Inspireras ryska styrkor av rovdjurs flockbeteende?

Man kan undra hur de egentligen bär sig åt för att kunna hålla samman så bra. Hur kan de under sin färd hålla alla i kollektivet medvetna om ideligen ändrade färdriktningar eller hastigheter och om nödvändiga avbrott?

Meddelar de sig sinsemellan genom ljud? Genom rörelser? Genom ögonkontakt? Finns det något slags ledarskap? Bestämmer de individer som färdas ytterst i gruppen mer än de som befinner sig längre in? Byter de plats ibland?

Det finns ju många sorters flockbeteende. Insekter, bland annat gräshoppor och bin, kan ju flyga långa sträckor i tätt sammanhållna svärmar, när de söker föda eller följer luftens rörelser.

Fiskar, särskilt sardiner och andra småvuxna arter i havet, kan simma ihop i täta stim. Det hjälper dem att försvåra för rovgiriga varelser att sluka dem.

Flyttfåglar, både gäss och andra, flyger som bekant varje år i sina långa V-formade sträck. De tar sig på det viset fram mellan noggrant bestämda platser för häckning respektive övervintring.

Teven visar oss även betesdjur, typ gnuer, som är suveräna på att årsvis, i takt med klimatets växlingar mellan torka och regntid, löpa iväg i jättelika väl samlade hjordar. De hittar så nya betesmarker och platser där de kan få sina ungar. Rovdjur som hyenor och vargar jagar gärna sina byten i flock.

 Alltsedan februari 2022 visas dag efter dag minst sagt hjärtskärande filmbilder från det pågående kriget i Ukraina.

Det som nu sker där kan bildligt talat nästan se ut som om Putin skulle ha lyckats att först odla fram ett speciellt virus för ondskefullt flockbeteende.

Och att sedan låta det smitta alla dem som han har tagit ut för att envetet hålla ihop, när de drar fram och målinriktat ödelägger ett fredligt grannland.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.