Av Anders Cardell 2024-02-11
Brottsligheten har ett sätt att röra sig på som påminner om vatten. Den letar sig in i sprickor, i en ständigt pågående jakt på nya vägar, medan rättsvårdande myndigheter försöker göra det de kan för att täta sprickorna och stoppa upp flödet.När rättsvårdande myndigheter gör ett bra jobb tappar vattnet fart.
Men när rättsvårdande myndigheter inte är på tårna finns det en risk för att sprickorna blir allt större och fördämningarna brister.
När man ser det senaste avsnittet av Uppdrag Granskning och kombinerar det med den information som framkommit i anslutning till EncroChat, Sky ECC och andra digitala kommunikations-plattformar är det tydligt att delar av polisen befunnit sig i vad som kan liknas vid ett fritt fall, de senaste 15 åren.
Utvecklingen har gjort att polisen halkat hjälplöst efter när det gäller vissa brottstyper. Det finns flera orsaker till denna utveckling, vissa som kan beskrivas som mer acceptabla än andra.
Polismyndigheten har genomgått ett flertal stora organisationsförändringar på en relativt kort tid.
Dessa förändringar har gjort att det funnits oklarheter och en bristande tydlighet kring metoder, strategi och former för organisering.
En mindre acceptabel orsak till att myndigheten släpat efter handlar om okloka rekryteringsstrategier och uselt ledarskap.
Dessa faktorer har förvärrats av att man lagt ner stora resurser på att begränsa möjligheter till insyn.
Som polisen och forskaren Stefan Holgersson påtalat vid upprepade tillfällen har myndighetens slutenhet och brist på transparens bidragit till att destruktiva kulturer getts tillfälle att växa sig starka, samtidigt som det välbehövliga förändringstryck som transparens medför uteblivit.
Allt detta är viktigt att ha med sig inför att man sätter sig ner och tittar på Uppdrag Granskning. Det är naturligt att förfäras av gärningsmännens beteende men det räcker inte.
Om vi vill att detta inte ska kunna ske igen måste man våga vända blicken inåt och fråga hur man kan bygga en polisverksamhet som kan täta sprickor direkt när de uppstår.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten » Anders Cardell växte upp i det lilla brukssamhället Hallstahammar och i stockholmsförorten Östberga.
Han blev anställd på Fryshuset i slutet på 80-talet där han arbetade fram till att Anders Carlberg gick bort 2013.
Anders har varit aktiv i olika former av ideell verksamhet parallellt med sitt ordinarie arbete. De senaste åren har varit starkt präglade av att han har blivit förälder:
– Jag skriver för att jag känner ett ansvar för att göra det jag kan, med de resurserna jag har, för att skapa ett bättre samhälle, säger Anders.
Anders Cardell är en av Para§rafs fasta krönikörer.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.