Samhällskontraktet

Inom ramen för samhällskontraktet, överlåts vissa typer av uppgifter till myndigheter, organisationer och verksamheter som utför dessa, till förmån för hela befolkningen. 

Några exempel på sådana verksamheter är polisen och socialtjänsten. 

Ett grundläggande villkor för att människor ska ta ansvar för samhällskontraktet, är att det finns en gemensam känsla av tillit.

Förutsättningen för denna tillit är att människor upplever att offentliga verksamheter tjänar befolkningens intressen och att samhällskontraktet vilar på en rättvis grund.

Forskning visar att det finns ett samband mellan tillit och likabehandling, dvs ett samhälle med hög nivå av jämlikhet och jämställdhet bidrar positivt till människors tillit.

När människor känner förtroende för staten och välfärdssystemen tenderar de även att lita mer på andra människor. 

Att främja tillit där den saknas och att skydda den där den finns är därför en av de viktigaste uppgifterna för politiker och beslutsfattare. 

Omvänt kan det sägas att idén om det gemensamma samhällskontraktet undergrävs, när människor upplever att offentliga institutioner inte verkar för befolkningens bästa eller när samhället inte upplevs som rättvist. 

De senaste årens utveckling har fått många människor att ifrågasätta samhällskontraktet. 

Vi har kunnat se hur rasistiska krafter har bidragit till att undergräva människors förtroende för samhällskontraktet genom att demonisera vissa delar av befolkningen.

Det har fått direkta konsekvenser för de som tillhör de grupper som demoniserats och avhumaniserats, men även lett till negativa effekter för människor utanför dessa grupper. 

Hur ska människor kunna känna tillit och ansvar för ett system som tillskriver dem negativa egenskaper baserat på deras tro eller etnicitet? 

Det är en viktig och rimlig fråga för människor som besitter politisk makt och inflytande.

Det är dock inte dessa aspekter som Fredrik Gertten har placerat i centrum i filmen ”Breaking social”, filmen har istället sitt huvudfokus på ekonomiska aspekter.

Den behandlar bland annat hur enkelt ekonomisk makt kan omvandlas till politisk makt och hur ekonomiskt priviligierade grupper kan sätta det demokratiska samhällets grundläggande regler ur spel.

I filmen visas hur korruption bidrar till att gynna priviligierade eliter på bekostnad av vanliga människors villkor.

Gertten visar hur enkelt korruption kan få institutioner som skapats i syfte att verka för befolkningens bästa att bli ett verktyg för att tjäna ekonomiska eliters intressen. 

Filmen beskriver hur ömsesidiga individuella ekonomiska intressen bidrar till att skapa och bevara korrupta strukturer inom ramen för samhällets politiska och offentliga system. 

Ett av filmens stora värden är att man kan se hur fenomenet utgör en risk för alla samhällen, inte bara samhällen som i medier brukar beskrivas som ”mindre utvecklade”.

En av metoderna som används som exempel på hur människor kan mobilisera folkligt motstånd och krav på förändring, är demonstrationer. 

Exemplen från Chile ger hopp samtidigt som tidigare erfarenheter från bland annat Husby visar hur lätt det är för makthavare och myndigheter att reducera kollektiva politiska protester till trygghetshotande ordningsproblem.

Erfarenheter från bland annat Black lives matter-protesterna i USA visar också hur lätt det är att infiltrera och sabotera denna typ av motstånd. 

Vad tar man med sig efter att ha sett filmen? 

En av slutsatserna handlar om hur viktigt det är att separera den ekonomiska och politiska makten och säkerställa att de samhällsfunktioner som har till uppgift att tjäna befolkningens intressen, skyddas från att bli korrumperade. 

Filmens budskap blir extra kraftfullt och tydligt, när man ser till vad som hänt i Sverige, sedan det senaste valet.

Av Anders Cardell
Detta är en gästkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.