Nådens år 2022 är över – men har något blivit bättre?

Strax därpå fick en despot i Ryssland för sig att han skulle kliva ner i Peter den Stores fotspår och bygga ett eget imperium. Nu ville han avsluta det han påbörjade åtta år tidigare.

Det skulle vara en enkel ”specialoperation”. Ungefär som att ta bort en blindtarm. Patienten ville dock inte vara med på den operationen.

De unga männen fortsatte att leka ”cowboy skjuter indian”. Så som den ”store” lille mannen lekte ”ryss skjuter nazist”.

Optimismen förbyttes till pessimism. Den inflation som vår Riksbankschef ansträngt sig sååå… för att få upp, lyckades den lille ryssen skjuta till oanade höjder.

Drivmedelspriserna sköt i höjden, elpriserna sköt i höjden, räntorna sköt i höjden, nordkoreanska missiler sköt i höjden, iranska drönare sköts upp och sköts ner och sköt sönder skolor och sjukhus. Och de unga männen fortsatte skjuta kulor och granater.

Paniken spred sig. Vi skickar några tanks med besättning för att skydda Gotland.

Plötsligt togs beslut att vi ska in i NATO.  Vi blev över en natt utsatta för uppenbar risk att bli överfallna av den store lille mannen i öst, därför fanns ingen tid till samtal / diskussion om det är bra eller inte. Än mindre tid till debatt.

Vi överlät till en turkisk president att bestämma över svensk utrikes- och inrikespolitik.

Så överlät vi till andra nationer att bestämma över vår säkerhetspolitik. 150 år av fred och frihet var uppenbarligen för lång tid.

Vi är ju trots allt ättlingar till Karl XII. Nu skulle det satsas på ett nytt försvar då den tidigare helt skrotats. Som tur var hade vi ett antal generaler kvar.

De pengar som inte fanns till att se till att sjukhusets syrror och barnmorskor fick rimliga villkor hittades nu till nya byggnader att stoppa in soldater i, till att lägga stora ordrar hos vapenfabrikanter varpå dessas aktier sköt i höjden och berikade direktörer och ägare. Medan BB i Lycksele skulle stängas ner.

Den lille ryssen började skjuta sönder bostäder, el och värmeförsörjning i det lilla landet som tappert stod emot den lille mannen som drömde om att vara stor.

Hemma hos oss har vi politiker som är amatörer, vi har politiker som ljuger om en det ena och en det andra, som inte kan hantera sin egen ekonomi men som ska styra landet.

Som påstår sig bo ute på landet i avlägsna delar av vårt land. Men i själva verket bor i exklusiva områden i storstan. Och varför inte, man kan ju öka på en alltför låg lön som betalas ut utan arbetsplikt. Oavsett färgsättning på medlemskortet.

Fast visst, det fanns en del positiva händelser också. Det var inte längre så många äldre som dog  i covid. Nu dog de på grund av vårdplatsbrist, på grund av sjuksköterskebrist, på grund av undersköterskebrist, på grund av läkarbrist, på grund av utarbetad personal på grund av …

Barnmorskor försvann ut till annan arbetsgivare, sjuk- och undersköterskor sade upp sig och gick till privata uthyrningsföretag som placerade ut dessa syrror till den region som de just lämnat som anställd av, som hade problem och mest ont om pengar för att ge sina syrror rimlig lön men nu fick betala hyra för dessa syrror, till en kostnad som vida översteg den lön de borde haft innan de slutade.

Det kan betraktas som rimligt att entreprenörer, direktörer och ägare till dessa uthyrande bolag, ska ha sin förtjänst för att de kommit på idén att hyra ut sjuksyrror och barnmorskor till underbemannade sjukhus. Fast i Lycksele var det ändå problem. Så var det 2022. I huvet på en gammal gubbe!

Förhoppningen att 2023 ska bli förnuftigare, lugnare, mindre konfliktfull. Det året då sjukhusen får styras av professionen, då sjuk- och undersyrror, barnmorskor och personal inom åldringsvården får fler arbetskamrater, då de unga männen byter ut kulor och granater mot en egen dröm om ett liv efter 20-årsåldern.

Låt oss drömma om att den lille mannen i Ryssland, i Nordkorea, i Turkiet, i Iran, i Syrien med flera auktoritära fundamentalistiska samhällen, stöter på motstånd och flyttas till en mörk vrå.

Låt oss hoppas att 2023 kan bli en vändpunkt för dig, för mig, och hela mänskligheten. Det drömde Gubben på nyårsnatten mellan 2022 och 2023.

Den drömmen höll i sig i några dagar. De unga männen är vildsintare än vanligt. Den lille mannen som vill vara stor blir alltmer desperat, NATO-landet Turkiet och dess president vill inte ha med vårt land i NATO för vi vill inte göra som presidenten säger.

Inflationen fortsätter skjuta i höjden, räntorna skjuter i höjden och försäljningen av depressionspiller skjuter i höjden. Politiker fortsätter ljuga, statssekreterare ljuger för polisen, polischefer har problem att få ordning på polisarbetet då de interna kärleksproblemen står i vägen, medan polisen ute på gatan sliter med livet som insats och dålig lön.

När de inte orkar minskar kåren. När nyrekryteringen av poliser till polishögskola inte lyckas så bra som man vill, blir analysen att inträdeskraven är för höga. Så då sänker vi kraven för inträde i polisyrket så kommer fler olämpliga att söka, men platser kommer att fyllas upp.

Detsamma gäller utbildningsplatser för sjukvårdspersonal, åldringsvårdspersonal, barnafödandepersonal. Så stänger BB i Lycksele. Det finns inte personal.

Ingen beslutsfattare analyserar fram att det kanske är högre ställda krav och betydligt högre lön som skulle fylla platserna.

Fast det är klart, rimlig lön till sjukpersonal, åldringspersonal, skolpersonal, polispersonal, fritidsgårdspersonal ska finansieras via skatter.

Så kan vi inte ha det! Tycker vår egen lille man som älskar att vara statsminister och få röra sig i de fina salongerna. Han har ju en gång tidigare gått från politik till privat toppjobb. Det blev förvisso inte så långvarigt. Det blev konkurs! Men ändå! Kan inte någon snäll person i privatsektorn erbjuda den lille ett nytt arbete?

Den gamle gubben är orolig att hans generation är den sista generation som fick det bättre än generationen innan. Den som kommer efter oss har det sannolikt ungefär lika gott.

Men hur kommer det att bli för gubbens barnbarn och barnbarnsbarn. Han är orolig för deras framtid.

Går det att börja om? Går det att lära våra barnbarn, de som ska forma våra barnbarnsbarn, vad solidaritet betyder? Och jämlikhet? Och inte minst – samhällsklass till skillnad mot skolklass.

Fast, vad jag hört från säker källa, samhällsklassystemets baksida har visst smugit sig in i skolklasserna också.

Vilket år slutade vi vara medborgare i ett samhälle och övergick till att vara ”väljare” och kunder i ett slags privat serviceföretag. Den som lockar med mest gynnsamma individuella service, den vinner. Oavsett det är sant eller ej.

Men det är klart, varför ska gamla gubbar och tanter lyssnas till. De ingår ju inte i den långsiktiga investeringen.

Av Roy Fjärrstad
Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.