Åklagarens huvudvittne ljög i Allra-målet!

Så frågan är om nu HD kommer att vara konsekvent och även bevilja resning och därmed få till stånd en ny rättegång även i det här målet?

Låt mig börja med en kort sammanfattning: Den 31 januari 2020 frikändes samtliga åtalade i Allra-målet i Stockholms tingsrätt. Rätten var enig.

Det är att observera att ingen av de 130 000 personerna som hade placerat en del av sina pensionspengar i Allras fonder, har förlorat en enda krona. Tvärtom har de i snitt under en femårsperiod fått en avkastning på 8-10 procent varje år. (Källa Pensionsmyndigheten.)

Ett och ett halvt år efter den friande tingsrättsdomen, den 22 juli 2021, dömdes samtliga fyra åtalade till fängelsestraff av Svea hovrätt. Hårdast dömdes Alexander Ernstberger som var Allras vd. Han dömdes till sex års fängelse och tio års näringsförbud.

Därtill ska Ernstberger betala ett skadestånd till Pensionsmyndigheten på 168 447 846 kronor plus ränta. Vilket i praktiken innebär att han resten av livet får leva på så kallat existensminimum.

Allt han tjänar utöver detta existensminimum går via Kronofogden till Pensionsmyndigheten. Alexander Ernstberger kommenterar skadeståndet med orden:

– Jag har i praktiken fått ett livstidsstraff. Även om jag framöver skulle ha en högre lön än en normallön så kommer jag aldrig att kunna betala av det där under min livstid.

Av Svea hovrätts dom framgår att ett av åklagarens vittnen, OG, som utgör något av ett huvudvittne, är grundare av fondbolaget Gustavia. Detta fondbolag ska enligt hovrättens dom vara kund hos Allra – medan det är tvärtom.

Allra som inte var ett fondbolag, vilket Gustavia var, kunde bara genomföra vissa transaktioner via Gustavia, varav en var den warant-affär 2012 som det här målet handlar om.

Det upplägg av affären som Allra tänkt sig, skulle alltså först granskas av Gustavia så de kunde godkänna förutsättningar och därmed åta sig att genomföra transaktionen. Det har Gustavia gjort i det här fallet och det hela har därmed genomförts.

Till saken hör att Finansinspektionen har översyn över de privata fondbolagen – och allt sånt här behöver skötas enligt de lagar och regler som gäller för verksamheten.

Den här affärstransaktionen, warant-affären, som målet handlar om och som åklagarsidan hävdar, utgör ett raffinerat brott där flera aktörer är inblandade och därmed enligt åklagarsidan blir en ”brottsplan”, som Ernstberger med flera döms för – är alltså något som genomförts av Gustavia.

Vad Ernstberger via sina advokater därmed anför är att det är Gustavia som genomfört det hela. Medan Gustavia via vittnet OG hävdar att de gjort det för att de blivit lurade att genomföra affären.

För att bevisa det har vittnet OG tagit med sig, när han ska vittna, vad åklagaren i målet och sedermera Riksåklagaren benämner en ”checklista”, som är daterad 2012. Och som enligt OG visar att Allra fört Gustavia bakom ljuset. Och OG utgår i sitt vittnesmål ifrån denna checklista.

I den resningsansökan som lämnats in avseende Ernstberger, klargör försvaret att det här vittnet, ”medvetet har lämnat oriktiga uppgifter”, som det heter på juristsvenska och därtill formulerat och bakdaterat det i det här sammanhanget viktiga dokumentet till år 2012.

Alltså ett dokument som inte existerade 2012, utan egentligen tagits fram först 2014 och bakdaterats.

Varför har man då gjort detta? Uppenbart för att rädda sig själva, eftersom det är Gustavia som genomfört affären.

Det här inser tingsrätten och skriver i sin friande dom:

”Det finns anledning att tolka OG:s  uppgifter med viss försiktighet, eftersom han i egenskap av tidigare ägare av Gustavia har ett intresse av att minska betydelsen av Gustavias granskning av de aktuella affärerna…”

I hovrätten spelas sedan bara bandinspelningarna från tingsrätten upp och där ifrågasätts inte OG:s bandade vittnesmål av rätten.

Om vi lämnar juristsvenskan så handlar det alltså om att det centrala vittnet har utgått ifrån ett förfalskat dokument som han har låtit framställa i efterhand och att han har ljugit i sitt vittnesmål efter att ha avlagt vittneseden.

Det här påvisar försvarsadvokaterna med en mejlkorrespondens mellan vittnet och en annan person som skett under 2014.

Det är då att observera att när Riksåklagaren (RÅ), i sedvanlig ordning motsätter sig en resning, som man även gjort i det här målet, så klargör RÅ samtidigt att det inte finns någon anledning att ifrågasätta äktheten i den här framlagda mejlkorrespondensen.

