Para§rafs medarbetare Vladimir Oravsky har blivit hedersmedborgare

På svenska Wikipedia finns uppslagsordet ”Svenskar som förärats hedersmedborgarskap utomlands”.

Där listas sju svenskar. Jag antar dock att vi som förärades denna utmärkelse är flera, men att Wikipedia inte har hunnit registrera dem än.

1. Diplomaten Raoul Wallenberg är hedersmedborgare i USA, Kanada, Israel, Ungern och Australien. Det är verkligen lätt att förstå, då Raoul Wallenbergs insatser för människan och mänskligheten är svårt att överskatta.
2. Tillsammans med Dwight D. Eisenhower och Winston Churchill var Raoul Nordling utnämnd till Paris hedersmedborgare. Han blev dessutom hedrad med samma utmärkelse även i franska Sainte-Maxime.
3. Den orädde och stridbare diplomaten Per Anger är hedersmedborgare i Israel.
4. Nästan alla är bekanta med Olof Thorwald Ohlssons skulpturer. Carl XVI Gustaf äger en av dem och den är placerad på Carl XVI Gustafs privata egendom Solliden på Öland. Olof Thorwald Ohlsson är hedersmedborgare i Bryssel.
5. Musikproducenten Hans Larsson är hedersmedborgare i Memphis, Tennessee, USA.
6. Den folkkära country- och dansbandsångerskan Kikki Danielsson är hedersmedborgare i Nashville, Tennessee, USA.
7. Den slovakiska staden Rožňava heter på ungerska Rozsnyó, på tyska Rosenau och på latin Rosnavia. Detta antyder att Rožňava har mycket gamla anor och att det är en multikulturell stad, bebodd mestadels av slovaker, ungrare, romer, och tjecker, men även av andra.

Staden Rožňavas hedersmedborgarskap tilldelas personer som särskilt bidragit till utvecklingen och förbättringen av staden och spridningen av dess goda namn i världen, eller också till dem som har berikat mänsklig kunskap med enastående kreativa prestationer.

De som uppfyllde dessa kriterier var exempelvis Ján Kadár, världsberömd, Oscarbelönad filmregissör.
Astronomen och astrofysiker Doc. Mgr. Norbert Werner.
PhD, Eduard Kojnok, romerskkatolsk biskop,
Miljöminister Prof. RNDr. László Miklós DrSc.
Och jag, Vladimir Oravsky, som den 2 februari 2023 fick ta emot Rožňavas hedersmedborgarskap.

Det var inte alltid givet att det officiella Slovakien någonsin skulle säga något uppskattande om mig, då jag som fängelsestraffad dissident, inte bara ännu en gång valde att försöka fly från Tjeckoslovakien, utan även till slut lyckades med det.

Förhållandena i ett land kan som bekant förändras och ställas på huvudet. Så exempelvis kan en persona non grata under en regim, så småningom bli en ärad, aktad och uppburen individ under en annan.

Mest känd är presidentens fånge Václav Havel, som med tiden själv blev utnämnd till president.

Varken Havel eller jag blev utkastade från vårt födelseland, men det blev exempelvis Aleksandr Solzjenitsyn, som år 1974 tvingades till exil, men som 20 år senare återvände från den och hyllades som en nationell hjälte.

Jag lyckades att fly, efter att jag två år innan misslyckats med det, och tvingades att underordna mig en fängelsedom. Är glad att jag inte blev skjuten till döds under flyktförsöket.

Fast min kompis Lars von Trier beskrev ändå i första versionen av manuset till sin självbiografiska film Erik Nietzsche – De unga åren att Zelko, att karaktären som föreställde mig, var utkastad från Tjeckoslovakien.

Så här lär det ha gått till enligt honom: Det var en mörk natt. I dess beskydd kör en polispiket fram till den taggtrådiga gränsen mellan Tjeckoslovakien och Österrike och två poliser drar den fastbundne Zelko ut ur bilen och kastar honom över den höga gränsbarriären med orden ”Kom aldrig tillbaka!”

I mina yngre dagar fäktades jag nämligen med en skarp och giftig penna. Nu är den bara skarp.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.