Det händer dock att det skiter sig

Evas kärlek svalnade i det kyliga Norden så pass mycket att hon skilde sig och flyttade från honom. Han ville inte flytta tillbaka till Bali eftersom han var rädd att bli utskrattad. Således stannade han.

Så gott som varje människa önskar åstadkomma något som andra människor märker och beundrar. Så även han. Han bestämde sig för att bygga en begravningskista i trä åt sig själv. En sådan som ingen i Sverige någonsin skådat.

Han karvade på sin kista i elva långa, svenska år, från morgon till kväll, dag efter dag, inklusive helger, lördagar och söndagar.

Till slut blev han nöjd och det var bra, eftersom han inte långt därefter dog. Eller också dog han eftersom han var färdig med sitt livsverk. Psykologer har förklaringar på allt, så varför inte även om detta?

Kistan blev ett snidat mästerverk, bredvid vilket även regalskeppet Vasa verkade vara ett hastverk.

I Sverige kan en människa heta precis vad som helst; allt från Abel till Östen. På Bali har man bara fyra förnamn och dessa ges i given ordning.

Har en familj fem barn, så finns det i familjen minst två Made. Jag kallar således denna balinesiska träsnidare Made.

Jag vet inte hur många människor Made kände och umgicks med i Sverige, men han ansåg att jag var en som han kunde lita på, kanske på grund av mitt yrke.

Jag lovade honom att han skulle komma att bli begraven i sin spektakulära kista och att den kommer vara omskriven och beundrad och kanske även televiserad och filmad.

Jag har hållit mitt löfte och jag ringde och skrev till alla redaktioner, lokala som nationella, jag kontaktade hans frånskilda hustru Eva, jag spenderade verkligen lång tid på att organisera Mades begravning.

På våren år 2008 skedde den. Ingen kom förutom jag, inte ens Eva och inte någon av dem som han sålde eller skänkte sina fantastiska träskulpturer till. Något reportage om honom och hans kista blev det inte heller.

Hans kista, detta mästerverk, sänktes i jorden utan att någon ens bevittnat det. Och innan den täcktes över med jord, krossades den av en grävskopa, för ”att förebygga sättningar i jorden när kistan sjunker ihop på grund av förmultning”, som den likgiltige grävskopeoperatören sa till mig.

Jag lämnade in en polisanmälan om misstänkt brott mot griftefriden samt kontaktade en kritiskt granskande radio- och dito tv-redaktion.

Det blev flera inslag om detta, både på tv, radio och i tidningar. Till slut blev min balinesiska vän ändå omtalad även om hans namn aldrig nämndes.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.