Av Vladimir Oravsky 2022-12-18
I julas fick jag ett paket från min ungerske farbror som för länge sedan emigrerat till Uruguay. Han lär vara en känd videofilmare i Uruguays huvudstad som heter Montevideo. Enligt min farbror heter den det för att hedra honom och hans yrkesval. Han kör till och med till jobbet i en vagn dragen av egna tjurar med sitt eget namn intatuerat på.Paketet var försäkrat för 26 000 dollar och vägde exakt 1 356 gram, enligt en medföljande lapp som jag var tvungen att skriva under.
”Ska du ta med dig paketet så där?”, frågade postkassörskan när hon med darrande ben överlämnade det till mig i två andra kassörskors vittnesnärvaro.
”Och vad hade du tänkt att jag skulle göra? Ringa efter en skyddande ängel kanske?”
”Det låter inte som en dum idé egentligen…”, bedyrade kassörskan som liknade min morsa innan någon humorfrisk plastikkirurg omvandlade henne till en kanin.
”Vi ringer efter en taxi”, sa en annan, ”du kan vänta här så länge.”
Väl hemma samlades hela familjen kring paketet som var så bra förpackat att far hade brutit två saxar på det och konstaterat att det måste innehålla aktivt strontium.
Därför satte vi på oss solglasögon, som någon slags säkerhetsåtgärd.
”Man måste kanske ha en kod”, försökte jag.
”Ingen dum idé”, mumlade far och ropade ”Imre!”
”Vad är Imre för något?”, undrade mor.
”Nå, vad säger du om det?”, vände sig far mot mig. ”Din mor undrar fortfarande VAD Imre är och inte VEM! Efter 15 års äktenskap frågar hon fortfarande VAD Imre är!
”Jaha, VEM är Imre då?”, frågade jag.”
”Nämen jag tror att jag håller på att förvandlas till en valnöt här på stället!”, exploderade far. ”Håller du på att omvandlas helt till din egen mor? Var är mina gener egentligen? Imre är han som har skickat detta paket. Imre är min brors andranamn, såklart!”
”Det har du aldrig sagt!”, försvarade sig morsan.
”Självklart har jag aldrig sagt det! Men har du frågat någon gång kanske? Har du någon enda gång frågat vad Djulla Sjanjis andranamn är?”
Jag var nära att säga att man inte förväntar sig att någon som heter Djulla Sjanji ska ha ett andranamn, eftersom han borde ha fullt upp med sitt förstanamn, men jag bedömde att tystnad var att föredra framför en sådan kommentar.
Även morsan gav upp och gick för att koka kaffe, som hon gör ibland när hon blir arg men inte vill börja bråka. Ganska sällan med andra ord.
Paketet visade sig innehålla linser. Exakt ett kilo linser. Vi vägde upp dem. Alltså inte kontaktlinser eller andra optiska linser utan de brunaktiga linserna som vegetarian-freaks äter för att bajsa ekologiskt.
”Linser!”, konstaterade mor med en tydlig besvikelse i rösten. ”Imre Djulla Sjanji har skickat linser till vårt julbord.”
”Vad nu, vad är det för fel på linser? Och så heter han Djulla Sjanji Imre om jag får be”, kontrade far. ”Men tror ni verkligen att det här är vanliga linser. Då känner ni inte Djulla Sjanji Imre!”
Och där hade pappsen rätt eftersom varken jag eller min kära mor någonsin hade träffat karln.
”Okej, titta noga nu”, beordrade far och bet i en av linserna. ”Ser ni?!”
”Ser vad?”, frågade jag som faktiskt inte såg något annat än innanmätet av en lins, trots att jag glodde lika intensivt som Stålmannen när han skulle vrida tillbaka tiden för att rädda Lois Lane.
”Nej, just den här var tom”, erkände far. ”Men den här…”
Med den sista linsen spottade far även ut sin andra brutna tand. Men han var ändå inte besviken. ”Vilken skämtare Imre är! Strålande! Helt enkelt strålande!”
Mamma kom in med dammsugaren för att ge sig på de stackars linserna men far hindrade henne.
”De ska skickas tillbaka till Imre. De är brutna allihop och han har försäkrat dem på en himla massa dollar. Känner jag Imre rätt så får han ut en hel del för dem på försäkringen.”
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten » Vladimir Oravsky presenterar sig så här. Är en 75-årig författare, debattör, journalist, filmmanusförfattare, dramatiker, regissör och filmjurymedlem.
Det kanske mest framträdande med Vladimir Oravsky är att han har tur. I allt. Hans pjäser, böcker och dikter har vunnit åtskilliga nationella och internationella priser, av rena turen.
Fast den ofta kräver grundligt och långt förarbete, inbillar han sig. Vladimir Oravsky har skrivit 80 böcker, 30 teaterpjäser, ett tiotal filmmanus och över 5 000 tidnings- och tidskriftsartiklar.
Vladimir är en av Para§rafs fasta medarbetare.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.