan samverka och leda till förföljelse och våld.

Kristendomen har även spelat en stor roll för olika typer av förföljelse under 1900-talet. Under 1900-talet har kristendomen, liksom andra religioner, använts som ett verktyg för förtryck.

Här är några exempel på hur detta har skett:

Under apartheidregimen i Sydafrika (1948-1994) använde det regerande Nationalistpartiet en tolkning av kristendomen för att rättfärdiga rasåtskillnad och diskriminering. De hävdade att apartheid var Guds vilja och använde bibelcitat för att stödja sina rasistiska lagar.

I många koloniserade länder, inklusive Kanada och Australien, användes kristendomen för att assimilera och kontrollera ursprungsbefolkningar. Barn togs bland annat från sina familjer och placerades i kristna internatskolor där de tvingades överge sina kulturer och språk.

Vissa kristna kyrkor och ledare har också uttryckt stöd till auktoritära regimer i bland annat Latinamerika. Till exempel stödde delar av den katolska kyrkan militärdiktaturerna i Argentina och Chile, vilket bidrog till förtryck och våld mot oliktänkande.

Radikala och konservativa kristna grupper har också använt religiösa argument för att legitimera diskriminering mot HBTQ+-personer, vilket har lett till lagar och normer som förtrycker dessa grupper.

Vissa kristna tolkningar har använts för att rättfärdiga könsdiskriminering, inklusive motstånd mot kvinnors rättigheter och jämställdhet, vilket har påverkat lagstiftning och sociala attityder i många länder. Den svenska kyrkan har gjort ett enormt jobb för att motverka dessa typer av galenskaper i kristendomens namn.

Därför blir det absurt att höra hur Alice och andra radikala och konservativa individer, prata om att människor ska bekänna sig till hennes och hennes vänners tolkning av ”kristna värderingar”.

Sverige har erövrat ett globalt erkännande för vår förmåga att värna människors grundläggande fri- och rättigheter.

De konservativa och auktoritära värderingar som Alice och andra Tidö-företrädare representerar, har inget med Sverige att göra. Dessa krafter har mer gemensamt med Saudiarabien, Iran, Kina och nuvarande Ryssland än Sverige.

Jag tror jag talar för många när jag säger att vi kräver att avhumaniseringen och förföljelsen av vissa samhällsgrupper tar slut, vi är trötta på att se hur Tidö-politikerna tävlar om att behandla vissa grupper med förakt. Ingen vill leva i det samhälle som Alice och hennes samarbetspartners försöker skapa.

Vissa krafter på högerkanten har gjort en grej av att porträttera anständighet och humanism, som naivitet. Det är svårt att tänka sig någonting mer naivt än att tro att man ska kunna bygga ett framgångsrikt, attraktivt samhälle på rädsla, förakt och rasism. 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.