Riksåklagaren skriver i sitt yttrande:

”att man därmed inte heller har någon anledning att ifrågasätta, att checklistan inte låg till grund för Gustavias risk- och värderingskommittés beslut att godkänna warrantaffärerna.

Inte heller ifrågasätts autenticiteten av de e-postmeddelande mellan OG och JB som åberopats.

Det är därför min uppfattning att Högsta domstolen vid bedömningen av frågan om resning har att utgå från att checklistan inte fanns med som underlag när Gustavias risk- och värderingskommitté godkände warrantaaffärerna.”

Alltså – det som huvudvittnet OG lägger fram och som han utgår ifrån i rätten, för att rädda sig själv och Fondbolaget Gustavia, är ett falskt dokument som tvärtemot vad vittnet OG anför, inte har legat till grund för att Gustavia genomförde transaktionen.

När det här målet drogs igång av Ekobrottsmyndigheten så började det brännas under fötterna på ansvariga på fondbolaget Gustavia – som nu har likviderat företaget.

Ska då framförallt det här, sammantaget med andra frågor som försvaret lagt fram, kunna räcka för att få resning i Högsta domstolen?

Svaret på den frågan tycks finnas i ett annat avgörande från HD:s sida. Ett färskt avgörande från den 12 juli i år.

Målet handlar om en kvinna som blivit dömd för misshandel och som efter att domen vunnit laga kraft har kunnat påvisa att centrala vittnen har pratat ihop sig och ljugit i sina vittnesmål om vad som utspelat sig.

Jag har nedan i mitt citerande av HD:s utslag, ersatt kvinnans fullständiga namn med hennes initialer. I övrigt är allt ordagrant återgivet. HD skriver:

”Hovrätten har dömt NN för misshandel. Bevisningen mot henne har bland annat bestått i förhör med ett antal vittnen. Av domskälen framgår att hovrätten har lagt särskilt stor vikt vid vad två av vittnena har berättat under sina förhör.

NN har i Högsta domstolen åberopat ny bevisning som består av utskrifter över en chattkonversation mellan några av de personer som har hörts som vittnen i målet. Chattkonversationen ger inte obetydligt stöd för att vittnena undanhållit sanningen i rättegången mot NN.”

Observera orden ”ger inte obetydligt stöd för att vittnena undanhållit sanningen i rättegången mot NN.”

Det räckte alltså för att hon skulle få resning i HD och målet fick därmed tas om i hovrätten.

I målet mot Alexander Ernstberger med flera, har alltså ett centralt vittne, som egentligen ska ses som åklagarens huvudvittne – ”undanhållit sanningen i rättegången” mot Ernstberger med flera.

Därtill har vittnet alltså bevisligen förfalskat ett dokument, som han hänvisar till. Inget av det här som försvaret anfört som skäl för resning, har därefter i sak ifrågasatts av Riksåklagaren (RÅ). Men RÅ hävdar att det inte är avgörande och därför inte utgör grund för en resning.

Frågan om det här ljugande vittnet, som alltså egentligen talar i egen sak, är en av flera punkter som försvaret fört fram i sin resningsansökan.

Jag har de senaste dagarna talat med flera advokater som under åren fått igenom resningar i Högsta domstolen och ställt en och samma fråga till dem:

– Hur ställde sig Riksåklagaren till resningsansökningen?
Alla har svarat att RÅ var emot en resning. En sa suckande:
– Det är som det är, Riksåklagaren står på åklagarnas sida oavsett vad man anför.

Men i samtliga dessa fall har alltså Högsta domstolen funnit anledning att bevilja resning.

Det enda fall av någon kaliber som jag under mina dryga 30 år som rättsreporter kan komma på där RÅ inte motsatte sig resning, är det med Thomas Quicks alla erkända mord, varav han i två av morden hade dömts utan att man ens hade hittats något lik.

Och det var väl bra att RÅ inte motsatte sig någon resning vad gäller dessa mord, och att det resulterade i att åklagarna la sig platt – och därmed slapp skammen i form av nya rättegångar.

Vi får se vad HD kommer fram till i Allra-målet. I konsekvens med vad man kom fram till i misshandelsmålet som jag redogjort för ovan ska man rimligen också komma fram till att även det här målet ska få resning – så det därmed får bli en ny rättegång i Svea hovrätt.

En rättegång som just det här vittnet OG, åklagarens huvudvittne, med största sannolikt inte kommer att kallas till för att vittna…

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Hovrättsdomen och tingsrättsdomen i sin helhet finns att ta del av här.:
Svea HR B 2006-20 Dom 2021-07-22

Den resningsansökan som ingivits till Högsta domstolen finns att ta del av här.

Tidigare artiklar på Magasinet Para§raf om Allra-målet finns att ta del av här:
En bra story – men är den sann?

Det politiska spelet bakom Allra-domen