Om svenska banker vore bagerier skulle inga bröd bakas

Till min förvåning gapar de annars dignande hyllorna tomma. Inte ens en småfralla så långt blicken kan nå. Jag sträcker trots det fram sedeln i den lokala valutan medan den bistra expediten på andra sidan disken skakar avvärjande på sitt huvud.

– Vi tar inte emot kontanter och här säljs inget bröd över disk. Våra degleveranser är begränsade till torsdagar och om du vill köpa bröd finns det regler mot både brödtvätt och terrorbröd som ska följas, inleder hon korthugget.

Därefter låter hon mig få veta att den enda vägen för att köpa och betala för bröd är att investera i Bagarfonden och hantera bröduttagen denna väg genom att beställa uttaget i god tid.

Det är enligt henne ett oerhört fördelaktigt sparande, förvisso helt utan ränta och visserligen förenat med en hel del förbehåll. En kund som inte klarar redovisa vem eller vilka som delat på brödet, med antal brödskivor per person, utestängs automatiskt av bageriets säkerhetsavdelning. För gott.

Eftersom landets bagerier dessutom övertagit ansvaret för det nationella ID-systemet från bankerna blir den som tappar räkningen över sina brödskivor av med sitt mobila BagarID.

I Absurdien räcker det alltså numera att tappa räkningen på en råglimpa för att bli utan både bröd och möjligheten att identifiera sig.

När regering och riksdag sedan länge överlåtit det finanspolitiska ansvaret i Sverige på affärsdrivande banker är det ett Absurdien som möter oss där bocken gjorts till trädgårdsmästare. Helt utan logik och med en synnerligen oförtjänt tilltro till digitala lösningar som visat sig krascha i tid och otid.

Den ansvarsfulla beslutsfattaren bör efter en nykter omvärldsanalys förstå att ett alltigenom digitalt betalsystem kommer med stor sannolikhet utsättas för attacker av helt annan dignitet än när en grupp hackers stängde Coop under en veckas tid.

Sedan de affärsdrivande bankerna lämnats fritt spelrum har girighet och naivitet bli penningmarknadens främsta kännetecken. Bankernas marknadsandelar och vinster är beroende av hur stor del av betalströmmar och den totala penningmängden var och en av bankerna kontrollerar.

Bankernas målsättning är därför att kunder ska styras till bankernas betallösningar och inte använda det för bankerna olönsamma betalmedlet kontanter.

Girigheten är illa dold eftersom banker drivs med uttalat vinstintresse och för att uppnå största möjliga rörelseresultat krävs största möjliga inlåning till lägsta möjliga ränta.

Under år av högkonjunktur har bankerna, precis som i Absurdien, inte betalat en krona i ränta för den inlåning som man förvaltat. Däremot har man kramat ut högsta möjliga ränta vid utlåning och dessutom genererat miljardvinster genom bankernas egna betalningssystem.

Det ligger inte i bankernas intresse att kontantbetalningar görs eftersom de är en konkurrent till bankernas lönsamma betallösningar. Bankerna har därför ett tydligt egenintresse av kontanternas avskaffande.

Naiviteten överträffar girigheten flerfaldigt och tycks ha drabbat precis alla aktörer, inte minst våra aningslösa politiker. Redan idag står nästan en halv miljon svenskar utanför bankernas system med BankID och digitala betallösningar.

Antingen utsparkade av bankernas säkerhetsavdelningar eller i avsaknad av kunskap om hur den digitala världen fungerar. Vem ska ta hand om den snabbt växande skaran av konto- och kortlösa individer som därutöver saknar möjlighet att identifiera sig i det digitala samhället?

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap – MSB – har uppmanat svenska hushåll att ha kontanter i beredskap när krisen kommer. Varför undrar medborgaren av Absurdien när det varken finns kontanter och bagerierna sedan länge nekat kontantkunder.

Så när främmande makt beslutar sig för att utsätta de högteknologiska digitala lösningarna för en verklig attack och sliter ut stickkontakten står vi där Hasse Alfredsson lämnade oss i visan – med en rostig skruv mot en leksaksbil.

Allt medan Europeiska Centralbankens ledning sedan länge beslutat att kontanter av flera skäl ska vara det dominerande betalningsmedlet i Eurozonen.

Av Torgny Jönsson
Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.