Av Andreas Magnusson 2024-03-31
I Borlänge styrs kommunen av ett gäng ovanligt slapphänta sossar. De har precis klubbat igenom ett beslut om straffarbete för olydiga barn men vägrar att gå med på mer än tio timmars straffarbete för sexåringar.Bakgrunden till beslutet är att man vill lära barnen att klotter och annan skadegörelse får konsekvenser. Barnen har nämligen “hällt ut dricka i korridorerna och kastat snus på väggar och tak”.
Det här har fått Erik Nises, kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande, att ta till krafttag. Första steget var att fatta beslut om att montera upp fler kameror för att kunna övervaka barnen bättre. Det skedde redan förra året.
Eftersom övervakning utan straff är som att titta på boxning utan blodvite drog man i början av mars igång med nya “rutiner” — ja man kallar det rutiner för att försöka komma ifrån den olyckliga omständigheten att lagar inte stiftas på kommunnivå.
De nya rutinerna fastställer att barn som varit olydiga kan åka på straffarbete. Straffarbetet behöver inte ha med själva “brottet” att göra, men är till för att kommunledningen anser att “en tydlig konsekvens är viktig”. Någon som har spillt ut läsk i skolkorridoren kan få klippa gräs eller “utföra enklare reparationer”.
Nu är jag sugen på att höra av mig till chefen för straffarbetet för att se om de kan tänka sig att låta barnen kika på min gamla stråkmaskin.
Den glappade länge när man bytte från orgelljud till stråkljud och nu är den helt död. Kanske kan någon flink sjuåring med lödkolv lösa problemet.
Det är givetvis fint att de stygga barnen får lära sig en läxa, men på vanligt mesigt sosse-manér blir det straffrabatt för de allra yngsta. Barn i åldern 6-8 år kan dömas att utföra straffarbete i maximalt tio timmar. 9-åringarna kan däremot dömas till en veckas straffarbete. Maximalt straff på tre veckor utdöms inte förrän efter 15 års ålder.
Jag minns lite vagt ett Sverige där det inte fanns några övervakningskameror, men det istället fanns tillräckligt med skolpersonal som kunde vara med barnen på rasterna.
Det var vid samma tid som föräldrar lärde sina barn om rätt och fel. På den tiden fattade kommunpolitiker beslut om dekorationer på torg och föreslog att det skulle anläggas någon ny fotbollsplan. Vad man nu ska med sånt till.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten » Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska och religionskunskap. Han sysslar också med musik både som soloartist och med bandet Oblomov.
Andreas har skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
År 2022 debuterade han med boken ”När humanismens fördämningar brister – personerna och partierna som drogs med”. I höst kommer han ut med boken ”Kravsamhället” på Ordfront förlag.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.