Surt sa räven om rönnbär

Han sa ungefär, kanske inte exakt ordagrant, men med följande andemening: ”Man bestämmer först vad man vill belysa och ha synpunkter på. Sedan lägger man upp en strategi och därefter börjar man intervjua människor. Med tillräckligt många intervjuer kommer du med lätthet ha fått ihop tillräckligt mångas personliga synpunkter som stämmer med vad du vill ha sagt och vad du vill belysa. Därefter är det bara att klippa och klistra.”

När jag med detta i bakhuvudet ser och hör de uppblåsta angreppen på det socialdemokratiska lotteriet, så börjar jag fundera på hur många ångerfulla gamlingar det gått åt för att skapa dessa notiser. Det är nog inte så svårt att hitta ett antal människor som ångrar sitt lottköp, i synnerhet när den köpta lotten visar sig vara en nitlott.

Både Sverigedemokraterna och Moderaterna har försökt starta liknande lotterier men misslyckats. De har troligen inte misslyckats av annat skäl än att de saknar den grundbult som Socialdemokraterna besitter i form av lojala sympatisörer. Men det är klart att det svider med egna misslyckanden när man ser sossarnas framgångar.

Sedan kan jag väl tycka att det blev lite tokigt med de försäljningskanaler som anlitades för att sälja lotterna. Det hade väl sett bättre ut med en mer seriös försäljningsgrupp.

Belackarna, SD och M med flera, hävdar vidare att sossarna sålt lotter på kredit och drivit människor till ruinens brant. Detta är en sådan lögn som, om jag förstått saken rätt, blir till sanning om den upprepas ofta. Jag har inte sett en enda lottköpare som framträtt och berättat om hur Kron-Olle jagat dem med blåslampa. Ryktet säger att sossarna inte har drivit ett enda lottköp till Kronofogden.

Sant eller ej, inte vet jag, men min oförblommade känsla är att drevet startats av M och SD som länge försökt slå undan sossarnas ekonomiska grundvalar.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.