Sverigedemokratisk mångfald på ledarsidorna

På GP skrev fram tills nyligen den socialdemokratiska sverigedemokraten Jan-Emanuel Johansson ledarkrönikor.

På Expressen skriver den moderata sverigedemokraten Hanif Bali ledarkrönikor och på DN skriver den moderata sverigedemokraten Alice Teodorescu numer ledarkrönikor.

För att få lite politisk bredd kan man göra som GP som tog in socialdemokraten och islam-kritikern Ann-Sofie Hermansson som skribent.

Att hon är alldeles för “sossig” vägs upp av att hon gillar Egyptssons avhandling och under sin tid som kommunstyrelsens ordförande i Göteborg lyckades hindra visningen av en alldeles för nyanserad film om heltäckande slöja.

Det var samma strategi som Expressen använde då de kontrakterade dåvarande socialdemokraten Lotta Gröning som av en händelse råkade ligga väldigt nära Sverigedemokraterna i en rad frågor – så nära att hon värvades av Nyamko Sabuni personligen till Liberalerna på grund av sin “kloka” inställning i migrationsfrågor.

Lotta Gröning var till exempel rasande efter valet 2018 och menade att alla som röstat kunde se sina röster förpassade till soptunnan eftersom de andra partierna inte ville samarbeta med Sverigedemokraterna.

Hon menade att “ett löjes skimmer har dragits över svensk demokrati” eftersom SD-väljarnas röster inte fick politiskt genomslag. Tilläggas kan att hon helt saknade samma upprördhet när Socialdemokraterna lämnades utan politisk inflytande trots över 30% väljarstöd under regeringen Reinfeldts tid.

GP värvade också tidigt till sig Malcom Kyeyune som skribent på ledarsidorna. Det kan tyckas lite modigt med tanke på hans bakgrund inom Ung Vänster (han uteslöts på grund av samröre med Revolutionära fronten).

Numer är han, enligt Wikipedia, medlem i högerpopulistiska Örebropartiet som i sitt program beskriver det som att “vår integrationspolitik syftar till assimilering”.

GP förstod tidigt att den före detta vänstermannen var böjlig nog att låta sig omstöpas till högerman. Det fina var också att han kunde användas som alibi för en påstådd ideologisk bredd.

Varför är det så viktigt för tidningar som seglar under liberal flagg att upplåta plats för högerpopulistisk opinionsbildning?

Det är som att det måste finnas minst en inkvoterad högergalning på varje ledarredaktion, antingen som del i ledarredaktionen eller som fristående gästskribent.

Det är inte utan att man kommer att tänka på Kent Wistis klassiska teckning.

Många trodde länge att Dagens Nyheter skulle hålla emot det högerpopulistiska trycket. De har ju trots allt visat sig vara en liberal röst i en tid då liberalismen på många sätt förpassats till historieböckerna.

Men så kom beskedet om att Timbro-produkten, GP-förstöraren och Bulletin-kvinnan Alice Teodorescu skulle börja skriva “oberoende” krönikor på DN:s ledarsida.

Nog för att Jörgen Huitfeldt drar mot det högerradikala i sina åsikter, men med värvandet av Alice Teodorescu tar DN ytterligare ett steg bort från liberalismen.

I fredags kom Teodorescus första text. Den var ganska förutsägbar. Hon hade hittat på att vänstern menar att sociala insatser skulle avskaffa all brottslighet och så berättade hon att vänstern har fel och att vänsterns naiva syn har präglat svensk kriminalpolitik.

I själva verket har ingen någonsin hävdat att sociala insatser räcker men kloka människor har tagit fasta på att forskningen visar att överrisken att hamna i brottslighet är ungefär fem till sex gånger större för människor som lever i fattigdom och saknar gymnasieutbildning.

Det innebär att sociala insatser har effekt. Det innebär att utjämnande av klassklyftor spelar roll liksom utbildning. Det innebär att kriminalitet inte uppstår i ett vakuum.

Det finns ingen forskning som visar att kriminaliteten i samhället minskar för att människor tvingas ut i fattigdom, spärras in längre tid i fängelse, utsätts för mer övervakning eller träffas av hårdare batongslag mot kroppen.

Och Alice Teodorescu har fel. Det är inte alls “vänsterns” syn på socioekonomiska faktorer som har fått råda i svensk kriminalpolitik. Åtminstone sedan 90-talet är det “spärra in de jävlarna”-politiken som gäller. Någonstans borde det väl vara dags att utvärdera det experimentet.

Inte minst vore det väl klädsamt med lite självrannsakan hos alla hårdare straff-profeter. Det är extremt otidsenligt att propagera för mer av samma skit när det bevisligen inte fungerar.

Kanske dags för de “liberala” tidningarna att börja anställa några liberala skribenter på ledarplats också.

Det hade varit spännande att få läsa texter om att alla människor är lika mycket värda, att vi som samhälle och individer behöver vara snällare mot varandra, att det går att bry sig om andra utan att ställa krav och att Sverige blir som bäst när vi tror på våra medmänniskor och tar hand om varandra.

Med andra ord börjar det bli dags för det sverigedemokratiska skribenter över hela det politiska fältet kallar för PK-skit.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.