No go-zoner och vad de innebär

Av Börje R P Carlsson 2024-04-11

Jag lyssnade på riksdagsdebatten om så kallade no go-zoner. Tidögänget var uppenbart för dessa zoner trots att remissinstanserna var mycket skeptiska. Men så intog Martin Melin talarstolen.

Melin var för dessa zoner men han hade uppenbart inte blivit informerad om vad dessa zoner innebar och hävdade att de politiker som var emot dessa zoner inte litade på svensk polis och antydde att polisen genom denna misstro kunde bli misstänkta för dåligt omdöme och kanske också rasprofilering.

Melin försökte förklara hur dessa no go-zoner skulle tillämpas och drog ett exempel om några beväpnade män i bil var på väg till ett visst område för att där döda någon. Melin menade att det var i slika situationer som dessa zoner skulle tillämpas.

Här skulle en zon utlysas varefter polisen kunde stoppa bilen och undersöka densamma efter vapen. Melin hävdade att med dagens lagstiftning skulle polisen vara tvungna att vänta tills något skott avlossats. Här visar Melin, trots att han är anhängare till lagen om visitationszoner, inte har förstått vad som åsyftas.

De visitationszoner som Tidögänget vill införa handlar om polisiära rättigheter till kroppsbesiktning och husrannsakan där misstanke saknas. I det exempel han angav finns ju massor av konkreta misstankar som redan idag, utan visitationszoner, ger polisen långtgående rättigheter där både polislag och rättegångsbalk ger stöd för ingripande.

Hans attityd att, införande av visitationszoner, kan vara ett tecken på att medborgarna inte litar på polisen förstår jag inte alls och till och med Melin, som gammal polis, borde förstå att det för varje alert polis känns skönt att ha ett ordentligt lagstöd i ryggen.

Allmänhetens förtroende för polisen är högst bland de svenska myndigheterna men förtroendet bygger troligen mer på de enskilda poliserna än på myndigheten.

Ge polisen även fortsättningsvis det lagstöd som bygger på kunskap och kännedom, inte på troende och enbart magkänsla.

Själv har jag det största förtroendet för de flesta poliser men det finns trots det så många felrekryteringar, att alla hemliga tvångsmedel som polisen behöver och vill bruka bör prövas i en högre distans.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.